Anonym (Eva) skrev 2021-04-28 11:29:23 följande:
Det är ju lika mycket en bonuspappas ansvar och om föräldrarna delar föräldraledigheten lika (vilket ju samhället eftersträvar) så torde det väl lika ofta röra en bonuspappa. Min åsikt är att en person som blir tillsammans med en som har barn (särskilt yngre) bör ta ett ansvar. Ibland hör man om biologiska föräldrar som lägger över den största delen av ansvaret på bonusföräldern och det tycker jag verkligen inte är rätt. Men för bonusbarnens skull tror jag det är betydligt bättre att de betraktas som familjens barn. Tack och lov verkar ts ha en god relation till sina bonusbarn. Kanske kan fet vara en idé att hon hämtar tidigare några dagar och pappan hämtar tidigare några dagar genom att ta lite av sin föräldraledighet. Varannan vecka är ju barnen dessutom hos sin biomamma.
Din åsikt är att en person som blir tillsammans med någon som har ett barn bör ta ett ansvar. Min åsikt är att du behåller den åsikten för dig själv.
Ja, tack och lov verkar hon ha en god relation med hans barn sen tidigare. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Att få andras åsikter på sig om vad hon "borde" göra är att sätta onödig press på henne. Onödig press riskerar att förstöra den goda relation som de har idag. Om hon vill hämta hans barn tidigare en dag i veckan, och det blir en positiv upplevelse för henne och för barnen, då tjänar de alla på det. Men om det blir en upplevd förväntan på henne som hon känner utifrån utryck som "jag tycker att det är märkligt när bonusbarn tillbringar hela dagarna på förskolan fastän bonusföräldern är hemma" då är det lätt till att det går över till ett upplevt tvång som kan göra att hon inte lyssnar på sina egna behov tillräckligt mycket.
En kvinna stannar ofta hemma den första tiden med bebisen. Män tar oftast den senare tiden med barnet. Den första tiden med bebisen kan upplevas som väldigt omvälvande, där man träder in i en ny roll, eller upplever känslor man inte haft förut, eller upplever hela situationen som något helt annat än man tänkt sig. Att samtidigt känna en press att ta hand om någon annans barn ovanpå det, det tjänar varken kvinnan eller hennes nyfödda bebis på. Knappast hans tidigare barn heller.
För en kvinna som blir mamma för första gången utan att det finns några barn på hans sida sen tidigare, kan den första tiden kännas nog så omvälvande men många tar sig nog igenom det utan att tänka så mycket på vilken omställning det var, mer än störd sömn eller ömma bröst, eller vad det må vara som man upplever. Lägg därpå ett eller två barn som din man har sedan tidigare. Endast kvinnor som fått sitt första barn tillsammans med en man som har barn sen tidigare VET vad det här innebär. Det bästa är att kvinnan själv får känna efter vad hon behöver och om hon utöver det som hon redan har att ställa om sig till även kan tänka sig att hämta hans barn. Vill hon inte det så ska ingen skugga falla på henne för det. Det ska inte finnas någon yttre press på att hon borde göra något mer än att ta hand om sig själv och sin bebis. Allt annat är enbart en bonus. Och här ska ordet "bonus" användas i sin rätta betydelse: något som ingen hade förväntat sig men som kom som ett välkommet inslag när det väl uppstod.
