• sextio­talist
    Mon 3 May 2021 15:43
    1659 visningar
    50 svar
    50
    1659

    "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?

    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 15:30:21 följande:

    I och med kommande giftermål, finns tanken på arv. I dagens läge är vi sambos och har barn på G. Skulle jag falla bort, föredrar jag helt klart att vårt barn får mina pengar. (Vi är kärnfamilj). Annars som jag förstår det, finns ju risken att partnern träffar en ny, har mitt arv, och den nya kan komma åt dessa i antingen en skilsmässa eller genom att min partner skulle gå bort - då i form av arv. För att inte nämna om min partner eventuellt skulle skaffa fler barn som då också kan ta av mitt arv och således minskar mitt arv till mitt egna barn. 

    Det jag reagerar på, är hur ofta man alltid propsar på att man ska skriva testamente mellan partners så att man ska få fördelaktig del av arvet. Och min fråga är - varför? Jag älskar min partner över allt, men vi har tagit vårt ansvar och har sett till att vi skulle ha råd att köpa ut varandra/barn och att hela arvet kan tillfalla våra barn. För inte vill man ju att ens arv (trots hur mycket vi älskar varandra djupt och bedyrar att vi aldrig skulle träffat en ny - så ser ju verkligen annorlunda ut när man t.ex. läser i detta forum) ska hamna hos en ny partners eller ens partners nya barn som inte är ens egna. 

    Jag förstår verkligen inte hur man som vuxen ska behöva vara beroende av att få ett arv av en partner istället för att satsa på ett hus man hade haft råd att bo i själv också? Eller arbeta sig till en nivå där man har råd att stå för ett hus själv, försäkringar, etc? Varför ska ens arv gå ut över ens barn för att man skaffar en ny partner som prompt vill ha den större fördelaktiga delen av ens arv? 

    Är uppriktigt nyfiken då jag och min partner står likt i att vi klarar oss utan varandras arv och ser hellre att arvet tillfaller våra älsklingar till barn och att vi är vuxna nog att klara oss. För mig är det ett otroligt parasitbeteende att vilja ha arv av en partner.  

    Så min fråga är, hur tänker ni andra kring arv gällande egna barn vs potentiellt "waste'a" allt på att er partner kan skaffa nya familjemedlemmar som spenderar ditt barns arv?


    Det beror väldigt mycket i vilket skede man är i livet. Om man t.ex satsat på hus så är det ett sätt att t.ex säkra att huset finns kvar hos den andra.
    Min svärfar och hans fru har ett testemente, självklart, de har ju levt ihop i 50 år, båda har varit med och investerat i det boende de har nu, ska den andra kastas ut om den ena dör (de har skrivit att om man vill ha ut sitt arv direkt så blir det endast laglotten). De båda har pensioner på lägsta nivå och har inte varit högavlönade någon av dom. Deras överskott har gått till deras gemensamma hem. Hade de gjort som du tycker, då hade de fått sitta kvar i en hyresrätt och kanske inte haft något större belopp på bankkontot heller.
    Med ett testamente kan man även reglera det man inte vill att den andra ska ärva. Det kan vara personliga saker som man vill att barnen ska få. Man kan undanta kapital.
    Jag och sambo äger inget större gemensamt, så vi har inget inbördes testamente, skulle vi haft ett hus eller bostadsrätt, så hade vi reglerat detta i ett testamente.
  • sextio­talist
    Mon 3 May 2021 15:45
    #8
    Anonym (AB) skrev 2021-05-03 15:43:28 följande:
    Jag ser inte våra tillgångar som våra barns arv. Jag tycker inte att barn ska förvänta sig att ärva, jag tycker att barn, de flesta är ju faktiskt vuxna när deras föräldrar går bort, ska kunna klara sig själva ekonomiskt och inte gå och vänta på arv. Blir det något, fine. 

    För mig är det självklart att min man ska få våra gemensamma pengar (hälften är redan hans pengar), och det är upp till honom vad han gör med dessa när jag är borta. Det är inte våra barns pengar. 

    Sedan undrar jag vilka pengar du pratar om? Har ni ett stort kapital på banken som ni inte rör som ska gå till barnen, eller ska huset säljas när en av dör så att barnen får sin del då?
    Det är nästan värre, att man inte förutser att barnen ska klara sig själva, utan måste ha ett arv från sina föräldrar
  • sextio­talist
    Mon 3 May 2021 17:02
    #21
    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 16:01:25 följande:
    Hur kan du tycka att det vore mer rimligt att en fullvuxen medelålders+ inte har tagit sitt ekonomiska ansvar till den grad att den är beroende av sin partners arv för att kunna bo kvar, än att dina barn får arv (inte för att de nödvändiga behöver det- utan för att säkerställa att det går inom familjen och inte hamnar utanför hos utomstående som kanske gifter in sig)?  Hur kan det vara värre att förmodligen då en 15 åring till 35 åring ska ha mer sparat än sin en person på 50+ år? (Som exempel). 
    Tja, sambon har inte ens räknat med något arv alls. Men varför ska dessa två vuxna, som inte har haft det så fett, inte få känna sig trygga med att de kan bo kvar i sitt hem även om den ena dör. 
    OK, i dina ögon gjorde den felprioritering, när svärfar valde att köpa loss detta sommarhus från svärmor när de separerade, att hans nuvarande fru och han slitit och kämpat för att kunna ha kvar stället. Alla är inte högavlönade och kan lägga undan flera tusen varje månad. De har valt att göra allt för att kunna behålla detta och vet du, jag tycker de gjorde rätt. Nu har de är bra kvaltitetsliv, och jag hoppas att (troligen blir det hans fru som överlever honom) hon kan bo kvar där så länge hon orkar,  utan tanke på att behöva ta lån eller sälja. Det är vad jag och sambon unnar hennr
  • sextio­talist
    Mon 3 May 2021 17:09
    #24
    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 16:59:41 följande:
    Men varför har man inte som vuxen tagit sitt ansvar (tills dess) och sett till att man kan leva ett bra (ekonomiskt) liv utan sin partner? Då är man ju beroende av sin partner för att få leva det livet, ellerhur? Menar inte att låta dryg, utan vill verkligen diskutera, men jag tycker verkligen att du säger emot dig själv i hela din första mening. Behöver man sin partners arv/pengar för att leva ett bra liv, då är man beroende av sin partners arv/pengar. 

    Min fråga till ditt andra stycke, varför tar man inte det ansvaret? Och varför tycker man att man ska ha rätt till sitt partners arv då? Varför tycker man som ny partner att man ska ha rätt på det mer (och kunna ta över ett hus man egentligen inte har råd med då, bevisligen) än partnens barn? 

    Ur mitt personliga jag ifrågasätter jag ditt sista stycke eftersom du inte vet mycket om mitt liv alls. Jag startade den här tråden då jag verkligen inte kan förstå fenomenet att man ska göra sig berättigad sitt partners net worth för att "Kunna bo kvar". Jag tänker mig att då bor man ju över sina tillgångar om man inte har råd att bo där 'to begin with', so to speak. 

    Barnet är här när som, så jo det skulle jag våga säga. Vill du stoltsera med att det kan dö undrar jag om du vill att jag ska slänga mig på lik omogen nivå och propsa på att dina barn också kan dö? (Hör du hur det låter?). 
    Men nu är verkligheten så för de allra flesta att man har ofta ett boende där det krävs två inkomster och som jag påpekat, alla har inte höga inkomster. 
    Så grattis till dig och din sambo att ni har haft den möjligheten att kunna spara undan så ni kan köpa ut arvingarna.  
    Jag kan inte fatta att man är så närig att man prompt vill ha sitt arv och slänga en annan person ut på gatan.
    Ja, just kunna bo kvar, i det hem som man bott och byggt upp med sin livskamrat, tycker jag att det ska man ha all möjlighet att göra, även om man inte har haft en hög inkomst.
    Hemmet är för många inte endast kapital, det är minnen, det är känslor, det är för många en del av dom själva.
Svar på tråden "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?