Nöjdast utan barn

För att the selfish gene.

För det är nörmer i samhöllöt. Man ska göra allt enligt ett visst schema. Först resa knölla rönt hitta sig själv leta efter någon avelshingst (aka någon som gör som hon säger). Sedan ska de renovera några gånger och sedan vänta tills de är 40 och påbörja ivf och sedan misslyckas några gånger och sedan får man ett blekt barn som man kan bestämma över oxfilé leka vuxen och mogen leken. Man ska gärna bo i ett mellanmjölksområde och vara moralsnut men samtidigt inte beblanda sig med folk som är icke-likadana så som invandrare, yngre människor osv.

Först då kan Anneli och Stefan 45 känna sig lyckade

Det låter underbart.

Men de flesta kvinnor vill ha barn eller har barn sen tidigare.

Det låter som ett oerhört dumt argument till att skaffa barn. För att alla andra gör det ?

Jag ska röka för dom gör ju det. Jag skiter i att min hälsa mår skit. För alla gör ju det...

Eller att man har för tråkigt liv. Varför skaffar man sig inte några intressen istället ?

Hahah ja och ju äldre desto aggressiva och tar till vad som helst. Känns nästan som en skräckkomedi av den läskige barnvakten xD

För att jag är så otroligt vacker, intelligent och fysiskt top notch att mina gener måste föras ner. Likt man måste avla på de vackraste och finaste djuren. Det är en gåva till mänskligheten att vi top notchar avlar oss. Något annat vore ju tragedi, om inte vi 10-poängare för ner våra 10-poängsgener. Helt självklart! Nu ska jag gå och göra mig gravid! Hej svejs!

Jag tror säkert att många är mer nöjda utan barn, så jag kan bara tala för mig själv: jag var inte det. Jag var 30 år och min sambo var 41 år när vi fick barn och vi hade båda lämnat våra gamla förhållanden bakom oss ENBART på grund av att ex-partnern inte ville ha barn. I praktiken blev vi från början ihop på grund av barnlängtan. Det gick nästan för fört. Vi lärde aldrig känna varandra innan vi fick barn och det slet på förhållandet i början - faktiskt så att vi blev särbo under en tid när vårt barn var liten - men sedan flyttade vi ihop igen och är väldigt nöjda med livet.

Varför kände vi så här? Troligen på grund av hormoner i mitt fall och rädsla i min sambos fall, och ingenting annat. Jag själv arbetade på förskola och hade gjort så under många år. Varje gång ett barn på mitt jobb fick syskon och jag stod där och stirrade ner i vagnen på dessa söta bebisar, så kändes det som om jag skulle dö. Min sambo, å sin sida, var rädd för att dö. Han var under flera år helt övertygad om att han skulle dö en dag, bortglömd av alla och ligga och ruttna i veckor i ensamhet i en lägenhet tills grannarna klagade på likdoften. I hans fall berodde nog rädslan på att alla i hans familj redan var döda. Han hade ingen i sitt liv och det drev på att barnlängtan blev extra stark.

Jadu, eftersom jag helt plötsligt ville, kanske? Jag ville inte ha barn innan, men en vacker dag när var 31 år och precis träffat min nuvarande man frågade han mig om jag ville ha barn och då helt plötsligt - som en blixt från klar himmel - kände jag ?Jaaaa! Det vill jag!? och med just honom. Hade jag inte träffat honom tror jag inte att jag haft barn idag, inte för att jag någonsin haft problem med att få män, men pga att jag aldrig tidigare velat ha barn med någon annan och det var just han som triggade det.

Det har verkligen slitit på vårat förhållande och ibland längtar vi tillbaka till tiden då vi var barnlösa och hade sex när som helst var som helst. Men samtidigt har vi verkligen världens sötaste två pojkar som vi är enormt stolta över.

Håller med de ovan som säger att det är avhängigt vad man har för partner och om livet är rätt i övrigt. Jag hade kunnat vara lyckligt barnfri, men inte i det äktenskapet jag har valt att leva i. Att dela föräldraskapet med honom gör mig lycklig.

Att ha barn är för mig lite jämförbart med att ha djur. Det är samma typ av kärlek och pass, på många sätt. Men också ovillkorlig kärlek tillbaka. Är väldigt lycklig med barn, men hade kunnat vara utan med. Var mycket nöjd med mitt vuxna singelliv. :)

Varför hade du inte valt att leva med din partner utan barn ? Finns han bara där för att du vill ha bättre ekonomi och avlastning med barnen?