Hur hjälpa autistiskt barn att äta bättre? Hon vill men kämpar i motvind

Oj, hon har en selektiv ätstörning eller hur?
Gå försiktigt fram.
Uppmuntra henne att prova olika frukter och grönsaker
Hjälpa till i köket, kanske smaka sig fram, kanske ni kan odla lite, tomat, persilja eller vad ungen önskar.

Kanske. Enligt vården äter hon som sagt tillräkligt bra för att de inte ska vara bekymrade.
Hjälpa till i köket är en bra idé. Hon är med ibland när någon av oss lagar mat, men inte regelbundet. Odla är ju också en bra grej, nu när det är vår.

Jag har också ett barn med sä. Har väldigt smal meny men växer som tur är.

Börja med EN ny sak och introducera sakta. Ta något enkelt, en grönsak tex. Vilka äter hon idag? Tex gurka, tomat, paprika, sockerärta, vanlig ärta, bönor etc. Men som sagt bara en sort.

När hon kan äta den sorten så tar ni nästa. Försök att inte blanda maten och vill hon inte äta grönsaken en dag, lägg den på tallriken ändå, med hennes godkännande givetsvis. Inte för att hon ska behöva äta den, men att den ska vara där. Gå inte för snabbt fram och var tydliga med att det är ok att inte äta om det helt tar stopp.

Det där är så himla svårt. Min tjej har försökt i 7 år att lära sig äta pasta, men det går bara inte.

Det jag har sett med min tjej och hennes lite äldre kusin, är att det förenklar om man utgår från vad hon tycker om. Gillar hon ketchup, så sätt ketchup på allt nytt som prövas. Eller någon speciell krydda t ex.

Har hon något speciellt problem? Färg, form eller konsistens? Svårt för hårda eller mjuka saker? En tjej som älskade chokladbollar kunde börja äta köttbullar. Rätt form och färg, och det räckte.

Tjat i skolan brukar förvärra problemet. Prata med dem om det. De vill säkert väl, men det blir fel ändå. Min tjej fick det lättare i högstadiet, för då måste de inte längre äta i matsalen. Då fick hon med sig matsäck hemifrån och kunde äta på något lugnt ställe i skolan.

Det tar lång tid, det vill jag bara säga. Vänta er inga framsteg på direkten och det är viktigt att hon själv också förstår det, dvs det är inte att misslyckas om det inte går att äta något nytt eller sluta med något gammalt - så kan det vara vid autism och/eller selektiv ätstörning. Att hon visar en vilja till något är inte samma sak som att det kommer fungera. Man ska vara stöttande och positiv men aldrig frustrerad eller "tjatig". Låta det ta den tid det tar. 

Jag har en idag vuxen son som idag äter otroliga mängder olika sorters livsmedel (jag är ff förvånad), han är ca 20 nu. I hela sitt liv har han ätit ljust rostat bröd med smör ,kanske ost (inte vilken sort som helst) men sällan annat pålägg. Pasta, pannkaka, hamburgare, köttfärssås, tacos, varm korv (dvs malet, mjukt kött) - ja ungefär det.  Vi hade svårt att skrapa ihop en meny för en veckas middag utan att upprepa nån rätt två gånger. 

Han har sedan mellanstadiet varit mycket medveten om att han inte ätit som sina vänner och i skolan har det varit svårt med maten. Ingen utredning förrän han var lite äldre så varken vi eller skolan visste väl exakt varför han var "kräsen". Känslig i svalget har vi sedan förstått, och det har gjort att det inte gått att svälja tex köttbitar - det har mest handlat om konsistensen på mat, inte själva smaken (vanligt vid autism). 
Min son har berättat att när han tvingats försöka äta saker som bara inte funkat så har han likställt det med om vi andra skulle tvingas äta lera - det vill vi ju inte. Då är det kanske lättare för oss andra att förstå hur det känns för de här barnen när folk tjatar och tycker de är petiga. 

Snart ett år sedan nu som han flyttade till annan ort för att plugga och då bestämde han sig för att han skulle klara av att äta som de andra i skolans matsal. Han äter väl inte precis allt nu heller men det är väldig skillnad på nu och innan, på vad han äter. Nu äter han fisk, ris, asiatiskt kryddad mat, yoghurt, köttbitar tom broccoli! 
En unge som egentligen inte ätit grönsaker alls (gissa om förskolepersonalen nojade över detta), nästan inte frukt heller men är frisk, lång och har aldrig haft näringsbrist de gånger han fått ta tester på vc. Jag har lärt mig att barn får i sig det mesta de ska, på lång sikt även om det kan verka  som fattig kost om man tittar bara på en dag i taget. 

Hur gör man då? 
Vi har inte gjort mycket alls egentligen. Erbjudit honom att ta av maten, och det han inte velat ha, det har vi inte sagt mer om. Vi har försökt laga mat som hela familjen kan ta av, och då har han tex bara tagit av pastan + ketchup medan vi andra haft kyckling i currysås. Tacos har varit perfekt eftersom det finns olika saker att välja på för alla, då blir ingen annorlunda vid matbordet. Det viktiga har varit att inte prata för mycket om det för det skapar bara skuldkänslor. Ibland har vi försökt be honom själv att välja något nytt som vi skulle laga, han har även varit med och lagat själv (innan tonåren), men det har sällan blivit några nya favoriter. 
Tipset vi fått är att man ska utgå från sånt man vet att barnet gillar, och sen försöka bygga från det. Om barnet tex tycker om spagetti med köttfärssås, kan man göra tacoköttfärs bredvid och be barnet smaka på det, eller gör annat som är av köttfärs. Vår son har gillat panerad fisk på senare år men ingen annan fisk, så skulle vi göra mos och lax så fick han mos och panerad fisk. 

Numera behöver jag inte fråga sonen, när han är hemma, om han ska äta samma som vi andra. Han säger att vi ska bara laga det vi planerat. Om det skulle vara så att han verkligen inte kan äta det, så fixar han nåt själv. 

Jag vet ett annat barn som åt pasta morgon, middag, kväll under några år (och bara en sorts pasta!), gissa om de föräldrarna fått höra både det ena och det andra om sitt föräldraskap. Idag är barnet tonåring och kan nu äta lite fler saker. 

Tack för tips. Tänker jag rätt när jag tänker så här: Hon äter glatt gurka som det är idag, gurka är hennes go-to grönsak. Imorgon ska vi åka och veckohandla. Ska jag fråga henne om hon vill köpa och smaka en zucchini? Hon får då så klart både gurka och zucchini.

Det som jag har märkt är svårast för henne är när saker blandas utan att hon vet om det. Det blev väldigt tydligt för mig en gång för inte så länge sen när jag gjorde burritos till oss och hon fattade att det var samma saker i som hennes vanliga tacos men hon fick verkligen ångest och kunde inte äta den fast hon verkligen ville. Som tur är var det saker över och när hon fick göra sin egen tacos med exakt samma innehåll så var det inga problem. Sen går för hårda saker inte ner heller, som knäckebröd eller för hårda chips. Det finns nog mer men jag har inte tänkt så noga på det. Ja, och när de bytte recept på kitkaten så har hon inte ätit kitkat sen.

Tack för svar. Vi ska ta det lugnt och se till så flickan förstår att det är ok att det både går långsamt och ibland baklänges.

Mitt barn med selektiv ätstörning och autism åt och äter mycket begränsat, men idag 20 år kan hen be att få smaka på det vi andra äter som kött och kyckling fast det är i en annan form än hen äter och har även med åren utökat reportuaren en del . Hen äter alltså tex kyckling nuggets, kycklingburgare ( de pannerade inte de som ser ut som vanliga hamburgare) ,fiskpinnar ,etc...MEN det måste vara " rätt" fabrikat ...hen äter tex mina hemgjorda köttbullar men inte köpta, äter med förtjusning falukorv och gjorde i skolan också..tills de fick ett annat fabrikat på uppköpslistan ..då smakade de inte " rätt" längre o hen slutade äta dem. Hen's räddning har varit näringsdrycker och vitamin tabletter( även där har det varit en djungel där vi testade många olika fabrikat o smaker innan vi hittade något som var " acceptabelt") Mitt barn har sedan hen var liten varit en " periodare" när det kommer till mat... Samma sak äts med förtjusning varje dag i x antal veckor/månader tills en dag då det inte alls äts utan byts ut mot något annat..( gärna lagom tills man hade ett lager av denna,tvaran hemma ) Barn med SÄ har inte bara svårt med koncistenser utan de har ett överutvecklat smaksinne - dvs DE känner smaknyannser som går oss andra helt förbi- det är därför många av dem kan äta tex scans köttbullar men inte icas eller coops trots att de för oss inte har någon större smakskillnad , formen kan också ha betydelse. Många barn med SÄ är också noga med att se vad de äter- dvs de kanske äter kokt majs , falukorv och ketchup..men blandar du ihop majs,falukorv och tomatsås /ketchup i en gryta så rats det då det inte tydligt går att urskilja vad som är vad.. Samma sak på tallriken vissa barn vill inte att maten ska röra vid varandra och /eller äter en sak i taget ( är det köttbullar potatis sås o ärtor äts tex först alla köttbullar, sen all sås, sen alla ärtor och sist all potatis ) Det vi gjorde hemma var att alltid se till att det fanns något av maten som hen kunde äta, och ALDRIG försöka lura i något- den grönsak hen åt fanns alltid med - i henns fall ät hen frysta ärtor direkt ur frysen..till oss andra kokade jag ärtorna . Jag uppmuntrade alltid till att låta en liten bit av maten ligga på tallriken MEN gjorde ingen affär över om den lilla " tittbiten" blev smakad på eller inte . Var lunchen något som hen " bara" åt kohydraterna ur såg jag till att middagen var något som jag visste att hen åt även proteinet av ....Det får inte bli en kamp om maten, att sitta ner tillsammans ska vara trevligt inte en massa tjat eller trugande.

Kom på.. På facebook finns flera bra grupper för föräldrar till barn med autism och andra npf-diagnoser där man kan få mycket hjälp o stöd från andra föräldrar som går/gått igenom liknaden saker och förstår vad man menar