Skäms nästan, men jag har mått SÅ bra under den här pandemin...
Jag vill börja med att understryka att jag, liksom alla andra, givetvis sörjer alla bortgångna i corona och lider även med deras anhöriga.
Med det sagt; jag har mått så oförskämt bra under den här pandemin. Allt har blivit så kravlöst på något vis. Folk har haft en helt annan förståelse när man tackat nej till att ses, osv. Dessutom har jobbiga saker så som fester, barnkalas, bröllop, tidskrävande evenemang, osv ställts in och pressen om att hitta på kostsamma saker med vänner och barn (som tex bio- och leklandsbesök, osv) har också avtagit.
Allt har varit så kravlöst och avslappnat och vi har lyckats finna glädje i små enkla saker så som skogspromenader, strandhäng, vanliga promenader, picknickar, cykelutflykter - bara med de närmsta då rekommendationerna har varit att hålla sin umgängeskrets liten.
Man har helt enkelt haft pandemin att skylla på och det har varit SÅ skönt. Inga följdfrågor, inga hard feelings, ingenting. Helt underbart!
Under pandemin har vi dessutom hoppat av lagsporterna (som vanligtvis kräver mycket tid och engagemang - men nu har det helt naturligt runnit ut i sanden) och vi har ersatt de med löpträningar i grupp. Numera har vi löpträningar 4 gånger i veckan och dessutom skaffat hemmagym som vi tränar på två ggr/vecka och det har faktiskt hållt i sig i över ett år nu.
Jag känner att vi har pandemin att tacka för det här och jag vet att vi inte är ensamma om att känna så här.
Inget ont som inte har något gott med sig.
