Hjälp mig att förstå det här med roleplay....

Jo, men det är ju klart att man kan ställa upp och bara göra det för hennes skull. Men det jag försöker ge utryck för är att jag inte förstår grejen eller själva konceptet kring det hela. Kan jag förstå det är det nog lättare att testa det mer helhjärtat och kanske få ut något av det båda två. 

Jag skall försöka förtydliga. Jag tror att det är det praktiskt utförandet och att jag inte direkt ser något sexuellt med det som är lite av utmaningen. 

Låt oss ponera att hon skulle klä ut sig till sexig sjuksköterska. Visst, det skulle kunna vara nice baserat på att själva dräkten kanske var sexig (precis som att snygga underkläder kan vara sexigt), men jag tänder inte det minsta på scenariot patient/sjuksköterska och skall man dessutom lägga till dialog till det hela och låtsas vara den personen hade det nog fallit helt platt för mig. Det är då det blir som en dålig p-rulle...jag tror inte att jag skulle skämmas över att t.ex. spela patient eller ha några problem med att göra det...men jag ser inte vad som är sexigt eller upphetsande med det. 

Bra tips och input. 

Funderar dock lite på var gränsen för rollspel/verklighet egentligen går, eller ifall allt bara är en stor gråzon?

Om man utgår från ett av era exempel lite högre upp, att man gillar stay-ups och högklackat hos sin partner och väljer att förstärka det. Är det i sådana fall verkligen ett rollspel? Alltså att personen har på sig detta utan att för den delen spela någon kompletterande roll? I min värld är detta endast att ta något som man gillar och förstärka det lite extra...(ej rollspel).

Om vi kombinerar "stay-ups och högklackat" med någon lämpligt rollspelsscenario (t.ex. "sexig sekreterare/chef" eller "främlingar på ett hotell" som nämndes ovan) så funderar jag på vad denna ytterligare dimension skulle ge?
Läggar man dessutom på lite olika scener och dialog uppe på detta a la "Glida upp och bjuda på något att dricka, smickra med lite vackra ord och sedan spela på att vi båda är ensamma och långt hemifrån och att mitt rum finns en trappa upp om hon vill ha lite te eller ett glas vin på rummet" så är vi väldigt snabbt tillbaka på det jag menar med känslan i en dålig p-rulle. Det är nog väldigt få som såg på dessa filmer för den fantastiska dialogen och rollprestationerna...

Som sagt, den första delen med att förstärka något som man gillar förstår jag, men att ta det ytterligare några nivåer och skapa ett helt rollspel kring det får det hela att falla platt för mig (i alla fall i tanken). Vad är det jag missar?