Att träffas och sova tillsammans?

Jag har dejtat en kille i några månader. Vi bor inte ihop.

Vi ser olika på tid vilket kom upp på tal nu.

Kan någon hjälpa mig förstår hur jag tänker?

Han tycker det är mysigt och givande att träffas sent på kvällen och sova ihop för att sen dra till jobbet på morgonen. Min bild av detta är att det kan vara mysigt men egentligen inte så givande att bara sova ihop. Det går bra för min del att då istället sova själv, så kan vi ses när vi istället har mer tid och även kan umgås. Jag ska tillägga att detta med att ses sent enbart är aktuellt om vi båda varit upptagna med annat efter jobbet. Ex. Han har jobbat över eller jag jobbat över eller att vi har varit på någon träning eller med kompisar på varsitt håll. Det kan också handla om att jag har grejat med något praktiskt som livet kräver. Min bild av det hela är att jag ofta är trött på kvällen och att jag helt enkelt tycker det är ?lättare? att sova själv. Vi ses ju en annan dag när mer tid och energi finns. Då kan jag vara positiv och glad. Utifrån mitt synsätt blev han ledsen. Jag förstår men förstår ändå inte.

Jag funderar på om jag är konstig att tycka så eftersom han blev sårad?

Jag förstår er båda, han tycker det är mysigt att träffas sent även om det "bara" innebär att sova över, medan du inte tycker det är lönt, samt att du sover bättre själv.

Jag tycker att ni får kompromissa, du får säga ja ibland, och han får ta att du säger nej ibland. Eller så får du få honom att förstå att det inte är personligt, att du hellre vill ha träffar där ni kan umgås och inte bara sova. 

Hur ofta träffas ni?

Om du sagt nej och behöver mycket egentid så gör det bara att han vill ha dig ännu mer. Man vill ha mer av vad vad man inte får...

Jag brukar inte kunna få nog av personen jag är kär i, vill tillbringa varje sekund ihop. Skulle då den jag älskar dra sig undan så skulle jag bli livrädd och känna det som att jag kvävs... Att den jag älskar blir syret som håller mig levande.

Har du inte upplevt det så, ts? :/

Jag har dejtat en kille i några månader. Vi bor inte ihop.

Vi ser olika på tid vilket kom upp på tal nu.

Kan någon hjälpa mig förstår hur jag tänker?

Han tycker det är mysigt och givande att träffas sent på kvällen och sova ihop för att sen dra till jobbet på morgonen. Min bild av detta är att det kan vara mysigt men egentligen inte så givande att bara sova ihop. Det går bra för min del att då istället sova själv, så kan vi ses när vi istället har mer tid och även kan umgås. Jag ska tillägga att detta med att ses sent enbart är aktuellt om vi båda varit upptagna med annat efter jobbet. Ex. Han har jobbat över eller jag jobbat över eller att vi har varit på någon träning eller med kompisar på varsitt håll. Det kan också handla om att jag har grejat med något praktiskt som livet kräver. Min bild av det hela är att jag ofta är trött på kvällen och att jag helt enkelt tycker det är ?lättare? att sova själv. Vi ses ju en annan dag när mer tid och energi finns. Då kan jag vara positiv och glad. Utifrån mitt synsätt blev han ledsen. Jag förstår men förstår ändå inte.

Jag funderar på om jag är konstig att tycka så eftersom han blev sårad?