Finns det inga riktiga män längre?

Kvinnor vill ha en stark man att luta sig mot när det stormar. Som får henne att känna sig trygg.
Men han ska inte försvara sig om han blir påhoppad. Om nån slår honom på käften så ska han prata sig ur det.
Han ska inte vara osäker sexuellt. Då blir hon avtänd.

Du blandar äpplen med päron.

Det Downey säger stämmer. Att kvinnor vill ha mentalt och ekonomiskt starka män. Däremot finns det ingen motsättning i att denna man samtidigt tar ansvar för hem och familj.

Det är det vissa män inte förstår. Så de går runt allmänt svaga och undrar varför kvinnor inte vill ha dem.

Andra män förstår att ekonomi påverkar så de skaffar sig ett bra jobb med bra inkomst och därefter en fru men står där som frågetecken när de blir lämnade, trots att de haft obefintligt engagemang i frun och barnen.

Om man känner sig svag av dagislämningar och lite tvätt är det riktigt illa.

Styrka är att göra det man ska göra för att nå resultat, oavsett motivation för stunden. Det är när motivationen är i botten som man visar vad man går för. Den svage backar ur och skyller på bristande motivation eller något annat medan en stark person kör på oavsett.

Att vara stark är att kunna ta ansvar och stå för sitt liv, sina val och sina åsikter. Oavsett om man är man eller kvinna. Inget är så oatraktivt som en person som ser sig själv som ett offer och försöker skylla sina fel och brister på andra. Självklart finns det saker i livet man inte kan påverka, och självklart är det okej att tycka saker är jobbigt och må dåligt. Men samtidigt den enda som kan göra något åt det är ju en själv. Detta enligt mig då.

Sluta ursäkta din offermentalitet. Du är svag helt enkelt. Börja jobba och se till att bli stark.

Jag har barn och familj. Jag tar stort ansvar för såväl försörjning som hem och barn. Det går alldeles utmärkt. Det finns 24 timmar på ett dygn, inte 12.

Hur menar du då? Det är ju som han skriver när saker känns tungt som man visar vad man går för. Varför skulle det han skriver tyda på att någon annan gjort jobbet åt honom?

Hur menar du att man ses som stark för att man flyr fältet? Och vad räknas som minsta motstånd och enligt vem? Jag tror också att väldigt få, speciellt med barn inblandat, lämnar relationen för minsta lilla. Min uppfattning är ju snarare att folk ofta håller ihop längre än vad de borde, för man måste ju kämpa för relationen åtminstone för sina barns skull! Är min uppfattning.

Haha ja ursäkta min frågvishet, är bara nyfiken och tänker som så att frågar man inte får man ju inget veta ;) tack för att du svarar :) men då förstår jag lite bättre hur du menar, och i det tidigare du svarade på angående barnaåren och att det tar energi håller jag med om. Och att såklart är det så att det är lätt att tycka att det är lätt om man medvetet/omedvetet låtit någon annan dra det tyngsta lasset.

Angående att stanna eller lämna en relation så kräver båda styrka, och där handlar det väl mest om att göra det val som är rätt för en själv. Vilket valet än är så kan båda vara lika svåra. Samtidigt tycker jag en hel del verkar välja att stanna i en relation av bekvämlighet, ex. "jag stannar tills det eller det är klart/förbi".

Självklart krävs det en hel del styrka att stanna i en relation och försöka lösa de problem som kanske finns, dock så kräver ju det då att båda försöker lika mycket. Men det kan också krävas en hel del styrka att lämna en relation, tänk ex man har levt ihop många år, har barn ihop osv, det är inte så enkelt, för de flesta åtminstone. Jag vet dock inte om jag upplever att folk ser det som en svaghet att stanna i en relation. Och FL ska man väl vara försiktig med att ta som ett mått på människors åsikter i det stora hela ;)

Bra vi redde ut det! Tycker ju i botten att frågvishet är bra i diskussioner, snarare än att göra tvärsäkra uttalanden, speciellt då om hur perfekt och framgångsrik man själv är.
Och visst är Familjeliv inte allt. Men tror ändå att det i forum går att utläsa tiden en smula. Korsbefruktar man FL med Flashback och några ställen till så får man ändå en bild av vad som rör sig i folks huvuden.
Men komplexiteten i vad styrka är kan vara rätt intressant. När ledare i länder som Belarus, Ryssland, Nordkorea eller för den delen USA så är det ju styrka. Det är makt och fysisk styrka. Samtidigt som man vet att "handen som gungar vaggan" är handen som äger världen. Men den förstnämnda kategorin har tämligen svårt förstå sådant subtilt, varpå de slår sig för brösten om hur starka de själva är.
Så för att återgå till grundfrågan, så är det nog ingen brist på riktiga män. Det är bara lite för många män som är ängsliga när de förväntas känna av läget lite och inte bara stövla på.

Vadå inga riktiga män? Alla ska väl kunna vara sig själva! Alla är inte supermaskulina och Alla kvinnor är inte superfeminina. Så jävla provocerande tråd. Respektera och acceptera alla som de är.

Vet inte vad du har för erfarenhet men min är att det inte behövs röstas. Jag (man) har alltidrätt, alltidrätt går före rösträtt