Min man skämmer ut familjen

Nu har jag enbart erfarenhet som dotter till en pappa som beteende sig avvikande från samhällsnormen.

Pappa kastade en stor sten på en bil som kört fel och skulle vända på mina föräldrars gård. Föraren blev arg så klart och skrek. Pappa tyckte bilen var på väg att köra lite för nära mig. Min instinkt skulle vara att lyfta bort barnet eller hejda chauffören genom att springa och vifta med armarna vid förarsidan men pappas första instinkt var alltså att kasta en stor sten rätt på bilen. Han blev ofta oproportionerligt arg och kastade ur sig oförskämdheter (inte fitta och hora men jävla idiot och du är dum i huvudet). Alla som inte förstod honom var idioter så han gjorde sig ovän med alla i sin omgivning. Han förklarade dessutom inte saker eller bad om hjälp när han behövde utan förutsatte att man själv skulle förstå vad han önskade och stod och skrek att man var dum i huvudet som inte förstod och gjorde fel. Allt var alltid alla andras fel och aldrig hans. Han tog inte ut ilskan direkt på mamma men pratas illa om henne till mig och till grannar när hon inte var med istället för att prata med henne i enrum. Det mesta han sa var dessutom rena lögner (eller föreställningar som han blint trodde på).

Man kan inte ändra en annans människas beteende och man kan inte påtvinga någon annan insikt. Det enda man kan göra är att välja vad man accepterar i sitt liv och inte.

Kan tillägga att pappa och jag inte har någon direkt relation idag (och har aldrig haft egentligen. Jag var enbart rädd för honom hela uppväxten). Vi träffas kanske en timme om året. Jag har inga emotionella band till honom.

Jag tror inga barn eller partners har det bra med en person som skriker oförskämdheter oavsett om det är riktat till en person eller riktat ut i luften. Allt du skriver låter som det är en mindre begåvad och klok man du har.

Min pappa skyllde också sitt beteende på farfar och sin uppväxt. Nu kan jag omöjligt veta om en alternativ lösning hade varit bättre för mig (då hade jag behövt leva två parallella liv med två olika utfall av deras äktenskap) men jag vet att utfallet som blev av att mina föräldrar fortsatte sitt äktenskap och jag fick fortsätta leva under dåliga omständigheter med omsorgssvikt gav väldigt fatala konsekvenser för mig (innan jag tog mig upp igen efter så där 30 år).

Jag föreställer mig att om man har separerade föräldrar och har ett bra hem och ett dåligt så får barnen ändå det lite lättare än om de enbart får växa upp i ett dåligt hem.