Oroar mig inför barn nr2.
Vi håller på och utökar men jag är stressad över hur det kommer att gå.
Både jag och frugan är hysteriskt trötta i vardagen redan som det är. Det barn vi har är krävande. Snällt och fint men ändå väldigt krävande som barn kan vara.
Vi har knappt tid att prata med varandra i vardagen. Noll närhet.. Vardagspusslet går knappt ihop och jag tycker redan som det är att jag tar väl mycket ansvar för det mesta här hemma. Jag har noll fritid. Alt går åt till att se till att hemmet inte går under. Frugan jobbar sent, kommer hem sent och hinner inte hjälp till med mycket. Hinner hon mot all förmodan så orkar hon ändå inte.