Det här med kalas nu...
Dottern blev bjuden på kalas nästa helg. Hela förskoleklassen. Vi bestämde oss genast för att tacka nej. Nog för att hon umgås med sina klasskamrater, men inte med kamratens föräldrar. Kalaset är dessutom på "lokal" där personal måste vara närvarande och ganska nära, på grund av aktiviteten som ska genomföras. Flera föräldrar kommer sannolikt stanna kvar, eftersom kalaset är en bit bort. När vi hade utekalas i somras, stannade alla utom en förälder kvar.
Alla i klassen pratar om kalaset. Min dotter är så klart jätteledsen att hon inte får gå. Vi förklarar och förklarar och hon förstår varför vi säger nej, men det hjälper inte med besvikelsen hos en så liten ändå. Vi verkar vara ganska ensamma om att inte tillåta den typen av umgänge.
Det känns så sjukt onödigt att ställa till med sådana här kalas i de här tiderna. Okej om några barn ses utomhus, men så här stora sammankomster, dessutom med utomstående vuxna med känns bara dumt. Jag förstår om andra föräldrar låter sina barn gå på grund av grupptrycket, det är ju ledsamt att se sitt barn så ledset och besviket. Idag ville hon inte gå till skolan, eftersom det är jobbigt att höra kalaspratet.
Varför gör man så här? Jag tycker inte att det är vi som är oresonliga ändå?