Hur kommer man orka som tvåbarnsmamma?

Att bli tvåbarnsmamma är inte som att få första barnet. Redan nu har du ju massor av kunskap om vad en bäbis är och hur man sköter om dem som du faktiskt inte hade första gången. Du har RUTINER gällande första barnet och förhoppningsvis en vardag där en bebis bara glider med.

Första tiden med barnet var underbart och första tiden med andra barnet var också underbart, men på andra sätt.

Dessutom har du väl en helt annan rutin på hushållet, om inte se till att förenkla och göra saker smidigt, så att ni inte drunknar i städ och diskträsket.

Det viktigaste är nog att tänka på att du kommer vara föräldraledig och huvudfokus ska vara att ta hand om barnen. Så allt hushållsarbete ingår inte i detta, utan din man måste ta sin del i detta. Du är alltså inte den som har ansvar för barn och hushåll dygnet runt, utan se det snarare som att du är hemma för att ta hand om barnen medan han är på jobbet. Resterande tid är ni två föräldrar som har gemensamt ansvar för allt som ska göras. Om han inte tar sitt ansvar, då kan han inte heller ha några åsikter om vad du gör eller inte gör - definitivt faller kravet på att "vara en bra fru" helt bort. 

Men släpp alla stora krav på hushållet osv! Fattar inte hur folk orkar hålla på med sån skit. Inte konstigt att ni blir stressade, utbrända och skiljer er när allt måste vara perfekt jämt!

I övrigt, det beror antagligen mycket på vilket barn man får (och har sedan innan) hur stor omställning det blir. I mitt fall märktes det knappt när andra barnet kom. Blev liksom ingen skillnad från innan.

Hur gammal är äldsta?

Jag förstår precis vad du menar med att man inte bara kan -släppa- allt. Jag försöker integrera äldsta barnet i alla hushållssysslor, hon älskar det! Visst, det tar lite längre tid men det är ju tid som vi har tillsammans. Hon hjälper att plocka ur diskmaskinen, sätta tvätten i tvättmaskinen (jag sorterar och hon lägger in), starta tvättmaskin/diskmaskin (med hjälp då såklart), bädda sängen (lyfter upp prydnadskuddarna), plockar undan sina leksaker m.m.

Hon kan verkligen lysa upp om man föreslår -ska vi bädda sängen?- t.ex.

Hon är 2 år.

Där har du problemet. Sluta ta allt ansvar. Din man måste göra sin del, kanske inte 50/50 om du är hemma mer, men han måste avlasta dig. Annars kan han inte förvänta sig en pigg och glad fru. Jag och min man fick två på en gång. Vi löste det genom att hjälpas åt, ändå var det tufft emellanåt men det gick. Nu börjar barnen bli större så det är lättare.

Enorm skillnad om du frågar mig.

Men så har vi också valt att få barn med ganska många års mellanrum vilket gör att deras behov är väldigt olika.

Viktigt att man gemensamt med sin partner har en samsyn kring vad som ska prioriteras. Partnern kan inte gå och jobba 8-17 och förvänta sig upphängd tvätt och varm mat på bordet om man samtidigt har barn som skriker hela nätterna, som vill vara i famnen hela dagarna, som har kolik eller där man själv behöver sova ikapp 4-5h under förmiddagen tex. Det är orimligt.

Sen är det såklart fint om man någon gång lyckas hålla ihop det så att alla haft en fin dag OCH tvätten är upphängd OCH man har fått barnen lugna och nöjda så att man hunnit laga mat. Men man kan inte KRÄVA det när mamman i det här fallet har föräldraledigt för att ta hand om barn. 

Sysslorna i hemmet får fortfarande vara gemensamma. Full förståelse för att den som kommer från jobbet efter en heldag också kan vara trött men man måste respektera varandra. Bådas insatser under en dag är lika viktiga.

Några tips;

*Färdiga pyssel eller sagopåsar att ta fram när man tex behöver amma och roa det äldre barnet samtidigt. Små presenter, böcker och överraskningar som kan hålla barnet lugnt en liten stund.

*Ta med stora barnet så hen blir delaktig, hämta saker och hjälpa till. Känna sig stor.

*Laga ordentligt med mat så att man snabbt kan ordna en lunch eller middag. Att det finns färdiglagad köttfärs, kycklingfile, fisk eller vad man nu föredrar samt färdig pasta/potatis, sallader i påse, morotsstavar, goda dressingar. Min egen mat har ofta fått låg prio och då mår man ju ännu sämre.

*Barnprogram och film är helt ok, då kan man ligga på soffan bredvid och vila och amma vid behov. 

Varför anser han att det bara är ditt ansvar? Och varför skaffar du fler barn med en man som inte vill hjälpas åt?

Hans syn är bara legitim om du är hemmafru. Samt självklart bara om du vill vara det. Om du förväntas sköta allt eller det mesta med hem och barn, får han försörja er. Hur ska du annars orka?

Tappade du ett ?inte? nu, eller hur menar du? Menar du att du ska vara hemmafru om det BLIR tufft med två barn? Inte tvärtom?

I så fall får du ju ALDRIG någon andningspaus, utan tvingas vara i det tuffa 25/7.