• Anonym (Vilseihjärnan)

    Vill jag verkligen bli bonus mamma?

    För snart ett år sedan träffade jag en fantastisk kille. Efter ett par månader kände både han och jag att vi var perfekta för varandra. Jag älskar han otroligt mycket, han är allt jag vill ha.

    Jag är 34, och han 36. Och han har 2 små barn 3 och 4 år. Jag har bestämt mig sen långt tillbaka att jag inte vill ha egna barn, så det kändes både bra och otäckt att han redan hade.

    Jag kommer jättebra överens med barnen, det är förstås jättekul. Men vissa helger när vi ses då barnen är med är de små monster. De är väldigt bortskämda och är ordentligt curlade.

    Ibland vill jag bara sätta mig i bilen och åka hem när jag är där, och är nära att bryta ihop för att jag är så utmattad.

    Jag börjar få svårt att se en framtid med så små barn involverade. Jag har så svårt att klara av alla barnprogram, barnmusik, sitta och leka osv.

    Det är självklart inget ont menat mot barnen, jag vet att problemet ligger hos mig. Jag vet också att han jag träffar vill ha en idyllisk familj, men jag kan inte se mig själv som en äkta bonusmamma där vi bor allihopa. Jag vill verkligen inte att vårt förhållande ska ta slut, jag önskar jag kan hitta en lösning.

    Från er som har barn, eller erfarenhet av liknande situation, är detta något man får ta upp och prata om?

    Jag tar dagarna som de kommer, men det känns dumt också om han kanske sitter och planerar en framtid som inte är likadan som min.

    Och han är ju min soul mate... ????

  • Svar på tråden Vill jag verkligen bli bonus mamma?
  • Brumma

    Bara läst TS inlägg.

    Hej TS. Tycker det är oerhört bra att du stannar upp och tänker igenom saker, istället för att "köra på", flytta ihop och SEDAN stanna upp :)

    När jag träffade min nuvarande man var hans dotter bara ett år, själv hade jag inga barn. Jag hade dock funderat på att skaffa barn i många år och för mig var det verkligen ett plus - en bonus ;) - redan från början. Jag älskar barn och har alltid velat ha många. Jag och dottern klickade direkt vi träffades och den biten har varit det minsta problemet.

    MEN, och det är ett rätt stort men.. det ÄR ofta jobbigt när det finns tidigare barn med i bilden. Man skall samsas med en eller två utomstående vuxna när det gäller planering av sin fritid, man kan inte planera sin egentid som man vill. Har man inte samma syn på uppfostran som sin partner är det en ständig källa till konflikter och irritation.

    Alltså, missförstå mig inte - det kan vara alldeles underbart och perfekt, men det finns ofta saker som försvårar det, ÄVEN om man faktiskt gillar barnet ifråga :)

    I ditt fall, så vill du INTE ha barn. Du ser dig själv barnfri i framtiden och det stressar dig att ha barnen i vardagen. Barn ÄR jobbiga, de bråkar o skriker - det kommer inte att försvinna även om de vore väluppfostrade.. Jag skulle därför säga att en ihopflytt definitivt inte är något ni borde satsa på - jag tror varken du, barnen eller din kille skulle må bra i det med tanke på hur du känner. Däremot behöver man ju inte avsluta relationen, det går ju att vara särbos :) Men, det måste funka från båda håll isåfall. Ni MÅSTE prata om detta..

    När du tar upp det är det viktigt att inte säga att du inte gillar HANS barn, utan att du inte vill ha barn i ditt vardagsliv. Eftersom du verkar tycka om dem ändå tycker jag du kan säga det - att du gärna umgås med dem ibland men inte vill leva med barn i en "familjesituation".

    Hur ofta har han barnen? Det framgår inte i dina inlägg, men är det vv kan ni ju bo ihop de barnfria veckorna och när barnen är där kan du välja att sova där någon/några dagar om du vill.men, det kräver ju att han kan tänka sig en framtid som särbo, iallafall i 15-18 år till..

    Oavsett vad det leder till så behöver du ta upp detta med honom. Det kommer bara bli svårare ju längre du väntar och om han går och tror att även du vill ha en "idyllisk familj" kommer han känna sig rätt sviken om du inte tar upp det innan han själv tar upp frågan om att flytta ihop..

    Ps. Jag ÄLSKAR mina barn, både bonus och biologiska- men jag gillar VERKLIGEN inte att leka, lyssna på barnmusik eller barnprogram... Mina barn leker själva eller med varandra, inte med mig (jo, jag kan ibland göra figurer i lera, eller pärla typ men det är inte så ofta..). Musik i vårt hem är den musik vi vuxna gillar. Barnen får gärna lyssna på annat i sina rum. Och faktum är att de ofta väljer att lyssna på ungefär den musiken som vi också gillar.. När de var mindre satte vi ibland igång en barnskiva o de lyssnade en stund, men den musik som går i bakgrunden till vardags är INTE barnmusik och jag ser inte varför det måste vara det heller :) Och barnprogram? Nädu tack, det får de titta på men oftast utan mig - det FINNS dock en del som även kan vara kul för vuxna, och det tittar vi på. Men oftast, när vi skall titta på TV tillsammans ser vi på fantastiska djurprogram (gillas av alla åldrar) - det finns att streama på svtplay, med svenskt tal så man slipper översätta..., eller på en "typ Disneyfilm". Så man måste faktiskt inte vara delaktig i lek, barnprogram o musik bara för att man har barn, det är INTE konstigt att man inte gillar det :D

  • Anonym (MM)

    Hur kär man än är och hur underbar man det är så tycker jag det är värt att ställa de frågor du gör - det är klokt! Du verkar ha en sund inställning. Det är små barn det handlar om och väljer du mannen väljer du också att leva ett liv med barn. Du blir automatiskt bunden. Har du drömmar som du vill göra med din partner så kan det bli svårt att förverkliga dem då han har barn. Exempelvis bara en så enkel dröm som att man vill dela en promenad på kvällen med mannen - då går det inte att lämna barnen hemma ensamma så antingen blir det en promenad med barnen (vilket ju inte blir en promenad alls i motionsavseende och allt är på deras villkor) eller så får du gå ensam. Vill man då dela sådana enkla vardagssaker med sin man går det inte förrän om flera år. Detta var bara ett exempel på väldigt, väldigt många där barnen styr vardagen. Mycket går ut på barnaktiviteter. Och ofta får du göra saker på egen hand eftersom han är med barnen eller så ska de med på alla aktiviteter ni gör. 

    Vill du leva ett barnfritt liv (vilket jag också vill och gör) så går det inte att förena med en man som har barn. De finns alltid där, de blir tonåringar, börjar ta hem partners, får barnbarn som sen kommer hem....Det blir aldrig bara du och mannen. Kanske inte ett problem för dig men jag som behöver mycket egen tid, lugn och ro och frihet att göra det jag vill när jag vill  - för mig passar det inte alls. 

    Fundera igenom vad du mår bäst av och diskutera med din partner hur han ser på ert framtida liv och hur går det att kombinera. 

  • Anonym (Singelpappa)

    Jag har själv barn och skulle aldrig flytta ihop med en kvinna utan barn. Förmodligen inte heller med någon som har barn om det inte känns fruktansvärt självklart.

    Så mitt råd till dig som valt bort barn är att inte flytta ihop med killen.

    Särbo är ingen dålig lösning om man nu ändå ska ge det ett försök.

  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Singelpappa) skrev 2021-05-02 09:54:17 följande:

    Jag har själv barn och skulle aldrig flytta ihop med en kvinna utan barn. Förmodligen inte heller med någon som har barn om det inte känns fruktansvärt självklart.

    Så mitt råd till dig som valt bort barn är att inte flytta ihop med killen.

    Särbo är ingen dålig lösning om man nu ändå ska ge det ett försök.


    Håller med, att gå in i ett famljeliv som man sedan innan valt bort känns som en dålig idé.
  • Anonym (nej)
    Anonym (tvillingmamma) skrev 2021-05-02 08:04:15 följande:

    Varför skriver en del att TS och mannen borde göra slut? Jag förmodar att han inte har barnen på heltid, utan varannan vecka. Då kan de ju träffas mer hans barnfria veckor och mindre när han har barnen, men ändå träffas så att ts kan fortsätta utveckla en relation till dem. Något hon inte verkar ha något emot. Men därifrån till att flytta ihop och börja ta föräldraansvar är steget stort. Jag förstår att pappan vill flytta ihop, för det skulle gynna honom, men ts bör inte gå i den fällan. Bättre att förbli särbo eller åtminstone vänta med att bo ihop tills barnen är äldre.


    Men han verkar ju vilja att de ska bo ihop och att ts ska vara väldigt involverad i barnens liv. Om man har så olika förväntningar på förhållandet så funkar det inte.
  • Anonym (Förstör)
    mari123 skrev 2021-04-30 15:22:08 följande:

    Helt OT men liksom i sammanhanget *typ*. Om du blir bonus-mamma så blir din egen mamma, om hon lever!, "bonusmormor"! Jag skulle HATA den rollen och bli en usel sådan. Ursäkta OT OT.


    Håller med här också. Detta är ett jätteproblem för många mogna/äldre kvinnor, som liksom pressas in i en bonusmormor/farmor-roll till barn som de inte har valt. De får veta att de måste ställa upp som barnvakt och ge lika dyra julklappar och födelsedagspresenter (vilket kan vara ett stort problem för våra fattigpenionärer, varav de flesta är kvinnor) som för/till de riktiga barnbarnen. Med mer eller mindre uttalade hot om att inte få umgås med sina vuxna barn och egna barnbarn annars, om de "gör skillnad".

    Hela den här kulturen vi har fått i Västerlandet de senaste 40-50 åren, med barn hit och dit, skadar så många - barn, vuxna och äldre...
  • Anonym (MM)
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-02 10:40:58 följande:
    Håller med här också. Detta är ett jätteproblem för många mogna/äldre kvinnor, som liksom pressas in i en bonusmormor/farmor-roll till barn som de inte har valt. De får veta att de måste ställa upp som barnvakt och ge lika dyra julklappar och födelsedagspresenter (vilket kan vara ett stort problem för våra fattigpenionärer, varav de flesta är kvinnor) som för/till de riktiga barnbarnen. Med mer eller mindre uttalade hot om att inte få umgås med sina vuxna barn och egna barnbarn annars, om de "gör skillnad".

    Hela den här kulturen vi har fått i Västerlandet de senaste 40-50 åren, med barn hit och dit, skadar så många - barn, vuxna och äldre...
    Det där förstår ag mig inte alls på. Klart det är skillnad på egna barnbarn och bonusbarnbarn. Det är orimligt att man inte ska få ge de presenter som man vill till barnbarnen utan att för den sakens skull behöva ge likadan present till bonusbarnbanen. Jag tror inte ens barnen förväntar sig det - de har ju sina egna mor- och farföräldrar som de får presenter av. Allt är inte rättvist i livet. Ger man en liten present tycker jag det är ok. Alla måste få göra det som känns naturligt för dem, inga krav. 
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-02 10:40:58 följande:
    Håller med här också. Detta är ett jätteproblem för många mogna/äldre kvinnor, som liksom pressas in i en bonusmormor/farmor-roll till barn som de inte har valt. De får veta att de måste ställa upp som barnvakt och ge lika dyra julklappar och födelsedagspresenter (vilket kan vara ett stort problem för våra fattigpenionärer, varav de flesta är kvinnor) som för/till de riktiga barnbarnen. Med mer eller mindre uttalade hot om att inte få umgås med sina vuxna barn och egna barnbarn annars, om de "gör skillnad".

    Hela den här kulturen vi har fått i Västerlandet de senaste 40-50 åren, med barn hit och dit, skadar så många - barn, vuxna och äldre...
    Jag har som tur är inte några extrabarn, skulle aldrig kalla dem för "barnbarn" eller något som kan låta som att vi vore släkt.
    Skulle inte köpa presenter eller julklappar av samma värde till ungarna till en fjälla till min son som till mina barnbarn.

    Nu lär det inte bli aktuellt, men det är hur det skulle bli om det skulle bli så trist.

    Självklar gör jag skillnad på mina barnbarn och en potentiells fjällas unge. Skulle definitivt inte ställa upp som barnvakt till dessa ungar heller.
  • Anonym (Förstör)
    Anonym (Farmor) skrev 2021-04-30 16:53:59 följande:
    Var ärlig, säg att det aldrig kommer bli något "idylliskt familjeliv" mellan dig och hans ungar.
    Flytta inte ihop, du kommer ångra dig. Dessa ungar är små och det tar tio år innan de är någorlunda självständiga.

    Och förresten, "soulmate"? Hur då? Ni har uppenbarligen totalt olika värderingar och önskemål i livet.

    Tänk framåt, resor du vill åka på med honom kommer bli med honom och hans ungar, annars tar det hus i helvete antingen med ungarna eller deras morsa. En morsa du för övrigt kommer ha som en skugga i livet i sisådär 15 år framöver.
    Vill du det?
    Håller med här också. Biomamman kommer att ha en mycket stark ställning i familjekonstellationen. Hon kommer att använda sin makt till att bestämma allt ifrån hur många brandvarnare ni ska ha, hur högt räcket måste vara på balkongen, vilken typ av frukost ni ska äta, när ni får ha semester och vart ni får åka, hur era jular ska se ut o.s.v.. Hon kan alltid skylla på att det inte är barnsäkert, inte barnvänligt, att hon inte kan släppa iväg sina barn under dom omständigheterna.

    Hon kommer att använda din man som gratis arbetskraft i sitt hem, t.ex. när det gäller att byta däck på bilen (barnen kan dö om bilen halkar), borra upp hyllor, skjuts hit och dit, kanske kommer hon även att begära pengar utöver underhållet. Rätt som det är har hon bestämt att äldsta barnet ska gå ett år på en internatskola i Schweiz - och att din man ska betala halva beloppet. Eller hela. 

    För Guds skull TS: lär åtminstone känna henne först, innan du fattar några livsavgörade beslut! Är hon en vettig person? Är hon svartsjuk? Svartsjuk på en ny man kan man vara även om man inte ville ha kvar mannen själv... det kan svida ändå. Står din man upp för dig i en konflikt mellan dig och henne? Risken är stor att han inte gör det, för hon kommer alltid att vara Hans Barns Mor, och hon kan alltid spela på hans dåliga samvete för barnen. Det enda sättet för dig att utmana hennes ställning är att själv få barn med mannen, då blir din ställning i familjen mer central för varje barn du föder. Men det vill du ju inte. 
  • Anonym (Göran.)
    Anonym (G) skrev 2021-05-02 07:50:30 följande:

    Nej nej och åter nej, ge dig inte in i det där.

    Du vill inte ha egna barn och att då flytta ihop med en man som har två små barn kommer bara göra dig olycklig.

    Han ser det säkert som en guldlott att ha haffat en barnlös tjej som inte vill ha egna för då tror han att han kan fösa över sina på dig.

    Du är förälskad nu och lever väl i nån sorts drömvärld men tänk till. Skaffa istället en man som du kan resa och upptäcka världen med och spendera söndagarna i sängen med. Den här kommer bara att stjäla onödig tid och energi från dig. Allt kommer att kretsa kring honom och hans barns behov och det kommer han låta dig höra när förälskefasen lagt sig.


    Bra skrivit. Mannen utnyttjar situationen. Han får allt i ett paket.

    Hushållerska banvakt sexpartner.
  • Anonym (C)
    Anonym (nej) skrev 2021-05-02 10:40:23 följande:

    Men han verkar ju vilja att de ska bo ihop och att ts ska vara väldigt involverad i barnens liv. Om man har så olika förväntningar på förhållandet så funkar det inte.


    Visst, fast samtidigt får iaf jag intrycket att de faktiskt inte pratat igenom saken ordentligt. Vilket jag kan tycka att man gör först, det kanske visar sig att ts kille bara tagit saker för givet utan att fundera och när ts tar upp sin sida och sina tankar ändå kan förstå henne och acceptera det. Det vet man ju inte förrän man pratat igenom saken.
  • Brumma
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-02 11:50:11 följande:

    Håller med här också. Biomamman kommer att ha en mycket stark ställning i familjekonstellationen. Hon kommer att använda sin makt till att bestämma allt ifrån hur många brandvarnare ni ska ha, hur högt räcket måste vara på balkongen, vilken typ av frukost ni ska äta, när ni får ha semester och vart ni får åka, hur era jular ska se ut o.s.v.. Hon kan alltid skylla på att det inte är barnsäkert, inte barnvänligt, att hon inte kan släppa iväg sina barn under dom omständigheterna.

    Hon kommer att använda din man som gratis arbetskraft i sitt hem, t.ex. när det gäller att byta däck på bilen (barnen kan dö om bilen halkar), borra upp hyllor, skjuts hit och dit, kanske kommer hon även att begära pengar utöver underhållet. Rätt som det är har hon bestämt att äldsta barnet ska gå ett år på en internatskola i Schweiz - och att din man ska betala halva beloppet. Eller hela. 

    För Guds skull TS: lär åtminstone känna henne först, innan du fattar några livsavgörade beslut! Är hon en vettig person? Är hon svartsjuk? Svartsjuk på en ny man kan man vara även om man inte ville ha kvar mannen själv... det kan svida ändå. Står din man upp för dig i en konflikt mellan dig och henne? Risken är stor att han inte gör det, för hon kommer alltid att vara Hans Barns Mor, och hon kan alltid spela på hans dåliga samvete för barnen. Det enda sättet för dig att utmana hennes ställning är att själv få barn med mannen, då blir din ställning i familjen mer central för varje barn du föder. Men det vill du ju inte. 


    Låter som om du hadt rätt dåliga upplevelser av det här, men.. du kan inte dra varenda separerad mamma över din väldigt extrema kant - de flesta kvinnor förvandlas faktiskt inte till ragator bara för att de separerar från mannen de har barn med..
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-02 11:50:11 följande:
    Håller med här också. Biomamman kommer att ha en mycket stark ställning i familjekonstellationen. Hon kommer att använda sin makt till att bestämma allt ifrån hur många brandvarnare ni ska ha, hur högt räcket måste vara på balkongen, vilken typ av frukost ni ska äta, när ni får ha semester och vart ni får åka, hur era jular ska se ut o.s.v.. Hon kan alltid skylla på att det inte är barnsäkert, inte barnvänligt, att hon inte kan släppa iväg sina barn under dom omständigheterna.

    Hon kommer att använda din man som gratis arbetskraft i sitt hem, t.ex. när det gäller att byta däck på bilen (barnen kan dö om bilen halkar), borra upp hyllor, skjuts hit och dit, kanske kommer hon även att begära pengar utöver underhållet. Rätt som det är har hon bestämt att äldsta barnet ska gå ett år på en internatskola i Schweiz - och att din man ska betala halva beloppet. Eller hela. 

    För Guds skull TS: lär åtminstone känna henne först, innan du fattar några livsavgörade beslut! Är hon en vettig person? Är hon svartsjuk? Svartsjuk på en ny man kan man vara även om man inte ville ha kvar mannen själv... det kan svida ändå. Står din man upp för dig i en konflikt mellan dig och henne? Risken är stor att han inte gör det, för hon kommer alltid att vara Hans Barns Mor, och hon kan alltid spela på hans dåliga samvete för barnen. Det enda sättet för dig att utmana hennes ställning är att själv få barn med mannen, då blir din ställning i familjen mer central för varje barn du föder. Men det vill du ju inte. 
    Ja, risken finns helt klart.

    Precis som du säger, se iallafall till att lära känna henne lite först. Och hur roligt är det att ha henne som en skugga i livet i sisådär 15 år?
  • Anonym (G)
    Anonym (Göran.) skrev 2021-05-02 12:12:28 följande:

    Bra skrivit. Mannen utnyttjar situationen. Han får allt i ett paket.

    Hushållerska banvakt sexpartner.


    Han tror att han får ett oskrivet blad och någon utan ryggsäck, kan låta hårt men det är den iakttagelsen jag gjort av män med barn som börjar träffa någon utan barn...och vill hon dessutom inte ha några egna så tror jag att risken är större att han lite egoistiskt tror att hon ska bli nya lillmamman till hans barn. Praktiskt och bra, hon står lägst i näringskedjan tänker han.

    Är hon kär nu så kör särboliv och ses varannan vecka men jag tycker att TS inte ska stänga dörrar för män som passar hennes egna livsvision bättre, tror livet blir betydligt mer fantastiskt för henne om hon träffar en likasinnad.

    Tror dessutom att denne man kommer pressa på om att hon ska flytta in hos honom och barnen.
  • Anonym (Förstör)
    Anonym (G) skrev 2021-05-02 17:24:56 följande:
    Han tror att han får ett oskrivet blad och någon utan ryggsäck, kan låta hårt men det är den iakttagelsen jag gjort av män med barn som börjar träffa någon utan barn...och vill hon dessutom inte ha några egna så tror jag att risken är större att han lite egoistiskt tror att hon ska bli nya lillmamman till hans barn. Praktiskt och bra, hon står lägst i näringskedjan tänker han.

    Är hon kär nu så kör särboliv och ses varannan vecka men jag tycker att TS inte ska stänga dörrar för män som passar hennes egna livsvision bättre, tror livet blir betydligt mer fantastiskt för henne om hon träffar en likasinnad.

    Tror dessutom att denne man kommer pressa på om att hon ska flytta in hos honom och barnen.
    Bra lägesanalys och råd!
  • korngryn

    Barnen är små nu, men de blir ju större. Problemet ligger inte hos dig, för det ÄR inget problem. Det finns många som inte vill ha barn och inte är så förtjusta i småbarn! Barnmusik och barnlekar kommer inte vara aktuellt om några år. Klart du inte behöver ge upp mannen! Fortsätt vara särbo bara, så du har någonstans att ta vägen när det blir för jobbigt.

  • korngryn
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-01 21:56:41 följande:

    Styvbarn förstör hela livet, och ända in i döden på grund av arvsregler o.s.v.. (Om han dör före dig har hans barn rätt till sitt arv på en gång, även om du måste sälja huset för att lösa ut dem.)


    Sånt där är ju extremt viktigt att tänka på, kolla upp vad som gäller och skriva rätt papper. Det bästa och mest rimliga är ju att de fortsätter som särbo i varsin bostad. Men om de absolut vill flytta ihop när barnen är utflugna är det ju säkrast att ts köper huset själv och låter mannen bo i hennes hus (eventuellt som ?hyresgäst? om han ska hjälpa till lite med driftskostnaderna, men räntor och amorteringar får ts stå för själv) Då är det ingen risk att hon behöver lämna sitt hem pga barnen.
  • korngryn
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-02 10:40:58 följande:

    Håller med här också. Detta är ett jätteproblem för många mogna/äldre kvinnor, som liksom pressas in i en bonusmormor/farmor-roll till barn som de inte har valt. De får veta att de måste ställa upp som barnvakt och ge lika dyra julklappar och födelsedagspresenter (vilket kan vara ett stort problem för våra fattigpenionärer, varav de flesta är kvinnor) som för/till de riktiga barnbarnen. Med mer eller mindre uttalade hot om att inte få umgås med sina vuxna barn och egna barnbarn annars, om de "gör skillnad".

    Hela den här kulturen vi har fått i Västerlandet de senaste 40-50 åren, med barn hit och dit, skadar så många - barn, vuxna och äldre...


    Det låter inte klokt att sätta den pressen på sina äldre föräldrar! Bonusbarnen har ju dessutom riktiga mor- och farföräldrar som gott och väl kan ta den rollen.
  • korngryn
    Anonym (Förstör) skrev 2021-05-02 11:50:11 följande:

    Håller med här också. Biomamman kommer att ha en mycket stark ställning i familjekonstellationen. Hon kommer att använda sin makt till att bestämma allt ifrån hur många brandvarnare ni ska ha, hur högt räcket måste vara på balkongen, vilken typ av frukost ni ska äta, när ni får ha semester och vart ni får åka, hur era jular ska se ut o.s.v.. Hon kan alltid skylla på att det inte är barnsäkert, inte barnvänligt, att hon inte kan släppa iväg sina barn under dom omständigheterna.

    Hon kommer att använda din man som gratis arbetskraft i sitt hem, t.ex. när det gäller att byta däck på bilen (barnen kan dö om bilen halkar), borra upp hyllor, skjuts hit och dit, kanske kommer hon även att begära pengar utöver underhållet. Rätt som det är har hon bestämt att äldsta barnet ska gå ett år på en internatskola i Schweiz - och att din man ska betala halva beloppet. Eller hela. 

    För Guds skull TS: lär åtminstone känna henne först, innan du fattar några livsavgörade beslut! Är hon en vettig person? Är hon svartsjuk? Svartsjuk på en ny man kan man vara även om man inte ville ha kvar mannen själv... det kan svida ändå. Står din man upp för dig i en konflikt mellan dig och henne? Risken är stor att han inte gör det, för hon kommer alltid att vara Hans Barns Mor, och hon kan alltid spela på hans dåliga samvete för barnen. Det enda sättet för dig att utmana hennes ställning är att själv få barn med mannen, då blir din ställning i familjen mer central för varje barn du föder. Men det vill du ju inte. 


    Oj, har mannen en sån ragata till ex förstår man ju i alla fall varför relationen tog slut

    Där får man ju ha lite skinn på näsan och säga ifrån en gång för alla. Skit samma om hon är barnens mamma. Hennes bil - hennes ansvar. Ert altanräcke -ert beslut.
Svar på tråden Vill jag verkligen bli bonus mamma?