• Anonym (TS)
    Mon 3 May 2021 15:30
    1661 visningar
    50 svar
    50
    1661

    "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?

    I och med kommande giftermål, finns tanken på arv. I dagens läge är vi sambos och har barn på G. Skulle jag falla bort, föredrar jag helt klart att vårt barn får mina pengar. (Vi är kärnfamilj). Annars som jag förstår det, finns ju risken att partnern träffar en ny, har mitt arv, och den nya kan komma åt dessa i antingen en skilsmässa eller genom att min partner skulle gå bort - då i form av arv. För att inte nämna om min partner eventuellt skulle skaffa fler barn som då också kan ta av mitt arv och således minskar mitt arv till mitt egna barn. 

    Det jag reagerar på, är hur ofta man alltid propsar på att man ska skriva testamente mellan partners så att man ska få fördelaktig del av arvet. Och min fråga är - varför? Jag älskar min partner över allt, men vi har tagit vårt ansvar och har sett till att vi skulle ha råd att köpa ut varandra/barn och att hela arvet kan tillfalla våra barn. För inte vill man ju att ens arv (trots hur mycket vi älskar varandra djupt och bedyrar att vi aldrig skulle träffat en ny - så ser ju verkligen annorlunda ut när man t.ex. läser i detta forum) ska hamna hos en ny partners eller ens partners nya barn som inte är ens egna. 

    Jag förstår verkligen inte hur man som vuxen ska behöva vara beroende av att få ett arv av en partner istället för att satsa på ett hus man hade haft råd att bo i själv också? Eller arbeta sig till en nivå där man har råd att stå för ett hus själv, försäkringar, etc? Varför ska ens arv gå ut över ens barn för att man skaffar en ny partner som prompt vill ha den större fördelaktiga delen av ens arv? 

    Är uppriktigt nyfiken då jag och min partner står likt i att vi klarar oss utan varandras arv och ser hellre att arvet tillfaller våra älsklingar till barn och att vi är vuxna nog att klara oss. För mig är det ett otroligt parasitbeteende att vilja ha arv av en partner.  

    Så min fråga är, hur tänker ni andra kring arv gällande egna barn vs potentiellt "waste'a" allt på att er partner kan skaffa nya familjemedlemmar som spenderar ditt barns arv?

  • Svar på tråden "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 3 May 2021 17:04
    #22
    Anonym (AB) skrev 2021-05-03 16:56:42 följande:

    Fast det är ju det det handlar om, att du inte litar på att dina barn får dina pengar om du dör, annars hade du ju inte haft ett sådant behov av att reglerar det. Varför kan du inte stå för det?
    När jag läser t.ex. på familjeliv ser jag hur man prompt insisterar alla som blir tillsammans med nya partners att de ska upprätta testamente sins emellan så att "de kan bo kvar." Personligen har jag inte lust att mina barn ska varken 1. vänta på partners ny sambo/partner ska dö för att få ut arvslott och 2. Bevare mig, endast få laglott pga att den ska kunna bo kvar i ett hus den egentligen inte har råd med. 

    För hamnar mitt arv hos min partner och den skaffar ny, så hamnar mina pengar mer eller mindre i den potten och det vill jag inte. Då ser jag hellre att mina barn får dessa pengar. 
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 3 May 2021 17:07
    #23
    sextiotalist skrev 2021-05-03 17:02:58 följande:
    Tja, sambon har inte ens räknat med något arv alls. Men varför ska dessa två vuxna, som inte har haft det så fett, inte få känna sig trygga med att de kan bo kvar i sitt hem även om den ena dör. 
    OK, i dina ögon gjorde den felprioritering, när svärfar valde att köpa loss detta sommarhus från svärmor när de separerade, att hans nuvarande fru och han slitit och kämpat för att kunna ha kvar stället. Alla är inte högavlönade och kan lägga undan flera tusen varje månad. De har valt att göra allt för att kunna behålla detta och vet du, jag tycker de gjorde rätt. Nu har de är bra kvaltitetsliv, och jag hoppas att (troligen blir det hans fru som överlever honom) hon kan bo kvar där så länge hon orkar,  utan tanke på att behöva ta lån eller sälja. Det är vad jag och sambon unnar hennr
    Jag förstår din synvinkel med. Tack för att du delar med dig. Däremot har han ju då redan köpt ut svärmodern ur huset samt att nya partnern har lagt såpass många år samt egna pengar där, vilket jag tycker spelar viss roll. 
  • sextio­talist
    Mon 3 May 2021 17:09
    #24
    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 16:59:41 följande:
    Men varför har man inte som vuxen tagit sitt ansvar (tills dess) och sett till att man kan leva ett bra (ekonomiskt) liv utan sin partner? Då är man ju beroende av sin partner för att få leva det livet, ellerhur? Menar inte att låta dryg, utan vill verkligen diskutera, men jag tycker verkligen att du säger emot dig själv i hela din första mening. Behöver man sin partners arv/pengar för att leva ett bra liv, då är man beroende av sin partners arv/pengar. 

    Min fråga till ditt andra stycke, varför tar man inte det ansvaret? Och varför tycker man att man ska ha rätt till sitt partners arv då? Varför tycker man som ny partner att man ska ha rätt på det mer (och kunna ta över ett hus man egentligen inte har råd med då, bevisligen) än partnens barn? 

    Ur mitt personliga jag ifrågasätter jag ditt sista stycke eftersom du inte vet mycket om mitt liv alls. Jag startade den här tråden då jag verkligen inte kan förstå fenomenet att man ska göra sig berättigad sitt partners net worth för att "Kunna bo kvar". Jag tänker mig att då bor man ju över sina tillgångar om man inte har råd att bo där 'to begin with', so to speak. 

    Barnet är här när som, så jo det skulle jag våga säga. Vill du stoltsera med att det kan dö undrar jag om du vill att jag ska slänga mig på lik omogen nivå och propsa på att dina barn också kan dö? (Hör du hur det låter?). 
    Men nu är verkligheten så för de allra flesta att man har ofta ett boende där det krävs två inkomster och som jag påpekat, alla har inte höga inkomster. 
    Så grattis till dig och din sambo att ni har haft den möjligheten att kunna spara undan så ni kan köpa ut arvingarna.  
    Jag kan inte fatta att man är så närig att man prompt vill ha sitt arv och slänga en annan person ut på gatan.
    Ja, just kunna bo kvar, i det hem som man bott och byggt upp med sin livskamrat, tycker jag att det ska man ha all möjlighet att göra, även om man inte har haft en hög inkomst.
    Hemmet är för många inte endast kapital, det är minnen, det är känslor, det är för många en del av dom själva.
  • Anonym (F)
    Mon 3 May 2021 17:10
    #25
    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 17:04:12 följande:

    När jag läser t.ex. på familjeliv ser jag hur man prompt insisterar alla som blir tillsammans med nya partners att de ska upprätta testamente sins emellan så att "de kan bo kvar." Personligen har jag inte lust att mina barn ska varken 1. vänta på partners ny sambo/partner ska dö för att få ut arvslott och 2. Bevare mig, endast få laglott pga att den ska kunna bo kvar i ett hus den egentligen inte har råd med. 

    För hamnar mitt arv hos min partner och den skaffar ny, så hamnar mina pengar mer eller mindre i den potten och det vill jag inte. Då ser jag hellre att mina barn får dessa pengar. 


    Inget hindrar dig, du behöver inte argumentera mer för din sak. Din fru gör väl också samma sak som du.

    Tänk bara över hur ert/era barn ska få pengarna när de blir stora och hur de ska förvaltas fram tills dess.

    Att ge den allt vid 18 års dagen kan sluta illa.
  • Anonym (AB)
    Mon 3 May 2021 17:20
    #26
    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 16:59:41 följande:
    Men varför har man inte som vuxen tagit sitt ansvar (tills dess) och sett till att man kan leva ett bra (ekonomiskt) liv utan sin partner? Då är man ju beroende av sin partner för att få leva det livet, ellerhur? Menar inte att låta dryg, utan vill verkligen diskutera, men jag tycker verkligen att du säger emot dig själv i hela din första mening. Behöver man sin partners arv/pengar för att leva ett bra liv, då är man beroende av sin partners arv/pengar. 

    Min fråga till ditt andra stycke, varför tar man inte det ansvaret? Och varför tycker man att man ska ha rätt till sitt partners arv då? Varför tycker man som ny partner att man ska ha rätt på det mer (och kunna ta över ett hus man egentligen inte har råd med då, bevisligen) än partnens barn? 

    Ur mitt personliga jag ifrågasätter jag ditt sista stycke eftersom du inte vet mycket om mitt liv alls. Jag startade den här tråden då jag verkligen inte kan förstå fenomenet att man ska göra sig berättigad sitt partners net worth för att "Kunna bo kvar". Jag tänker mig att då bor man ju över sina tillgångar om man inte har råd att bo där 'to begin with', so to speak. 

    Barnet är här när som, så jo det skulle jag våga säga. Vill du stoltsera med att det kan dö undrar jag om du vill att jag ska slänga mig på lik omogen nivå och propsa på att dina barn också kan dö? (Hör du hur det låter?). 
    Så om man köper ett hus, så ska man när den ena dör ha så mycket pengar sparat att man kan ge halva husets värde samt hälften av övriga tillgångar till sina barn?

    Vi ser olika på pengar, jag ser inte mina pengar som mina barns arv helt enkelt. 
  • Mon 3 May 2021 17:21
    #27

    Grejen är att ett testamente tar till vara på just exakt detta du diskuterar. Lagen är tydlig med vad som gäller vid ett dödsbo och finns det inget testamente regleras det enligt den lag som finns angående arv. Detta är inget som går att förhandla bort.

    I ett testamente kan du skriva din sista vilja ganska detaljerat. Och det är en fördel utifall att någon av er parter är senila och inte kan fatta egna beslut, då finns testamentet som en säkerhet för den som överlever. Samt att ett testamente är en säkerhet för era barn om ni skulle hastigt omkomna i en olycka tex.

    DÄREMOT kan du inte bestämma från graven hur dina efterlevande ska leva sina liv. Du kna inte bestämma att din man inte får gifta om sig och du kan inte bestämma om dina barn lever upp arvet i Las Vegas på tre veckor. Det har du helt enkelt inte att göra med,du är ju död. Ett hus kan säljas, sommarstugor kan lämnas åt sitt öde och folk skriver nya testamenten.

    Om 10 år är du och din man kanske skilda och han eller du gifter om er och ni får plötsligt nya ekonomier och nya förutsättningar. Ni kanske till och med avskyr varandra som ex och känner att era tidigare överenskommelser inte längre ska gälla.

    Nån av er kanske blir änka/änkling redan i unga år.. Så länge pandemin härjar är risken stor. Olyckor sker och du kan dö i bröstcancer...

    Livet går alltså inte att detaljstyra. Deal with it.

  • Mon 3 May 2021 17:30
    #28
    +1

    Nu har kanske läst slarvigt så jag uppfattar dig fel men det känns inte som att du har koll på hur det funkar.

    Ditt barn har ju efterarv av din andel av boet. Det försvinner ju inte till någon ny fru eller nya barn (och man väntar självklart inte med att få ut efterarvet till efter eventuell ny partner dött). Sen finns det ju iofs inget som hindrar att den efterlevande gör av med pengarna på annat sätt under sin livstid men att testamentera bort dina tillgångar går inte.

    För egen del känns det viktigt att säkra att min man kan bo kvar med vårt barn utan inblandning av överförmyndare. Jag tror min man är bättre lämpad till såna beslut och om han behöver använda mina tillgångar under sin livstid får det vara så.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 3 May 2021 17:30
    #29
    Fjäril kär skrev 2021-05-03 17:21:57 följande:

    Grejen är att ett testamente tar till vara på just exakt detta du diskuterar. Lagen är tydlig med vad som gäller vid ett dödsbo och finns det inget testamente regleras det enligt den lag som finns angående arv. Detta är inget som går att förhandla bort.

    I ett testamente kan du skriva din sista vilja ganska detaljerat. Och det är en fördel utifall att någon av er parter är senila och inte kan fatta egna beslut, då finns testamentet som en säkerhet för den som överlever. Samt att ett testamente är en säkerhet för era barn om ni skulle hastigt omkomna i en olycka tex.

    DÄREMOT kan du inte bestämma från graven hur dina efterlevande ska leva sina liv. Du kna inte bestämma att din man inte får gifta om sig och du kan inte bestämma om dina barn lever upp arvet i Las Vegas på tre veckor. Det har du helt enkelt inte att göra med,du är ju död. Ett hus kan säljas, sommarstugor kan lämnas åt sitt öde och folk skriver nya testamenten.

    Om 10 år är du och din man kanske skilda och han eller du gifter om er och ni får plötsligt nya ekonomier och nya förutsättningar. Ni kanske till och med avskyr varandra som ex och känner att era tidigare överenskommelser inte längre ska gälla.

    Nån av er kanske blir änka/änkling redan i unga år.. Så länge pandemin härjar är risken stor. Olyckor sker och du kan dö i bröstcancer...

    Livet går alltså inte att detaljstyra. Deal with it.


    ? Jag förstår inte hur ditt inlägg besvarar eller tillför här... 

    Jag undrar över hur en (potentiell ny) partner ställer sig mer berättigad till ett hus den egentligen inte har råd med till grad att för att den ska kunna bo där så det går ut över partnerns barn? Det är min fråga.

    Givetvis tänker jag styra det här så gott jag kan så att barnen får det här. Förmyndare och allt. Ska jag behöva ha det här utomlands (bor inte ens helt i Sverige men kanske flyttar tillbaka en dag) så finns egentligen varken krav om att barnet får arv direkt vid 18 årsålder eller att man inte kan detaljstyra mer. Däremot behöver jag tänka på ytterligare dessa faktorer om jag flyttar tillbaka, vilket troligtvis kommer ske. Ja, vi alla kan dö närsomhelst. Därför är det fint att ha det mesta i box på sättet man vill ha det. Främst att ens arv säkerställs i ner till barnen som den bör och inte till eventuellt en ny halvfamilj de skulle kunna få. 
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 3 May 2021 17:33
    #30
    Limeblad skrev 2021-05-03 17:30:06 följande:

    Nu har kanske läst slarvigt så jag uppfattar dig fel men det känns inte som att du har koll på hur det funkar.

    Ditt barn har ju efterarv av din andel av boet. Det försvinner ju inte till någon ny fru eller nya barn (och man väntar självklart inte med att få ut efterarvet till efter eventuell ny partner dött). Sen finns det ju iofs inget som hindrar att den efterlevande gör av med pengarna på annat sätt under sin livstid men att testamentera bort dina tillgångar går inte.

    För egen del känns det viktigt att säkra att min man kan bo kvar med vårt barn utan inblandning av överförmyndare. Jag tror min man är bättre lämpad till såna beslut och om han behöver använda mina tillgångar under sin livstid får det vara så.


    Tack för intressant input. Kan mycket väl vara så att jag inte fått med mig allt. Det här har uppkommit efter en diskussion med en vän som är just jurist inom familjefall och visst kan jag gott ha missförstått! Men vad jag uppfattade så fanns det ingen självklarhet att om min partner skulle ärva mig - att de pengarna bestämt hamnar hos mina barn efteråt? Utan att det alltid finns en risk att en ny partner eller nya barn kan komma och dela av det här genom "rätt" taktik. Bland annat att ens partner kan fördela de likt personen vill under sin livstid, eller investera detta arv på linje att det i alla fall kommer fördelas till ny partner och barn. Det är det här jag absolut vill undvika - oavsett hur djupt kära jag och min partner är nu och hur mycket vi litar på varandra. Att läsa på familjeliv säger ju sitt om hur folk tänker så fort de skaffat ny partner och folk skriker "Skriv testamente så hans barn inte kan kasta ur dig ur huset de egentligen borde ärva av sin döda mamma och pappa!!!!" (Eller liknande) 
  • Anonym (Sluta kompli­cera)
    Mon 3 May 2021 17:36
    #31
    Anonym (TS) skrev 2021-05-03 15:30:21 följande:

    I och med kommande giftermål, finns tanken på arv. I dagens läge är vi sambos och har barn på G. Skulle jag falla bort, föredrar jag helt klart att vårt barn får mina pengar. (Vi är kärnfamilj). Annars som jag förstår det, finns ju risken att partnern träffar en ny, har mitt arv, och den nya kan komma åt dessa i antingen en skilsmässa eller genom att min partner skulle gå bort - då i form av arv. För att inte nämna om min partner eventuellt skulle skaffa fler barn som då också kan ta av mitt arv och således minskar mitt arv till mitt egna barn. 

    Det jag reagerar på, är hur ofta man alltid propsar på att man ska skriva testamente mellan partners så att man ska få fördelaktig del av arvet. Och min fråga är - varför? Jag älskar min partner över allt, men vi har tagit vårt ansvar och har sett till att vi skulle ha råd att köpa ut varandra/barn och att hela arvet kan tillfalla våra barn. För inte vill man ju att ens arv (trots hur mycket vi älskar varandra djupt och bedyrar att vi aldrig skulle träffat en ny - så ser ju verkligen annorlunda ut när man t.ex. läser i detta forum) ska hamna hos en ny partners eller ens partners nya barn som inte är ens egna. 

    Jag förstår verkligen inte hur man som vuxen ska behöva vara beroende av att få ett arv av en partner istället för att satsa på ett hus man hade haft råd att bo i själv också? Eller arbeta sig till en nivå där man har råd att stå för ett hus själv, försäkringar, etc? Varför ska ens arv gå ut över ens barn för att man skaffar en ny partner som prompt vill ha den större fördelaktiga delen av ens arv? 

    Är uppriktigt nyfiken då jag och min partner står likt i att vi klarar oss utan varandras arv och ser hellre att arvet tillfaller våra älsklingar till barn och att vi är vuxna nog att klara oss. För mig är det ett otroligt parasitbeteende att vilja ha arv av en partner.  

    Så min fråga är, hur tänker ni andra kring arv gällande egna barn vs potentiellt "waste'a" allt på att er partner kan skaffa nya familjemedlemmar som spenderar ditt barns arv?


    Men gift er inte då. Du verkar ju ändå inte tro på er relation som det verkar.

    Du har två val; antingen att inte gifta dig eller skriva testamente.

    Varför komplicera något som inte behöver vara komplicerat? Du måste vara oerhört jobbig att leva med.
Svar på tråden "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?