Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vågar inte konfrontera min bästa kompis!!

    Mån 19 apr 22:57 Läst 0 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (Anony­mtjej)
    Visa endast
    Mån 19 apr 22:57

    Hej, jag vet inte vad jag ska göra. Jag är snart 14 år och går i 7:an. Mitt liv är väll som vilken annan tonåring som helst. Men jag har en kompis som jag kännt sen dagis. (Vi kallar henne Ida). Vi har hållit ihop väldigt länge nu. Jag älskar henne samtidigt som hon inte alltid är helt schysst. Hon blir arg och sur typ hela tiden. Då blir gon helt tyst och säger inget. Hon kan verkligen ge en "mördarblick". Förut var jag ok med det för jag älskar ju hennes andra sidor. Men har faktiskt börjat tröttna nu. Hon ska också alltid hålla på och jämföra sig med mig. Och är generellt ganska oskön ibland. Men annars så är hon den jag berättat ALLT för. Jag älskar ju henne. Men jag könner inte att jag kan vara ärlig med hemne. Kan häller aldrig säga vad jag tycker eller säga ifrån när jag känner mig orättvist behandlad. Och saken är inte att jag inte kan utan att jag inte vågar.

    Men det är inte det ända.

    Nu har vi börjat i samma skola. (Inte samma klass). Vilket betyder att hon går med några av mina kompisar och jag med några av hennes. Från hennes gamla skola. Hon har såklart lärt känna några av mina underbara vänner.

    Men nu har jag fått reda på att hon sagt till en av mina kompisar (vi kallar henne Klara) att jag har sagt till Ida att jag tycker att Klara är en dålig person och att jag inte tycker att hon ska vara med henne. Klara kom alltså en dag och sa det. Hon var helt chockad för hon visste inte vad Ida prata om eftersim Klara trodde att jag tyckte om henne, vilket jag gör! Det ända jag hade sagt till Ida när hon började träffa Klara var att jag berättade atr Klara är speciell och att hon ofta hamnar i trubbel med kompisar osv. Vilket är sant. Jag var inte avundsjuk eller något. Ville bara att Ida som är konflikträdd ska veta det liksom. Och hon är ju min trygga punkt i livet så varför skulle jag inte kunna säga det till henne liksom. Men jag frågade Ida efter att Klara sagt dethär. Hon svara att hon inte alls hade sagt något osv. Efter det var inte Ida med Klara längre. Och klara kom fram till mig och sa att ida va arg på henne men hon sa inte varför. Klara är ganska hård av sig och visa därför deras konversationer om mig. Jag blev helt förstörd när jag såg det..

    Tänk att den personen ni litat mest på i hela världen som vet allt om dig bara kan förneka allt och skriva sedan till Klara att: "nu sa jag till henne att jag inte sagt det. Så säg inget."

    Ungefär så såg det ut. Ida vet ju inte att jag har sett konversationen. Hon spelar som vanligt. Jag är ärligt talat lite rädd för henna. Jag har alltid haft svårt att stå upp mot mig själv speciellt mot henne. Vågar derför inte säga något. Nu när allt verkar bra mellan oss. Vi kan heller inte undvika varandra eftersom att vi går och har samma fritidsintressen.

    Snälla vad ska jag göra?

  • Anonym (Det kommer att ordna sig)
    Visa endast
    Tis 20 apr 00:35 #1 +1

    Usch, det låter jobbigt. Jag tycker att du ska låta bli att ge dig in i någon konflikt eftersom du tycker att det är jobbigt. Men försök "fasa ut" den där Ida ur ditt liv lite försiktigt och omärkligt, men undvik att bli osams om det går. Och berätta inga fler hemligheter för henne. Lägg inte din energi på människor som inte är snälla. Och lägg din egen energi på att vara snäll mot andra, och försök undvika att prata negativt om kompisarna till andra kompisar.

    Men skulle nu allt på något sätt skita sig med detta, så att alla blir arga och du känner dig ensam så kommer det ändå att ordna sig på något sätt! Det viktiga är att du isf tar tag i det och inte flyr från problemen.

    Har du någon vuxen som du litar på så tycker jag att du ska prata med den. Kanske visa din tråd och berätta att du känner dig orolig.

    Det är verkligen inte lätt att vara 14 år. Det är nog den jobbigaste åldern i hela livet! Allt blir faktiskt mycket lättare ju äldre man blir!

  • Tis 20 apr 08:04 #2 +1

    Tror inte det hjälper att konfrontera "Ida" utan det skulle nog görs situationen värre. Det är bättre att sakta men säkert fasa ut henne ur ditt liv, ev behålla henne som en ytlig vän. Prata med någon vuxen som du har förtroende för. Tror hennes beteende bottnar i någon form av svartsjuka.

    Du behöver stärka din självkänsla så du kan stå upp för dig själv. Vet du vad som gör att du har svårt Ida? Är det rädslan att förlora en nära vän. Helt klart är att Klara är en stark personlighet men har förmodligen dåligt självförtroende då hon ofta hamnar i konflikter.

    Försök vidga din vänskapskrets, du kanske hittar någon ny nära vän som du kan anförtro dig till.

  • Anonym (Anony­mtjej) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 20 apr 09:22 #3

    Jag och Ida har alltid haft samma intressen. Vi går på samma sporter, älskar att hänga i stallet och vara med kompisar. Men jag känner att jag alltid måste krypa lite på tå för henne. Hon blir så lätt stött. Fast jag själv inte fattar vad jag gjort. Man får inte säga bågot fel. Ibland när vi är i stallet så ska hon alltid ifrågasätta mig. Typ, men varför gör du sådä?? Och då måste jag förklara mig och så säger hon, men det är inte bra gör såhär istället! Asså hela tiden!! Som om hon ska visa att hon är så himla mycket bättre. Och ibland gör det mig ledsen. Det hon gör mot mig hade jag ALDIRG vågat göra mot henne. Hon ska också jämföra sig med mig vilket jag hatar.. hela tiden och varje dag ska hon ringa upp och fråga hur mitt prov och test gick och sedan säga: jaha ok, jag fici ett "A". Jag har liksom redan gått till en psykolog för att jag ska, stärka mitt självförtroende, sluta tänka på vad alla andra gör och lära mig känna mig nöjd. Men det är så svårt när hon ringer 4 gånger om dagen och berättar hur duktig hon är och att hon fått över 300 i merit. Jag försöker allt jag kan. Säger alltid till henne, gud vad duktig du är! Har varken fått ett tack eller något sånt tillbaka. Förut tävlade massor i dressyr men gör aldrig det igen för hon ska alltid också tävla. Eftersom att vi är med i samma klubb. Men samtidigt har vi haft mysiga stunder. Men i varje bio, ridläger, övernattning, shoppingtur, skoldisco, gymnastik läger och simhallsträff ska hon alltid "tävla" med mig eller bara genomföra sig med mig. Men såklart bara på det som hon är bra på.. jag har alltid kallat vår relation för systrar men det kännssom om jag inte kan vara ärlig med henne längre och att hon inte känner mig längre. Eller så är det jag som inte känner henne.

  • Anonym (Det kommer att ordna sig)
    Visa endast
    Tis 20 apr 09:47 #4 +1
    Anonym (Anonymtjej) skrev 2021-04-20 09:22:33 följande:

    Jag och Ida har alltid haft samma intressen. Vi går på samma sporter, älskar att hänga i stallet och vara med kompisar. Men jag känner att jag alltid måste krypa lite på tå för henne. Hon blir så lätt stött. Fast jag själv inte fattar vad jag gjort. Man får inte säga bågot fel. Ibland när vi är i stallet så ska hon alltid ifrågasätta mig. Typ, men varför gör du sådä?? Och då måste jag förklara mig och så säger hon, men det är inte bra gör såhär istället! Asså hela tiden!! Som om hon ska visa att hon är så himla mycket bättre. Och ibland gör det mig ledsen. Det hon gör mot mig hade jag ALDIRG vågat göra mot henne. Hon ska också jämföra sig med mig vilket jag hatar.. hela tiden och varje dag ska hon ringa upp och fråga hur mitt prov och test gick och sedan säga: jaha ok, jag fici ett "A". Jag har liksom redan gått till en psykolog för att jag ska, stärka mitt självförtroende, sluta tänka på vad alla andra gör och lära mig känna mig nöjd. Men det är så svårt när hon ringer 4 gånger om dagen och berättar hur duktig hon är och att hon fått över 300 i merit. Jag försöker allt jag kan. Säger alltid till henne, gud vad duktig du är! Har varken fått ett tack eller något sånt tillbaka. Förut tävlade massor i dressyr men gör aldrig det igen för hon ska alltid också tävla. Eftersom att vi är med i samma klubb. Men samtidigt har vi haft mysiga stunder. Men i varje bio, ridläger, övernattning, shoppingtur, skoldisco, gymnastik läger och simhallsträff ska hon alltid "tävla" med mig eller bara genomföra sig med mig. Men såklart bara på det som hon är bra på.. jag har alltid kallat vår relation för systrar men det kännssom om jag inte kan vara ärlig med henne längre och att hon inte känner mig längre. Eller så är det jag som inte känner henne.


    Har du någon vuxen som du litar på? Om du hade varit min dotter så hade jag velat veta hur du har det.

    Jag tycker som att det låter som om du skulle behöva komma bort från "Ida". Byta stall och kanske även skola. Få en nystart. Det hon gör är inte alls ok. Och du ska inte vända ut och in på dig själv för att tala om för henne hur bra hon är utan att få något tillbaka!
  • Tis 20 apr 18:41 #5 +1

    Jag tycker du ska bolla med en vuxen du känner dig trygg med. Det brukar hjälpa.

    Vill du inte det så är har du dessa tips:

    Vill du konfrontera Ida så tycker jag att du och Klara tillsammans går och pratar med Ida. Då kan hon inte slingra sig utan får stå för det hon sagt.

    Om du inte vill så tycker jag att du ska ta avstånd. Ibland är det dags att släppa en vän som inte längre är snäll mot en.

    En kompis som inte är snäll är inte en kompis.


    Korrekturläser som en kratta
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll