Min man skämmer ut familjen

Misshandlar han hunden när ni är hemma också?

Jag och min man träffades för 11 år sedan. Vi har 2 barn på 5 och 3 år.

Vi har det gott ställt, bor i ett tryggt område och vardagen är bra.

Några problem som länge funnits är att min man är väldigt högljudd. När saker inte går som han vill skriker han hora, slyna, fittsaft, fitta osv. Han bryr sig inte om han står vid ett öppet fönster så hela grannbyn hör. Han slänger saker när han blir arg osv.

På parkeringen på Ica kan han högljutt prata om vår ekonomi, göra någon handikappat till åtlöje, skratta åt en tjock människa osv (vilket är fördjävligt beteende om du frågar mig).

Han skämmer ut mig på många sätt, bland annat genom att använda ett högt tonläge när vi diskuterar saker hemma. Jag säger åt honom att dämpa sin röst för han pratar för högt men då nekar han och säger att det är ett normalt tonläge.

Är trött på att han inte tar saker privat med mig, utan han står och ifrågasätter mig på tomten, i affären, var som helst. Jag är mycket lågmäld när vi är ute och säger ofta åt honom att prata tystare.

Vår relation är i övrigt ok. Dock kan jag vara ledsen över saker som att jag inte fick något bröllop med gäster, ingen vigselring (tjatade till mig efter 5 år). Han kan inte fixa fram present eller tårta till mig när jag fyller år. På min 30 års dag sa han grattis

.. Försvarar inte mig framför släktingar...

Ja. Han är en skitstövel ofta.

Vad tycker nu?

Detta har han gjort en handfull gånger och jag har varje gång sagt att nu är det slut. Nu går jag, tar med mig barnen. Hunden ska inte behöva vara i din närhet, du förtjänar inte det osv.

Han har blivit väldigt ångerfull, lovat aldrig igen, alla ursäkter om sin barndom, hans uppfostran (såklart skitsnack). För mina barns skull är det svårt att förneka dom sin pappa när han lovar att det aldrig ska hända igen.

När vi fått vårt andra barn sålde jag hundarna då jag inte kände att han tog hand om dom väl när jag hade fullt upp med nyfödd. Jag var även svag metalt efter min andra förlossning då det tog mycket på mig.

Hundarna har fått superbra hem som jag valde med omsorg.

Som jag skrivit tidigare så är han en bra person, men EXTREMT uppuppfostrad på många sätt och vis. Han sätter sig inte i helikopter perspektivet och kan se vilka beteenden som är ok och inte. Kan tex vara på släktmiddag och han är först fram att ta mat i buffén. Tar en stor portion av det som det finns minst av, eller tar sin andra runda innan alla tagit en första gång. Jag får jämt säga till och ge hintar.

Han ÄR en uppskattad chef. Många ringer han för råd i privatlivet och han är duktig på att ta folk. Han har inte nära till ilska i vanliga fall, men när han misslyckas, är hungrig osv går proppen. Som ett barn.

Han är en bra pappa oftast, bra make oftast, trevlig, givmild osv. Kan vara avvisande mot barnen dock för han sitter med sin telefon. Blir arg när han inte får äta ifred osv.

När jag skriver att han även har bra sidor så kan jag ju inte sitta och berätta i detalj, men ni får väl lita på mig. Det är därför jag är kvar. Även om jag många gånger har varit påväg ut genom dörren.

Jag har en sådan pappa... som är utåtagerande både fysiskt och verbalt. Under min uppväxt hatade jag honom fler dagar på året än vad det fanns bra dagar. Så många gånger som jag faktiskt bad mamma skilja sig så både jag och hon skulle kunna slippa pappa. Men hon gjorde aldrig det. Fortfarande idag behandlar han henne som skit ibland.. när han sekunden senare kan gå och prata å ha trevligt med en granne. Jag har sett honom sparka på ett antal katter... även fast han äger en själv. Ja det där är en lång historia som jag ej tänker ta här och nu. Det jag ville säga med detta inlägget är dock att även om han är snäll rent fysiskt mot era barn så kommer dom påverkas. Mer än vad ni tror. Min pappa finns i mitt liv. Mycket pga han bor med min mamma så kan inte direkt välja bort att ej träffa honom om jag vill träffa mamma. Men hade dom varit skilda så tror inte jag att han hade funnits i mitt liv idag. Tyvärr. Han är absolut ingen jag pratar med självmant.

Men vad vill du då med ditt inlägg?

Bekräftelse på att allt är ok fast det gnager i magtrakten på dig?

Det kanske också är så att du inte skulle klara dig själv?

Han låter som riktig översittare vilket är ett väldigt oattraktivt drag. Antagligen finns det lika många som ogillar honom som ringer till honom för att få råd.

Men det finns ju en anledning till att du ?outar? honom här. Frågan är bara varför eftersom du går in i försvar?