Oskuld 27 år

Du är vacker precis som du är! Du behöver nog snarare hjälp med att bearbeta hjärnspöken och traumatiska upplevelser för att må bra i dig själv än att få något så oviktigt som oskulden ur världen. Det finns någon för alla, en dag dyker det upp någon som faller dig i smaken och tvärtom. Fokusera på dig själv och ditt mående så är du redo på alla plan när det är dags :)

Så himla bra skrivet, hade inte kunnat gjort det bättre!

TS, lyssna på Sofia! Ha inte så bråttom med att bli av med oskulden utan lägg kraften på stödsamtal o få hjälp med att bearbeta hjärnspökena som stjäler all energi o kraft från dig. Lycka till o massor av styrkekramar<3

<3 tack fina <3

Tack själv!

Jag tyckte verkligen att du skrev riktigt bra. Jag hoppas TS läser det du skrev och att hon tar hjälp.

Jo jag kan förstå att det är grönjävligt tufft fast att jag för länge sedan bara haft bråkdelen av din uppförsbacke.

Hjärnspöken och överdrivet dålig självbild som andra säger kan nog behöva terapi. Men när du samtidigt inte får ett break o förändring i det verkliga livet (irl) så blir det tufft att ta till sig allas gulliga ord. Hur agera rent praktiskt?

Har en kompis som varit singel länge o tappat hoppet som i sin tur ledde till att han inte brydde sig om hur han såg ut o uppträdde. Tog och grillade han vid köksbordet och sa exakt kritiskt vad han ska åtgärda och sen gå ut på datingsajt.

Ta mej fan men det tog 6månader så hade han hittat sin nuvarande sambo.

Du har ju varit grym och redan lyckats gå ner massa i vikt, wow. Vad är nästa? Ta hjälp o smakråd vad gäller kläder hår glasögon blabla.

Kan skicka pm till mej för att bollplanka

Jqg var singel och oskuld (och överviktig) när jag var 27. Jag nätdejtade till och från och olötsligt hände det. Jag träffade han som jag nu varit gift med i över ett decennium.

Det är så underbart o höra

Jag har varit i en liknande situation (är också kvinna). Mitt råd är att försöka göra sådant som du är intresserad av och där du kan träffa andra människor. Då fokuserar du på något annat än dina problem och kan förhoppningsvis visa upp positiva sidor av dig själv för andra. Det hjälpte mig och jag hittade till slut en partner.

Hej, är lite yngre än du, men känner annars igen mig jättemycket i din trådstart, faktiskt så mycket som stämmer in att hade nästan kunna va jag som skrivit det...

dvs oxå tjej, aldrig varit i nå förhållande, aldrig legat samt vet ej hur det ska bli för mig med förhållanden

samt blivit mobbad, förmodligen dålig självbild/självförtroende, tystlåten/tillbakadragen blyg osv

även öht väldigt svårt för killar, bland annat pga att många av dem som mobbat mig var just killar och har typ alltid blivit rätt illa behandlad av killar och är förmodligen bland annat därför extremt osäker med killar och kan typ därför i princip inte prata med killar alls, och blir oxå jag väldigt nervös av tanken bara på att träffa en kille för att typ dejta, vet liksom inte hur det nånsin ens skulle fungera tbh

Känner mig för övrigt inte heller som en speciellt attraktiv person tyvärr, utan känner mig snarare rätt motbjudande om jag ska va ärlig, ogillar även jag att se mig själv, kanske inte just i speglar så mycket för min del, men till exempel däremot speglad i till exempel fönster och sånt när jag typ går på trottoarer på stan (fast var dock jättelängesen jag ens gjort det nu, för är typ aldrig ute numera för mår bara mer och mer dåligt typ)

Hursomhelst så känner väl mig oftast för min del inte jätteledsen över att va oskuld och ständig singel, ogift och okysst oftast, men såklart funderar jag över det ibland, till exempel på om jag föralltid kommer förbli det ända tills jag blir gammal osv, hur jag nånsin skulle kunna lyckas va i ett förhållande etc. Men är ju samtidigt rätt ung fortfarande, så kan känna mig orolig ibland för att jag ska känna större sorg över detta när jag blir äldre, och kan precis som du ibland fundera på samt överväga sätt att typ bara få det hela med oskulden överstökat, men vill egentligen inte det men tänker eventuellt lite om några år när jag blir äldre alltså typ iaf passerat 30 om läget är likadant då vilket jag tror det kommer vara.

Men nåja, vet inte hur mitt inlägg kan hjälpa dig, men ville bara skriva av mig lite samt visa att du är inte ensam i att ha det ungefär som du, utan finns fler som känner liknande typ, alltså vi är säkert kanske fler än va vi vet och tror..

Och vem vet, kanske ser saker och ting helt annorlunda ut för oss om några år, kanske har vi exempelvis träffat nån vi gillar och trivs med då, eller på annat sätt o vis är nöjda med oss själva och våra liv då trots allt...? Men vet ju aldrig liksom...Men hursomhelst känner verkligen med dig i dina tankar och funderingar, och vet ungefär hur det känns tror jag, Kram <3

Tack för att du delar med dig av hur du känner/mår men även också hur du har/haft det. Nu vet jag med stor sannolikhet att det finns fler där ute som känner det precis som ni även killar/män. Jag hoppas verkligen fler tjejer/kvinnor som dig o TS vågar ta de små stegen som behövs för att ändra på er livssituation. Jag tycker verkligen att ni ska läsa (Anonym Sofia)s inlägg i början av denna tråd, hon ger verkligen tips o råd på vad/hur man ska/kan göra. Stort lycka till och massor av styrkekramar <3

Är dock inget måste att förlora oskuld.
En vän till mig är 35 och oskuld. Hon har barn och är ensamstående. Hon trivs med det. Hon arbetar som psykolog och mår finfint 

Själv är jag 28 och oskuld. Och har ingen plan på att ändra det.

Bara så du inte tror det är något du måste göra..

Förlåt om jag frågar, är rätt nyfiken av mig.

Har din vän som är 35 adopterat/gjort ivf eller är bonusförälder till sin dotter/son?

Hon gjorde ivf 

Okej, ja men du ser! Allt går bara man vill det.

Vet hur det är av att vara ensam frustrerad oerfaren och sen tvärvända o bli kung på området.

Jag ska vara rak. Hopplösheten av man känner sig som bla enda oskulden på jorden och åren går genererar än mer ångest och man vill nästan inte träffa någon för att pinsamt bli avslöjad som oskuld o bortkommen. Man håller sig än mer hemma o avskuren.

Blir frustrerad över ytliga ryggdunkningar och det löser sig nog med tiden. Nej det krävs handfasta tips och kursändring för att utsätta sig för äventyr och utsätta dej för ställen där man kan träffa partner.

Jo jag vet att de politiskt korrekta upprepar säger att det är ok att vara oskuld men jag säger att den jävla oskulden eller oerfarenhet sätter ändå hjärnspöken och sätter käppar i hjulet. Har många exempel på detta och på hur en första debut får all drama o ångest att släppa.

Det är många tjejer som mentalt byggt upp krav och jag måste hitta den rätte, måste vara förälskad med den jag ska ha sex med. Visst vore det idealet men slutar med att du blir utan för alltid. Sänk nivån, bli mer vågad för att förlora oskulden. Men även om det skulle bli en mindre bra upplevelse så kommer du dagen efter vara stärkt av att nu jävlar är första steget taget och du börja se framåt åt nästa o bättre.

Fast att aldrig ha sex någonsin är ju rätt sorgligt. Då har man ju missat något som är totalt grundläggande för mänskligheten biologiskt och också något som är en stor del av livet för den stora majoriteten.

Jag var oskuld till 27, träffade sambon och blev gravid direkt när jag var 30, nu har vi varit ihop i 12 år och har fått tre fina barn.

Jag vet inte varför jag inte fick till det innan, var nog en kombination av osäkerhet (samt dåligt utbud i min lilla håla..)

Men jag har insett att de flesta killar inte är så kräsna egentligen, det är bara att våga språnget liksom. När proppen väl lossnade var det inga större problem att få till det med skitsnygga killar!

Är du osäker, spela säker. Fake it til? you make it, det funkar!

Börja ta hand om ditt utseende och prata med någon om dina svåra upplevelser.Din framtid är inte det du har upplevt i ditt liv.Se positivt.