• Anonym (Ts)
    Tue 4 May 2021 10:01
    5060 visningar
    114 svar
    114
    5060

    3,5% räknas inte som alkohol

    Hej!

    Vill gärna ha er syn på saken...

    Bor tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Han har barn sedan innan och vi har ett gemensamt på snart 2 år.

    I början på förhållandet hade han ett helt normalt förhållande till alkohol. Iaf vad jag visste, tyckte. I mitten av graviditeten tyckte jag det blev mer o mer alkohol. Nu har det eskalerat! (tycker jag)

    Det dricks nästan varje dag, iaf 6 dagar per vecka. Han dricker starköl och 3,5%. Jag har sagt till honom att jag tycker det är för mycket och han bör dra ner, men han hävdar att det inte räknas när man dricker 3,5%. Ena barnet 11 år säger ofta också till han att han "bara dricker öl hela tiden". Men han skojar bort det. Han säger till mig att han dricker för det är så skönt att känna ett lugn i sig.

    Två tillfällen har jag varit tvungen att vara "sjuk" från jobbet. Ena gången fick jag gå hem tidigare då för att jag inte fick kontakt med honom. Han låg och sov vid 12.30 när jag kom hem. Barnen fick klara sig själva. De två stora är kanske inte bekymmer men 1,5 åringen!! Senast i lördags fick jag ringa o sjukanmäla mig. Jag skulle börjar 07.00 men fick ringa 04.30 för min sambo hade inte kommit hem än. Det visar sig att han åkt hem till en tjej och sitter och dricker vin med henne mitt i natten. Jag blev helt förkrossad o kände mig sviken. Han lovar så på lördagen att han ska hålla uppe ett tag. Men idag drack han igen. Han vill inte umgås med sin familj utan lämnar oss hela tiden för att vara med polare. Sitta o dricka o så. Han sa till mig idag att han är en fri man och får umgås med sina polare hur mycket han vill eftersom jag ifrågasatte varför han inte kunde vara hemma och umgås med sina barn. Han säger att han inte vill umgås för att jag är bara jobbig, o tjatar och är sur. O han vill inte bara sitta hemma. Det är mitt jobb att ta hand om vår gemensamma.

    Har liksom försökt med allt, prata vänligt med honom, vara arg osv. Har sagt att jag tycker det verkar som att haj har ett beroende, men icke det

    Kommer med förslag på aktiviteter m. M. Men han vill aldrig. Han vill vara vara med sina kompisar och då särskilt sin nya killkompis som dricker mycket med.

    Vad ska man göra! Hur går man vidare?

    Hur får man honom att inse sitt beroende när han inte erkänner själv. Han äter dessutom SSRI medicin så det är ju inte bra att dricka....

  • Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 10:37
    #3

    Tack för svar!

    Jag håller ju med er och det var jag sagt till honom. Alkohol som alkohol. Men han ty ner det inte är värre att han dricker 3,5% än att jag gillar att dricka cola ibland. Han menar på att båda dricker för att det är gott, bara skilda drycker.

    Ja ni hör ju själva!

    Om man delar på sig. Då kommer ju han att ha vår gemensamma halva tiden. Och inte vill jag det när han dricker.

    Hur får man honom att inse att han är en alkoholist? Jag är ju rädd att detta kommer bli ännu värre nu när han träffat en likvärdig vän.

    Hur är det med era familjer, är era män/kvinnor, sambos hemma efter jobbet? Eller får ni liksom jag boka in att vi ska umgås? Eller nä, inte ens det. Jag frågade igår om vi skulle behöva boka in vilken dag vi skulle umgås. Men nää! Han ville inte bestämma ngt för det kunde ju dyka upp något roligare...

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 10:38
    #4

    Tack för svar!

    Jag håller ju med er och det var jag sagt till honom. Alkohol som alkohol. Men han ty ner det inte är värre att han dricker 3,5% än att jag gillar att dricka cola ibland. Han menar på att båda dricker för att det är gott, bara skilda drycker.

    Ja ni hör ju själva!

    Om man delar på sig. Då kommer ju han att ha vår gemensamma halva tiden. Och inte vill jag det när han dricker.

    Hur får man honom att inse att han är en alkoholist? Jag är ju rädd att detta kommer bli ännu värre nu när han träffat en likvärdig vän.

    Hur är det med era familjer, är era män/kvinnor, sambos hemma efter jobbet? Eller får ni liksom jag boka in att vi ska umgås? Eller nä, inte ens det. Jag frågade igår om vi skulle behöva boka in vilken dag vi skulle umgås. Men nää! Han ville inte bestämma ngt för det kunde ju dyka upp något roligare...

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 12:04
    #8

    Hans pappa vet om att han dricker mycket och hans syskon. När någon av dem har tagit upp det med honom så har han blivit upprörd och menat på att : han gör väll som han vill, det finns ingen som kan bestämma över honom!

    I somras var vi och hjälpte hans syster och kille i trädgården. Blev en del öl och på kvällen skulle vi äta pizza på pizzerian. Barnen var med. Då började min sambo hulka sig och rulla ögonen och var helt borta. Barnen blev rädda, den ena grät. Jag fick köra hem sambon och sen försöka förklara för barnen på bästa vis. De va oroliga och rädda.

    Har liksom använt dessa allvarliga händelser och tryckt på för att få honom att förstå men han vill inte förstå, eller som en av er skrev här uppe. Han förstår säkert men förnekar det.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 12:15
    #12

    Det enda jag vill är liksom att vi ska ha en fungerande familj ihop. Att vi alla ska vara lyckliga. Att vi kan spendera en helg ihop utan alkohol. Att han ska vilja vara med mig och sonen. Oftast håller han sig hemma när hans barn från tidigare förhållande är hos oss men det händer allt för ofta att han drar iväg så också. Nån gång har det tillomed varit så att han sticker till ett par kompisar där mamman till barnen också är och umgås. Så sitter jag här med deras barn.

    Han hävdar ju att han vägrar sitta hemma och förstår inte varför inte jag gör någonting. Jag förklarar för honom att jag vill gärna göra massor men jag föredrar att spendera min tid med dig än kompisar. Just nu behöver vi ju tid ihop. Delvis för relationen skull men också för barnen. Men han säger att "då får du skylla dog själv att du bara sitter hemma". Han vill inte spendera tiden med oss utan föredrar sina vänner.

    Han har själv sagt att delar vi på oss så ska han ha sonen varannan vecka och han kommer givetvis inte dricka då. Då är han ju "tvungen" att ta hand om sonen.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 12:22
    #15

    Men om man nu lämnar och han inte "vaknar", utan fortsätter. Det känns ju inte tryggt att lämna sonen hos honom. Då behöver jag ju massa bevis på att han dricker. Det enda bevis jag haft är sådant jag skrivit ner, o det på min gamla telefon som dog. Så allt är borta, suck!

    I början av vårt förhållande var han så noga med att man inte drack förrän barnen hade somnat. Veckan då hans barn var hos oss så åkte vi på massa utflykter och det var inte alls såhär mycket alkohol.

    Det är så sorgligt att han förändrats totalt och att vi kommer sist i hans prioriteringslista

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 12:41
    #19

    Okej, ja så kan man ju göra. Men grejen är att det syns inte alltid att han är påverkad. Jag kan höra det på hans röst. Senaste julafton tror jag barnen märkte det med. Han satt och upprepade sig i bilen påvägen hem. Det var fina julklappar ni fått, dem får ni tacka för. Sen får ni ringa och tacka för julklapparna, det var fina julklappar osv.

    Så sa jag: ja det va jättefint. Nu tror jag barnen förstått da jag lite tyst till honom. Nää då var det ju mitt fel för nu förstod barnen att han hade druckit när jag sa så till honom.

    Ibland kan jag börja fundera på om det kanske är jag som har fel. Att det kanske inte är så mycket drickande. Han dricker ju inte så han svamlar eller så så jätteofta. Men just att han måste klämma 3-4 öl varje dag typ. Så fort han kommer hem från jobbet så öppnar han en öl och går in på toaletten för duscha med ölen.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 13:06
    #21

    Jag tror ju inte han har några gömmor här hemma. Men däremot går han ju till garaget 100meter bort, för att umgås med sin polare. Där står de och dricker. Så antagligen därför det är bättre att umgås med dem än att sitta här hemma med mig där det inte finns dricka. Jag har några alkoholhaltiga drycker som är mina som jag fått gömma, annars tar han dom. Eller som han så fint säger "jag lånar dessa av dig"

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 13:43
    #22

    Ska man på något sätt kontakta hans läkare och tala om att han blandar sin medicin med alkohol?

    Läkaren hade ju frågat om hans alkoholvanor när han skulle sätta in medicinen men då hade min sambo svarat att hans vanor var normala.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 4 May 2021 16:14
    #29

    Ja ni har alla rätt i att jag kanske bör lämna. Har tänkt det många gånger, men alltid hamnar jag i samma tänk i slutändan; det kanske snart vänder och blir bättre?!

    Jag vill inte att min son en dag ska fråga varför pappa aldrig var närvarande. Varför vi alltid åkte på utflykter själva.

Svar på tråden 3,5% räknas inte som alkohol