• Anonym (Alice)

    Frågor till kvinnliga ingenjörer!

    Ni kvinnor som har utbildat er till ingenjörer. Hade ni det brinnande intresset från barndomen, som i min erfarenhet manliga ingenjörer brukar ha? Alltså att de har börjat redan som småpojkar med att leka med Meccano, modelljärnvägar, lådor av typen "den lilla elektrikern", bygga modeller av stridsvagnar, fartyg och rymdskepp, i tonåren redan kunnat laga motorn i bilar, bygga en egen ubåt, programmera datorer och liknande? Varit med i raketföreningar, bevara-museum-järnvägen-föreningar, utbildat er till språvagnsförare bara föra att ni älskar att få köra lok?

    Eller var det "bara" ett rationellt val att bli ingenjör, för att det är ett statusjobb, man kan tjäna mycket pengar, det är feministiskt att gå emot könsrollerna o.s.v.? Om något av detta är svaret - har ni ändå hängt med i jobbet och löneutvecklingen, i jämförelse med männen som hade det brinnande intresset för teknik från början?

  • Svar på tråden Frågor till kvinnliga ingenjörer!
  • Anonym (Hej)

    Jag valde det av lönen och möjligheterna, är inte klar med utbildning än och vet ärligt talat inte om jag kommer jobba med det sedan. Men ska testa i alla fall.

  • Anonym (Ja)

    Jag har alltid nyfiken på hur allt fungerade rent fysikaliskt (inte hur ångmotorn fungerade utan hur materia är uppbyggd etc.) och funderade mycket på hur allt runtomkring mig kommer sig. Jag demonterade en och annan radio också men det har inte mitt primära intresse eller föremål för val av utbildning. Jag valde att läsa teknisk fysik (civilingenjör. Men du riktar sig kanske till högskoleingenjör?).

  • Anonym (Nej)

    Nej, tyckte mest bara om matematik. Ville sen bli en slags mekaniker, men eftersom jag redan gått en annan gymnasielinje skulle vägen dit bli att gå om gymnasiet igen. P g a åldern kändes då en högskoleutbildning mera värd.

  • DalkullanMaria

    Gillade lego och duplo när jag var liten. Har alltid varit intresserad av vetenskap. Har haft lätt för skolan. Ville bli forskare. Brinner för naturen och miljön. Vill hela tiden lära mig nya saker. Pluggar fortfarande men skulle aldrig acceptera att någon skulle ha högre lön än mig bara för att personen råkar ha en snopp. Så vitt jag vet så jobbar inte ingenjörer med snoppen.

  • Anonym (CivIng)

    Varför frågar du? Vill du veta hur det är att jobba som kvinnlig civilingenjör ? Tror du att det är skillnad mot om du var en manlig sådan? Eller funderar du över om det är skillnad beroende på bransch?

    Själv tycker jag att jag 10 år efter examen från KTH har ett stimulerande jobb. Jag har valt att bli mer av en expert än projektledare vilket jag tror mer definierar mitt dagliga arbete än den inriktning jag valde. Löneutvecklingen blir också lite sämre men expertrollen är mer definierad och mindre stressig tror jag.

    Framför allt vill jag säga att om du tycker om problemlösning och rak kommunikation passar du som ingenjör, lycka till!

  • Anonym (CivIng)

    Varför frågar du? Vill du veta hur det är att jobba som kvinnlig civilingenjör ? Tror du att det är skillnad mot om du var en manlig sådan? Eller funderar du över om det är skillnad beroende på bransch?

    Själv tycker jag att jag 10 år efter examen från KTH har ett stimulerande jobb. Jag har valt att bli mer av en expert än projektledare vilket jag tror mer definierar mitt dagliga arbete än den inriktning jag valde. Löneutvecklingen blir också lite sämre men expertrollen är mer definierad och mindre stressig tror jag.

    Framför allt vill jag säga att om du tycker om problemlösning och rak kommunikation passar du som ingenjör, lycka till!

  • Anonym (Varken eller)

    Varför dra det till sådana ytterligheter..?

    Jag är civilingenjör med 20+ år i yrket och jag är väldigt nöjd med mitt yrkesval, bra arbetsmarknad, fritt jobb, roliga arbetsuppgifter och bra lön. Dessutom har jag väldigt mycket kontakt och nära interaktion med människor och det gillar jag.

    Som barn var jag intresserad av mycket men inte alls så extremt som du beskriver. Byggde lego och tyckte det var kul att skruva isär saker någon gång, typ. Har alltid gillat bilar och båtar, tog körkort och skepparexamen tidigt.

    Har alltid gillat naturvetenskap, matematik och teknik så det var ett naturligt val att läsa till civilingenjör. Det verkade helt enkelt vara ett bra yrke som passade mig (och med bra arbetsmarknad också) och det stämde bra det.

  • Tangent

    Blev civilingenjör kemiteknik för jag gillar kemi och matte, bättre jobbmöjligheter om man är civilingenjör än kemist. När jag pluggade gillade jag kemiteknikämnen mycket. Hade inte det brinnande intresse för annan teknik, även om jag gillar att förstå hur saker fungerar.

    Tror faktiskt att många killar ser civilingenjör som ett rationellt val. Min teori är att det är den kategorin som gör karriär. De med det riktigt brinnande Teknikintresset fortsätter jobba inom det "riktiga" tekniken och där är löneutvecklingen inte lika bra.

  • sextiotalist

    Som uppvuxen i en ingenjörsfamilj (nu fjärde generationen) så känner jag inte igen din schablonbild. Visst finns intesset för hur saker fungerar men bygga med mekano, lego har nog varit på samma nivå som bland de som valde andra inriktning.

    Men gemensamt har nog varit mer på den teoretiska nivån

    Intesse och begåvning för matematik och fysik.

    Och som andra skriver, våra arbeten är väldigt teoretiska.

  • BuoBä

    De där killarna som mekat sedan barndomen fanns inte på min utbildning i alla fall. Ett par kanske, men de flesta, män som kvinnor, hade valt utbildningen på grund av ett intresse för naturvetenskap och matematik, plus möjligheterna som yrket innebär.

Svar på tråden Frågor till kvinnliga ingenjörer!