Sakna sitt barn

Jag har en dålig relation med min mor pga hennes missbruk och vi har inte kontakt idag.

Har själv lyckats hålla mig från missbruk och när jag fick barn så gav jag hen allt jag inte själv fått och vi var jättenära. Men när jag och pappan separerade förlorade jag och barnet vår närhet, varannan vecka vet jag inget om hens liv. Kan skriva att jag älskar och saknar hen men får inget svar. Hen tar mig för givet, vilket ett barn väl ska göra? Men en liten del av mig som själv saknade det där, blir så ledsen. Att hen aldrig direkt visar att hen saknar mig eller vår nära relation, som den en gång var.

Jag förstår att jag nog reagerar eftersom det ligger i mig, i nåt jag själv saknat. Jag vet heller inte vad som är normalt eftersom jag aldrig haft det. Vad är normalt? Att ens barn aldrig direkt visar kärlek? Tycker jag ser barn som säger det till sina föräldrar, eller gör nån teckning till födelsedagen eller nåt.

Jag har verkligen aldrig övergett hen, alltid uppmuntrat hen och gett hen kärlek. Vad har jag gjort för fel, eller är det här det normala? Jag kräver inget av hen men jag saknar respons ibland.

Försöker jag för mycket? Men skriver bara ett par gånger i veckan, inte hela tiden.

Hen är tonåring nu, så det kanske spelar in.

Och ja jag förstår att jag behöver gå i terapi för att läka. Det ska jag.