Vill jag verkligen bli bonus mamma?
För snart ett år sedan träffade jag en fantastisk kille. Efter ett par månader kände både han och jag att vi var perfekta för varandra. Jag älskar han otroligt mycket, han är allt jag vill ha.
Jag är 34, och han 36. Och han har 2 små barn 3 och 4 år. Jag har bestämt mig sen långt tillbaka att jag inte vill ha egna barn, så det kändes både bra och otäckt att han redan hade.
Jag kommer jättebra överens med barnen, det är förstås jättekul. Men vissa helger när vi ses då barnen är med är de små monster. De är väldigt bortskämda och är ordentligt curlade.
Ibland vill jag bara sätta mig i bilen och åka hem när jag är där, och är nära att bryta ihop för att jag är så utmattad.
Jag börjar få svårt att se en framtid med så små barn involverade. Jag har så svårt att klara av alla barnprogram, barnmusik, sitta och leka osv.
Det är självklart inget ont menat mot barnen, jag vet att problemet ligger hos mig. Jag vet också att han jag träffar vill ha en idyllisk familj, men jag kan inte se mig själv som en äkta bonusmamma där vi bor allihopa. Jag vill verkligen inte att vårt förhållande ska ta slut, jag önskar jag kan hitta en lösning.
Från er som har barn, eller erfarenhet av liknande situation, är detta något man får ta upp och prata om?
Jag tar dagarna som de kommer, men det känns dumt också om han kanske sitter och planerar en framtid som inte är likadan som min.
Och han är ju min soul mate... ????