Känner mig fångad och olycklig
Hade en relation med en tjej, hon blev gravid efter jag känt henne i 6 mån hon bodde i en annan stad och jag flyttade dit när det hände..
Såg inte det i början men hon hade mig i ett järngrepp speciellt efter hon blev gravid, jag träffade inte vänner längre jag levde bara för henne.. jag åkte aldrig hem längre för hon ville inte det hon ville att vi bara skulle träffa hennes familj.
Vi var tsm till barnet blev 2 år sen orkade jag inte mer för mitt liv var inte alls som jag ville leva. Fick knappt gå ut för henne för då ifrågasatte hon allt, frågade var jag varit när jag gick ut för att springa sånna småsaker gjorde att jag fick en utfrågning om vad jag gjort.
Slutade träffa alla för jag orkade inte med hennes tjat.
Men i alla fall till slut kände jag mig olycklig för jag inte hade varken ett liv med henne eller själv. Vi levde ihop men vi var på olika plats hela tiden och det enda jag levde för var för att vårt barn skulle ha det bra trots allt.
Nu har vi varit ifrån varandra i 1,5 år men jag är fortfarande olycklig och känner mig fångad. Vill flytta hem känner mig olycklig att bo i den här staden där det inte finns nånting för mig. Det är en riktigt liten skitort
Vill hem till mina föräldrar och vänner som bor 40 mil bort. Och jag kände mig tvingad in i att få barn med henne och nu är jag fast här i ett liv jag inte trivs med.
Vet inte ens vad jag vill med inlägget, jag vill bara må bra men känner att ingenting finns här för mig förutom mitt barn jag får träffa varannan vecka.
Mitt liv blev förstörd av att jag råkade göra henne gravid.
Vill åka iväg och vara borta längre än en vecka osv men hon säger att hon kommer stämma mig på vårdanden om jag åker ifrån Barnet längre tid en den veckan som jag inte har barnet.
Vi har gått till familjerätten men hon vägrar att ge mig mer tid med barnet på sommaren tex 2 veckor så vi kan åka iväg hem till mina föräldrar.
Hon gör ju det här endast för att ha kontroll över mig fortfarande så jag inte ska få göra saker jag vill varken själv eller med barnet.
Känner mig så vilsen fångad och fast och jag är livrädd att om jag skulle säga att nu åker jag iväg i två veckor så hon får vara hos dig tills jag kommer tillbaka att det skulle förstöra mina chanser att få ha mitt barn sen.
Vet nån om jag måste lyssna på henne i allt hon säger såhär?
Hon har fått precis som hon vill. Jag sitter här olycklig somfan