Orolig för bebis i säte?

Du lär väl gå på fler kontroller innan det är dags. Vill inte skrämma dig men med mitt första barn var barnmorskan osäker på hur hon låg vid varje kontroll tog in kollegor som sa att hon låg med huvudet nedåt. Fattar i efterhand att hon aldrig låg med huvudet nedåt då det kändes annorlunda med nästa barn som faktiskt gjorde det. Slutade med akut snitt när jag kom in till förlossningen. Barnmorskan var väldigt ledsen och ångrade att hon inte litat på sin känsla och skickat mig på ultraljud. Om hon är osäker nästa gång, be om att få gå på ultraljud om du känner dig orolig.

Tyvärr görs ju ibland felbedömningar.

Om du är orolig så kräv ultraljud efter nästa undersökning och boka annars in ett privat ultraljud om det finns där du bor.

Att vara osäker inför förlossningen och då stressad över att du eventuellt tror att bebis ligger i säte kommer inte gynna förlossningen oavsett om barnet faktiskt ligger med huvudet neråt

Min trea är född i säte och barnmorskan hade konsekvent fel. Nu var han även tillväxthämmad så vi gjorde 2 UL per vecka så jag visste ju att han låg kvar i säte men barnmorskan trodde alltid huvudet var nedåt.

Till hennes försvar så var det tydligen extremt svårt att känna enligt överläkaren på spec-MVC, han brukade roa sig med att klämma och gissa innan han startade UL. Enligt honom så är en bebis rumpa väldigt lätt att ta för ett huvud. Svårare ta fel på rundare bebisar. För mig kändes det nästan exakt likadant i magen som med syskonen som legat med huvudet ner.

Oavsett kan ju din bebis vända sig. Min fyra låg i klockrent tvärläge i v34. Det kändes extremt märkligt när inget var neråt.

Att du inte behöver kissa ofta behöver inte betyda att bebisen ligger fel, jag har aldrig behövt kissa särskilt ofta under mina graviditeter. Men be om ett UL för säkerhets skull!

Kolla upp hur det är med tider där du bor. I min stad finns bara en privat aktör och de är fullbokade veckor u förväg.

Kanske är det värt att boka in tid som du kan avboka om du får hjälp via din barnmorska.

Jag var aldrig kissnödig alls och barnet låg med huvudet neråt. Så behöver precis som andra sagt inte betyda någonting

Näpp. Inget tryck neråt alls. Inte ens vid förlossningen som gick väldigt snabbt (då kan man tycka att man ännu mer ska känna att bebis tränger ner)

Då hade jag inte det eftersom jag inte visste hur det kändes. Förstod i efterhand att hon inte sparkade upp i revbenen som alla säger att bebisarna gör. Den knölen jag hade vid revbenen som de sa var rumpan var ju huvudet. Och ibland liksom vibrerade det ner mot underlivet. Typ att hon sparkade. De påstod ju att hon hade vänt sig. Men hade nog känt om en 4 kg tung bebis hade vänt sig. Hon låg ju på samma sätt hela tiden. Förstår att du inte vill ifrågasätta deras kompetens. Det gör intr jag heller, men eftersom det blev fel med första barnet och andra gången påstod bm att bebisen inte var stor trots att jag kände det och påpekade det flera gånger. Ut kom en 5 kg tung bebi. Så jag litar jag inte blint på barnmorskorna längre som jag gjorde vid första barnet.

Du ska tvinga dig till ett ultraljud, jag föddes med rumpan först och va inte vid liv när jag kom ut men med speciall läkare å massor av slangar å skit så lyckades dom få mig vid liv. Min mamma va helt borta när de hände och min pappa hade svimmat och senare när han vaknade så hade han sagt till läkarna "tack för att ni räddade henne" varpå dom svarar " hon är inte okej än" detta va 1998, men idag har vi ju tillgång till ultraljud vid min förlossning förra året så åkte jag in flera ggr pga blödningar å då kollade dom VARJE gång vart huvudet låg men hon va stenhårt fixerad sedan vecka 30. Ska tilläggas att min mamma fött alla sina barn på 1 timme (6styckrn) även min dotter föddes så snabbt. Hade min mamma inte fött så snabbt så vet jag ju inte äns om jag hade levt idag.

För min pappa iallefall min mamma ville inte ha en flicka å jag har idag bara kontakt med min pappa som tur är så blev dom andra 5 pojkar å slapp mitt öde haha men ja du måste kolla upp det kan sluta i katastrof även om förlossningen kommit en liten bit sen 1998 :) men 2018 va den ju nästan likadan fast mer ultraljud bara. Men nu har det börjat ta fart på riktigt, önskar dig lycka till!

Slump tror jag. Han var ju liten, vägde bara 2.5 kg så han hade ju hur gott om plats som helst så han tyckte väl han satt bra där han satt. 

Läkaren tyckte inte det skulle göras något vändningsförsök (vilket jag tyckte var jätteskönt) eftersom han ändå förmodligen skulle vända sig tillbaka igen direkt. Han var fullt rörlig och hade kunnat vända sig när som helst om han velat.

Jag ville inte snittas och hade tur för mitt sjukhus är tydligen rätt liberala när det kommer till sätesförlossningar så jag fick föda vaginalt eller någon extrakoll. Lite OT men det var bästa förlossningen, mjuk rumpa vinner över hårt huvud när det kommer till saker man vill pressa ur sig :)

Mitt första barn låg i säte. Rätt sjukt egentligen. Vid alla kontroller sa bm att bebis låg med huvudet ner. Var första barnet o man vet ju inget. Hade moderkakan fram så kände knappt sparkar osv. Men hade en känsla av att det va sparkar neråt. Nämnde det för mannen jätteofta. I v 38 hade magen växt för mkt o jag blev testad för graviddiabetes o det va negativt, då ville de kolla om jag hade mkt fostervatten. Men på ultraljudet såg de en bebis i säte på ca 4,3kg. Vändningsförsök i v 39. Gick inte. Blev kejsarsnitt 2 dagar efter. Läkaren som tog ut min pojk förklarade att han legat i säte hela tiden. Hans huvudform var lite formad efter att han suttit lite fastkilad där. Därav att vändningen inte lyckades.

Barn nr två låg rätt. Kändes helt annorlunda. När vattnet gick o de hela tiden skickade hem mig trots att de sa från början att man ska sättas igång tidigt om vattnet gått o man är kejsarsnittad. Så kände jag att nått var fel, tur mannen sa kommentaren, lita på dig själv denna gången. Åkte in med knappt några värkar. Öppen knappt 2 cm. Men.. dottern mådde skit. Akut snitt. Man måste lita mer på sig själv som kvinna.

Begär ett ultraljud.

Är du osäker, gör det. Eller boka ett. Gå inte runt o va orolig. Det är det ingen som mår bra av.

Mitt tredje barn låg i säte, det var ingen tvekan, jag kände det för det var tydligt att det var ett huvud som trycktes upp mot höger revben (och en liten hand bredvid som hon brukade ha uppe vid ansiktet) och ingen rumpa. Jag hade också mest sparkar neråt. Min barnmorska sa att hon nästan var säker på stt det var runpan neråt men eftersom jag ändå skulle ha planerat kejsarsnitt så behövdes inget UL. Och visst låg hon i säte när hon plockades ut.

Jag tycker du ska begära ett ultraljud om du är orolig. Däremot är inget av det du skriver nån indikation på att din bebis ligger i säte, jag har aldrig haft nåt större tryck neråt med mina 3 barn, kissnödig var jag hela tiden i slutet av graviditeten med alla 3, även med hon som låg i säte.