Hur kommer man orka som tvåbarnsmamma?

Fast om han inte vill städa SIN skit, Laga SIN mat eller ta hand om SINA barn så får han väl betala sig fri från detta? Nanny? Städhjälp?

Och du behöver verkligen inte vara en -god- fru för honom om han inte är en -god- man åt dig.

Jisses, vad ser du hos honom? Väl lättare att vara ensamstående och ta hand om två barn än två barn + mansbebis?

Här är en till blivande tvåbarnsmamma inom kort som också har funderat lite på hur det kommer bli med orken. Men vi har planerat det väl genom att vi ska vara hemma tillsammans de tre första månaderna, sedan är planen att äldsta barnet ska gå så mycket hon får på förskola (30 timmar i veckan i min kommun) då hon fyller 4 senare i år och älskar förskolan. Samtidigt kommer mannen gå ner till 90% i arbetstid. Vi kommer precis som med äldsta barnet ha en så jämlik fördelning som möjligt av hushållssysslorna, så jag som är hemma först kommer inte ta hand om hela hushållet utan jag kommer göra det som behövs i form av t ex mat om dagarna, resten får vänta om det inte hinns med. Kommer prioritera att vila när bebisen sover och äldsta är på förskola, om det går dvs. När mannen kommer hem och det finns mycket att göra i form av röjning och disk så kommer han få ta barnen medan jag fixar undan, detta för att vi båda ska få umgås med barnen och det kan vara skönt att den som varit hemma med barn en hel dag får röja ifred. Större städning och sånt gör vi på helgerna gemensamt. Sen kommer vi dela ganska jämnt på föräldraledigheten också så när det är min tur att jobba så kommer det bli samma men tvärtom. Skulle aldrig skaffa barn med någon som förväntar sig att jag ska göra allt hushållsjobb och sen dessutom förväntar sig att jag ska vara "en bra fru". I vårt fall tänker jag att både jag och mannen har största möjliga förutsättningar att vara en bra partner till varandra då vi satsar på en jämlik fördelning där vi avlastar varandra. Har funkat toppen med första barnet så jag hoppas att det även gäller med två! Vi väntade dessutom lite med tvåan för att slippa ha två blöjbarn samtidigt men det är ju en smaksak.

Enorm skillnad om du frågar mig.
Men så har vi också valt att få barn med ganska många års mellanrum vilket gör att deras behov är väldigt olika.

Viktigt att man gemensamt med sin partner har en samsyn kring vad som ska prioriteras. Partnern kan inte gå och jobba 8-17 och förvänta sig upphängd tvätt och varm mat på bordet om man samtidigt har barn som skriker hela nätterna, som vill vara i famnen hela dagarna, som har kolik eller där man själv behöver sova ikapp 4-5h under förmiddagen tex. Det är orimligt.
Sen är det såklart fint om man någon gång lyckas hålla ihop det så att alla haft en fin dag OCH tvätten är upphängd OCH man har fått barnen lugna och nöjda så att man hunnit laga mat. Men man kan inte KRÄVA det när mamman i det här fallet har föräldraledigt för att ta hand om barn. 

Sysslorna i hemmet får fortfarande vara gemensamma. Full förståelse för att den som kommer från jobbet efter en heldag också kan vara trött men man måste respektera varandra. Bådas insatser under en dag är lika viktiga.

Några tips;
*Färdiga pyssel eller sagopåsar att ta fram när man tex behöver amma och roa det äldre barnet samtidigt. Små presenter, böcker och överraskningar som kan hålla barnet lugnt en liten stund.
*Ta med stora barnet så hen blir delaktig, hämta saker och hjälpa till. Känna sig stor.
*Laga ordentligt med mat så att man snabbt kan ordna en lunch eller middag. Att det finns färdiglagad köttfärs, kycklingfile, fisk eller vad man nu föredrar samt färdig pasta/potatis, sallader i påse, morotsstavar, goda dressingar. Min egen mat har ofta fått låg prio och då mår man ju ännu sämre.
*Barnprogram och film är helt ok, då kan man ligga på soffan bredvid och vila och amma vid behov. 

Varför anser han att det bara är ditt ansvar? Och varför skaffar du fler barn med en man som inte vill hjälpas åt?

Tänker också på det här med syskon med flera år i åldersskillnad, blir ju helt olika behov då. Nästa år börjar dessutom den stora förskoleklass och jag är så rädd för att bli helt oengagerad och inte vara tillräcklig pga tröttheten och ansvaret.

Men tack så mycket för dina tips! Jätteuppskattat.

Han har sin syn på kvinnor/män.

Jag skaffar fler barn för att jag inte har nämnt här att det skulle vara ett problem, självklart hade jag uppskattat lite hjälp men just nu är det ingen stor sak, utan det jag tänker på är som sagt hur man ska orka som tvåbarnsmamma.

Det finns nog både för-och nackdelar där, det är ungefär som vi hade det. Fördelen är att du lämnar det större barnet som dessutom har skolplikt så under hela dagen kan du lägga fokus på att knyta an till den lilla. Samt även annat då som du vill hinna med hemma tex.
Nackdel att skolan innebär stora förändringar för barn. Det är MYCKET som händer. Barn kan hamna i nåt som kallas lilla tonåren vilket kan vara tufft. Och sen kanske även att hen vill börja på någon aktivitet; teater, musikskolan, idrott, dans etc?
Men då får man bestämma gemensamt i familjen. Inte att ena parten säger ok du kan börja spela piano och sen ska den andra (som är ledig) se till att hämta, lämna, fixa mat och se till att få barnet till musikskolan i tid. Det måste vara ett teamwork. Men man fixar det  - det gör man! Bara att du frågar efter tips så här innan är ju jättebra!

Då tycker jag att du helt enkelt meddelar honom att du inte kommer vara föräldraledig, skyll på att det inte funkar med ditt jobb. Sen för du över alla fp-dagar utom de 90 låsta till honom och förklarar att eventuellt kanske kommer ta ut dem när barnet blir större, enklare och roligare, och samtidigt dom han har semester.

Han kommer naturligtvis inte lyfta ett finger ändå, men han kanske får en tankeställare.

Ställ dig i bostadskö och flytta när du kan. Eftersom han gjort klart för dig flera gånger att barnen bara är ditt ansvar kommer han ju inte heller kräva vv boende. Lite jobbigare för dig men desto bättre för barnen.

Så för att svara på din fråga: du kommer fixa det alldeles utmärkt att ha två barn själv, det har du ju haft i 5 år snart!

Skillnaden blir att du kommer ha två barn som uppskattar dig, i stället för ett barn som uppskattar dig och ett som föraktar dig.

Det är många som har haft den arbetsfördelningen som ni har haft, och därför är det också många som separerar.

Fast det är ju ett problem, eftersom du undrar hur du ska orka? Nu försöker du plötsligt förminska problemet. Delar du hans syn på könsroller? Eftersom du stannar med en sådan man.

Hans syn är bara legitim om du är hemmafru. Samt självklart bara om du vill vara det. Om du förväntas sköta allt eller det mesta med hem och barn, får han försörja er. Hur ska du annars orka?