Jag visste att det var en dålig idé att börja diskutera med dig. Personliga påhopp istället för sakliga diskussioner. 

Du har ingen aning om vad jag vet och inte vet. Nej, jag är inte lyckligt ovetande. Allt jag säger är att det INTE ÄR MAJORITEN av flickor som blir bortgifta med hot, utan att de blir påverkade mer indirekt, och att de ofta ändå vill ha en bra relation till sin familj. Och så länge de vill det, kan man inte tvinga dem till att ha ett självständigt liv utan kontakt med sin familj. De flesta ÅTERVÄNDER då! 

Det du beskriver är jag välbekant med. Det är nog snarare du som tycker att det är så anmärkningsvärt. Det BRUKAR vara så. Det är jag fullt medveten om. Min poäng var endast - om tjejen ändå tycker att det är värt det (kanske också för att hon aldrig upplevt annat) så kan man inte göra något. 

Du förstår inte vad jag skrev, uppenbarligen vill du inte förstå. Det du skriver säger ju på inget sätt emot det jag tycker, men det verkar du inte förstå. Titta igen på titeln i den här tråden! Jag tolkade det som: Vad kan man göra för att få igång en förbättring. Då tänker jag inte, hur man kan lösa alla problem på en gång, utan endast: Vad är första steget? Det är nog väldigt viktig att man gör saker i rätt ordning här. Jag har förstås på INGET sätt menat att man inte skulle lösa det andra också, men min åsikt är i alla fall: Det går inte att BÖRJA med det. 

Som jag redan förklarade så tänkte jag där just på brott i allmänhet. 
Våld mot kvinnor är ingen klassfråga, det vet jag. 

Jag tänker inte lägga min tid på hårklyverier.

Jag mindes inte att det just var sexualbrott hon var utsatt för, jag utgick ifrån att det var flera - olika - saker/brott som hon utsatts för. 

Jag har inte fel i sak, utan jag pratade om en annan sak än vad du pratade om.

Och varför tror du att jag behöver upplysas om hur invandrartjejer har det? Jag har inte bara vuxit upp med såna utan jag har också undervisat i Stockholms mest invandrartäta områden och haft elever som gift sig efter att de avslutat årskurs 9.  

Poängen är: Jag pratade om att det inte är så lätt att hjälpa tjejer som själva inte är beredda att kapa kontakten till sin familj. Då kan man inte skydda dem. Och att majoriteten av tjejerna inte tvingas direkt - de kanske hjärntvättas, de kanske utsätts för emotionell utpressning och en massa annat, men de tvingas inte så direkt att man skulle kunna bevisa det och straffa dem för det. INGET ANNAT! Och jag anser inte att jag har fel där. 

Tack. Jo, jag tänker liksom att människor förstås inte kan ändra alla sina vanor med en gång. På ena sidan måste man någonstans ställa vissa krav, så som att man följer svensk lag. På andra sidan måste folk känna sig respekterade, det måste bli en dialog.

Har du själv varit med om förtryck? Jag känner också kvinnor ifrån den regionen, men flera (t.ex. min svägerska och en kompis jag hade som för många år sedan) har haft turen att pappan i familjen dog tidigt. 

Och så är vi där igen att du påstår att andra inte har märkt, inte har förstått, inte vet! Nej, jag vill hellre diskutera som försöker förstå vad jag skriver, istället för att klandra mig för allt som jag inte har HUNNIT förklara närmare. 

Bara så mycket - jag har inte menat att det inte emotionell utpressning inte är hot eller inte går att bevisa. Jag har bara sagt att det är svårare att bevisa. Men framför allt så är det tjejerna själva som ofta backar.

Och jag menade inte ens att man ska göra lite i taget, utan man ska helst göra allt med en gång. När folk kommer hit som t.ex. flyktingar. Men man får bygga det på lagar. Och kusinäktenskap är ju faktiskt inte olagligt. Man måste ju själv hålla sig inom lagens ramar.

Visst.... det är ju precis det jag har hört av flera också - att de som inte haft pappa kvar i livet, eller också inte haft (äldre) bröder, har klarat sig bättre. 

Ja, precis, jag tror att man måste få religiösa ledare med i båten. Då måste man förstås välja ut noga och ha koll på att man inte blir lurad. Tyvärr så är det numera ganska vanligt att man låtsas följa svenska demokratiska principer, men det är bara ansiktet utåt. T.ex. när det gäller friskolor. Jag har själv jobbat på en där en hel del förtryck och övervakning av tjejer pågick, samtidigt som skolan sa sig vara icke religionsbunden. Och de lyckades bli godkända av skolinspektionen - igen. Om det skulle uppdagas att de påverkar eleverna - att t.ex. modersmålsläraren mest lär ut hur man ska uppföra sig som bra muslim, istället för att lära ut språket, och det gjorde han, då kan rektorn alltid säga att han inte visste och att han ska prata med läraren. 

Som sagt, jag tror också på att folk som kommer hit ska veta direkt vad som gäller. De ska få information på sitt språk och det bör poängteras att det verkligen måste efterlevas, att det är det som gäller här i Sverige och att lagen går över religion och annat. Man måste ge praktiska exempel så att folk förstår vad det kan innebära. Och sedan måste man ju egentligen också kolla upp - framför allt i början - att det efterlevs. Vilket är svårt förstås att kontrollera. 

Generellt tycker jag man har varit för mesig där. Man måste ställa krav. Det är inte folk som kommer hit som flyktingar som ska förändra Sverige, införa sina värderingar här. På grundläggande områden ska man inte göra kompromisser. När det gäller ens privata liv dock - man ska förstås låta folk fira sina helgdagar och fester, ha sin smak när det gäller kläder, mat eller inredning, osv. Folk behöver inte assimileras helt. Det finns absolut utrymme för mångfalt. Men just inte för värderingar som inskränker individers utveckling eller rättigheter. Det är där man inte kan kompromissa.

Om vi nu säger att det är så (jag är inte säker på att det är så, men vi antar bara), så skulle det ändå gälla mest DEN generationen. Nästa generation har ju vuxit upp här, kanske är född här. Det går inte att föra vidare det generation för generation, om inte hela omgivningen gör så. Och då är det viktigt att man undviker getton där folk verkligen gör som de vill och har sin egna lilla samhälle. 

Även om jag måste säga att det inte alltid har varit negativt. Jag har sett exempel på, nån dokumentär, men även annat, om hur man i såna getton ibland reder ut konflikter utan att blanda i polisen. Om de kan utreda och lösa misshandel, stölder och liknande själva, så kan polisen ägna sig åt annat som de inte brukar hinna med. Men det finns förstås också stora risker med sånt. Det beror på om huvudpersonerna är bra. Men det är förstås som att säga en diktatur är bra om diktatorn är snäll. Så visst är det tveksamt.