Måste bonusbarnen vara hemma på heltid när jag får min bebis?

Alltså, är man gifta, så har man samma rätt till alla pengar som tjänas in av någon av makarna. Och man har lika tung röst i alla beslut som rör familjen, barnen, hemmet, huset, ekonomin o.s.v.. Det spelar ingen roll vem som arbetar utanför hemmet och vem som arbetar i hemmet. Jag skulle aldrig ha accepterat att bli behandlad så av en man, som du förespråkar. 

Är delvis amerikan och där kan säga dig att där är det brukligt att bekosta sin frugas hemmavarande till 100% men där är det mer självklart än i Norden att hon tar sig dem an under sina vingar betydligt mer. Som i ts fall hade det vart självklart att de skulle varit hemma med ts. Där är man mer en enad familj.

Svenska kvinnor kan jag slå tillbaka är otroligt okvinnliga. Det egoistiska tänket är typiskt Norden-kvinna - som lågstadienivå tillbakaslag mot ditt.

Precis. Och mannen som ska bekosta din tillvaro har rätt att diktera vad han förväntar sig att du gör för hans barn om du ska diktera att hans pengar plötsligt är dina. Så länge du sköter ditt kan han be honom sköta sitt. Men så fort du ska dra att han är man-kortet så har han lov att dra du är kvinna-kortet. Alltså med andra ord, ska han försörja dig under föräldraledighet så ska du ta hand om hans barn om han vill det. Vill du inte ha hans villkor så bekostar du din egen föräldraledighet. Enkelt.

Jag tror du behöver vara tydlig med att du förutsätter att man då inte delar lika på föräldraledigheten och att det då är den person som är hemma som VILL vara hemma långa på bekostnad av ekonomin

...fast då kan du ju glömma, att få en ny, ung, oförstörd kvinna. Eller du kanske tror att du är Guds gåva till kvinnorna..?

Börjar du tappa argumenten XXX som försöker gå på personangrepp? Till din info så lever jag i kärnfamilj. Jag argumenterar utifrån de bekanta jag har runt mig där jag bevisligen ser skillnaden i "bonusfamiljerna" utifrån de som försökt enats som familj så gott de kan (att den nya partnern vare sig det är man eller kvinna) tar sig an barnen så gott hon/han kan och att de tillsammans som vuxna tar beslut och nästintill agerar som en kärnfamilj. Vilket tillämpas i TS fall att han hade skjutit till ekonomin och hjälpt henne som om hon vore mamman till alla hans barn, samtidigt som hon hade tagit sig an hans barn som den familj de ska vara. 

I andra fallen har (oftast då) kvinnan tagit avstånd från tidigare barnen och tänkt att hon lever ensam kärnfamilj med mannen och deras gemensamma och i de flesta fallen har dessa relationer inte hållt. Just pga att man inte respekterar varandra och i grund och botten inte ser varandra som familj. Det är ditt och mitt. Således också gällande tidigare barn. De som fortfarande håller ihop trots det vet jag är olyckliga då jag hört om det. 

Utifrån det här anser jag att därför att det bästa vore att ts och mannen levde så likt en kärnfamilj de kan, men eftersom hon absolut inte vill det (i form utav att inte ha hans barn hemma och verkligen få vara förstagångsförälder) så måste hon också godta att mannen inte är förstagångsförälder och heller inte kan agera som en. Således inte sponsra henne som om hon vore mamman till alla hans barn. Hon kan aldrig vara det, men de verkar inte ha utgångspunkten att heller enas som familj. 

Det är många nya kvinnor i tråden märker förväntar sig att mannen ska bete sig som om han också är förstagångsförälder och det är han inte. 

Och till ditt svar: 

Jag bryr mig inte om jag är Guds gåva till kvinnor. Min fru är det till mig och jag är förhoppningsvis hennes. Tack. 

På tal om guds gåva - vad tänker du om dig själv och alla andra styvmammor i tråden? Tror ni att ni är guds gåva för att ni ska föda ett barn? 

Att ni ska bli betalda av inte bara staten för att gå hemma utan mannen ska gärna också göra det. Han ska föra över pengar till er och ni ska absolut inte behöva göra er del tillbaka, i form utav att ta hand om hans barn då det indirekt är pengar han annars kunnat lägga på antingen att gå ned i arbetstid eller i att anlita en au-pair. Nej, du tänker att du ska ha det för att du är guds gåva som precis har fött barn? Dina barn är viktigare nu än hans gamla, tills han går till fru nr 3 och dina barn plötsligt ska bli försummade av hans nya 20-åring (har själv sett det här hos bekanta) och då står du där? 

Gemensamma barn och hushåll, ja. Särkullsbarn, nej. I de länder som vi talar om, skulle barnen ha bott på heltid hos sin mor, så problemet skulle inte ha uppkommit. Enda undantaget skulle ha varit om modern hade varit död, på handikappboende, i fängelse eller liknande. 

Var har ts skrivit att han ska betala?

Hade någon försökt dumpa särkullar på mig så hade jag lämnat dem hemma och stuckit iväg ut och gjort något roligt med mitt barn.

Alimony är vanligt i de länder. I USA betalas det till mamman till helst första barnen. Dessutom värderas till och med de barnen högre än nuvarande barn då amerikanska staten anser att de ska prioriteras först och har du inte råd med de så ska du inte skaffa fler nya. I de flesta familjer dessutom av högre status är det förstfödda sonen (fortfarande) som har det mest speciella arvet.

Nu är jag inte så konservativ men du bjöd in ämnet.