Era upplevelser av dejtingsidor

Som kvinna blir man bombad av meddelanden på vissa sidor. I början försökte jag vara vänlig och svara de som sökte kontakt på ett trevligt sätt (trots att mitt intresse var lågt) men tillslut går det bara inte.

Så nu håller jag mig helt till tinder där båda måste svepa höger för att konversation ska kunna ske.

I slutändan har jag träffat ett par trevliga män men det leder aldrig till något längre. Ingen verkar faktiskt vilja investera något i att lära känna djupare än ett par dejts.

Man blir lite mörkrädd av att märka hur mycket upptagna män som söker sex. Det gör att man tappar hoppet om män lite.

Det känns som ett spel .Ingen är seriös och bara letat någon bättre ,och ja det finns många att välja på-sina drömmän och och drömkvinnor.

Ojoj - jag planerar att skriva en bok 

Tinder är enbart utseende och bekräftelse. Alla jagar swipes. Men ingen är intresserad av insidan. Ganska lätt att få kontakt men alla vill enbart ligga eller hålla dörren öppen för något bättre och vill helt enkelt inte engagera sig djupare . Övervägande del är gifta.

Mötesplatsen, Match och liknande är mycket snack men inget händer. Veckovis av mail/chatt innan det överhuvudtaget kommer nån seriös fråga om att faktiskt ses. Får mycket svar men väldigt få som faktiskt har läst profiltexten och väldigt många tar mitt nej som personlig förolämpning. Går åt mycket tid till att Blocka, anmäla och radera. Mycket dödtid i meningslöst chatt som sällan leder till något mer

Alla sajter har gemensamt att det tre mail in i samtalet kommer frågan om nakenbilder eller oönskade dickpicks...

Som man så får jag sällan besök, och ännu mer sällan att nån skriver.
Jag har läst här på FL att det inte stämmer att kvinnor inte skriver till män. 
Dom skriver till män som dom är intresserade av. Finns inga blyga kvinnor som inte vågar.
En artikel som den här, är bara strunt, enligt många på FL.
www.aftonbladet.se/debatt/a/J1lGAm/natdejting-befaster-vara-konsroller

För mig har det generellt sett varit frustrerande.

Eftersom jag är en kille som inte gillar att festa, krogen och liknande hade jag en gång i tiden en tanke på att det skulle kunna passa mig eftersom jag brukar ha hyfsat lätt för att uttrycka mig i text. Har testat flera olika sidor, både gratis- och betalsidor och tycker att upplevelsen har varit lika på allihop.

Min upplevelse är att tjejerna oftast saknar en profiltext och de få gånger de har skrivit något är det sällan något som faktiskt beskriver dem som person särskilt bra (en intetsägande lista eller några emojis är vanligt). Kombinerat med ofta rätt dåliga bilder finner ja väldigt få intressanta profiler (har svårt att bli intresserad enbart av selfies ner i urringningen) inom de åldrar och geografiska områden jag söker inom.

Tyvärr har ju inte heller de få jag faktiskt tycker verkar intressanta verkat tycka detsamma om mig.

Känns även rätt tröstlöst att lägga ner tid på att skriva en bra presentation när det i princip är näst intill 0 personer som ens besöker profilen. Har testat med många olika profilbilder, med det verkar inte spela någon roll alls. Visst jag är ingen Chris Hemsworth, men rent objektivt tror jag inte att någon skulle kalla mig ful iallafall och särskilt inte att jag ser så illa ut att jag skrämmer bort allt och alla.  

Har funderat på om jag är för kräsen, men jag tycker inte att jag har särskilt orimliga krav. Söker någon som i mina ögon är attraktiv (konstigt vore det annars) men det infattar ju inte bara de som är "modellsnygga", så det är inte så att jag bara intresseras av "10:or". Ser gärna att de har en viss allmänbildning (tycker det och intelligens är attraktivt), har en bred humor samt att hon tar hand om sin kropp (gillar att träna en del).
Drömmen är att träffa någon att bilda familj med, men jag tror tyvärr att jag inte kommer att få några egna barn (har det inte hänt när jag fyller 45 får det vara för min del). 

Känner många gånger att jag kanske ska sluta leta på nätet, men särskilt nu är det ju svårt att träffa någon IRL och hoppet är ju det sista som överger en.

Fan va tungt det låter.
Jag tror ärligen att du ska prova lyckan nån annanstans. Vi är ungefär lika gamla du och jag och jag tänker att de flesta kvinnorna i vår ålder på Tinder har nog barn redan och är då kanske inte så sugna på samboskap eller fler barn för den delen.
ha Tinder kvar (för man vet ju aldrig) men prova om det finns någon annastans där möten kan ske. Fritidsintresse, föreningsliv, kurser (dans?)  eller singelresor? Förutsatt att corona inte är ett problem, såklart.   

Jag har bara kört Tider och lite Happy Pancake. HP var absolut meningslöst för där hände ingenting. Jag åkte på dejt med en tjej som bodde 10 mil bort från mig men även om det var trevligt så kändes praktiskt svårt. 10 mil när båda har barn är långt och det var inte ens idé att försöka starta något. 

Däremot har Tinder funkat bättre. Inte så många matchningar men de få jag fick passade ganska bra så jag träffade de flesta. Jag valde att endast dejta sådana som har barn då jag själv är vv förälder. En ömsesidig förståelse för livspusslet känns som en förutsättning för att det ska fungera. 
En av dessa kvinnor träffar jag när det passar. Jag kan inte påstå att vi är särbos eller ett par för vi har barnen osynkat så det blir nån enstaka dag per månad.
Friends with benefits, kanske man kan kalla det. 

Jag hade tinder i ca 9 månader och träffade kanske 20-30 män. De flesta trevliga. 6 träffade jag flera gånger, resten visste jag efter första dejten att jag inte hade något intresse av. Av de jag träffade flera gånger var det 2 som jag gärna hade inlett en relation med men som avslutade med mig på tidigt stadium. De andra 4 avslutade jag med. Träffade sen min sambo (också på tinder!) och två år senare är jag fortfarande världens lyckligaste! Mina erfarenheter är överlag positiva, tycker det är kul att träffa olika människor som man inte skulle ha träffat annars. Viktigast tycker jag är att ha ett öppet sinne. Det är ingen mening att bara svepa på de 5% snyggaste männen, alltså de som alla sveper på!

Jag är på en sida. Jag får 300 mail varje dag av kvinnor. Jag hinner kolla max 30 på en dag. Det gör att många kan vara bra. Sedan börjar man skriva. Tjejerna berättar inget om sig själv. Så man tappar intresset fort då. Sedan dom desperata. Dom gifta, eller har förhållande. Tids nog blir det att man går in någon gång i veckan. Är det någon mening?

Jag upplever att det är total slöseri med tid att försöka hitta en man för seriöst dejtande och långsiktigt förhållande på dejtingsidor. Där finns extremt många män som redan har partners, som de alltså är otrogna mot. Efter lite grävande är det fler än man tror. Det finns också väldigt många lögnare, narcissister, psykopater och allmänt giftiga och farliga människor på de där sidorna. Det finns säkert några normala goa och ärliga män där också, det borde det ju finnas i alla fall, men tyvärr är det omöjligt att veta vilka de är. Det finns nämligen ingen gemensam nämnare på de ruttna killarna. Den där vältränade snygga killen med playerutseende och playervibes kan visa sig vara en guldkille (vet om exempel) och den där snälla, alldagliga lite blyga killen med svärmorsdröm-vibes kan visa sig vara ett riktigt rötägg (vet också exempel) och allt därimellan.

Tinder verkar folk använda som tidsfördrivande spel som går ut på att samla matchningar. Få skriver något till matchningarna.

Mötesplatsen/match osv. skickar desperata män intetsägande massmejl eller mejl där de skriver att de vill veta mer, utan nämna något från presentationen. T.ex ?Hej! Du verkar intressant, vill gärna veta mer om dig?. Jaha. Och vem f*n är du då? (Oftahar de själva ingen eller mycket lite info i sina profiler).

De flesta är tråkiga att skriva/prata med. Känns mer som en arbetsintervju än ett normalt samtal. Stel och generisk fråga efter stel och generisk fråga, inget flyt i konversationen, inget spinna vidare osv. oavsett hur mycket en själv försöker. Det är mycket uppfriskande när man faktiskt hittar en man som vet hur man har ett lättsamt och roligt samtal.

I övrigt är det väldigt få män på dessa sidor som intresserar mig. En oerhört stor andel nämner dricka öl/vin som ett intresse, många andra är svåra/extremt stela, de har väldigt dåliga bilder där de stirrar som seriemördare, tagit bilder utan tröja framför webbkameran (syns trots att bålen inte är bild eftersom axlarna är helt bara), bilder lätt underifrån så de ser fulare ut än de antagligen är, bilder med andra tjejer, halvnakna bilder när de ligger i sängen osv.

När man redan från början och innan dejten gör väldigt tydligt och säger rakt ut att det inte kommer bli något sex än så påstår de sig vara helt ok med det. När dejten väl sker, då försöker de sig ändå på sex och blir förvånade och arga när det nekas och vill sedan inte träffas mer. Precis som om om de tänkte att det bara är något man sa och inte menade, eller att de förväntade sig att man skulle göra undantag för just dem och att det bara var alla andra det där om inget sex gällde. Idioter med andra ord.

Hittar man väl någon som det leder till förhållande med klarar de i oerhört många fall inte av att lämna nätdejtingvärlden utan de har kvar sina profiler i hemlighet, av beroende och/eller för att hålla ögonen öppna efter bättre, och hamnar alltså i den stora kategorin ?redan upptagna män på dejtingsidor? som tidigare nämnts, och förhållandet går ofrånkomligt åt helvete med diverse psykiska problem och brist på tillit till andra som resultat (vilket komplicerar framtida dejtande/relationer ytterligare) och så håller det på.

Rätt värdelöst att hålla på med nätdejting alltså. Det är därför jag slutade med det.