Anonym (Ts) skrev 2021-05-07 14:09:27 följande:
Han har gjort det klart för mig flera gånger att det bara är mitt ansvar och inte hans, så det handlar inte om att jag varit för snäll. Men det är en helt annan diskussion och jag tänker att det kanske finns tips på saker som underlättar i vardagen just för att orka allt. Exempelvis att vissa hushållssysslor kan vänta som någon (några?) tipsat, och det håller jag med om. Men ändå måste det mesta fixas regelbundet och man kan inte låta allt vänta.
I vårat förhållande är det lite samma sak. Fast här är inte att han inte vill utan behöver bli påmind. Men han skulle aldrig säga emot utan gör det jag vill att han ska göra. Vi har mitt ena barn på heltid, hans son på halvtid, min dotter varannan helg och en liten påväg. Men jag har varit precis i samma sits som dig när mina var små. Jag orkade ett år sen slängde jag ut honom. Men oavsett vad du vill eller inte vill så försökte jag passa på att ta saker direkt. In med disk osv. Barnen fick lära sig att man inte kan få precis varenda minut av en (jag pluggade på kvällar) men där kanske man kan ta itu med tex tvätten? Den lilla kan ju alltid vara i närheten om det är så. Mina var så himla duktiga. Sonen var 2,5 när dottern föddes. Men han älskade att vara med. Han hjälpte till med att ge mig tvätt osv. När sonen var på dagis och bara jag o dottern va hemma så tog vi en nap och senare så passade jag på att fixa allt medans han var på dagis så vi kunde vara ute o leka mkt när han kom hem. Men d fungerar så olika för alla. Alla har olika bakgrunder. D e ett pussel med d går att lösa.
