Jag är i vecka 7+2 och har haft vagt illamående senaste 3 dagarna. Kommer vid frukost och sitter i hela förmiddagen, sen kommer det tillbaka på kvällen. Känns som att det sitter i halsen. Fortfarande ömma bröst, om än lite mindre än tidigare. Annars mår jag bra även om jag är så orolig över att vi kommer få ma igen.
Åh fy, jag beklagar jag har haft 1 tidigare och inga levande barn ännu. Jag ska på VUL nästa vecka. Kommer inte boka inskrivning förrän jag varit där. Hur har du gjort?
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.