• Anonym (Anna)

    Min bästa vän sa upp kontakten.

    Min bästa vän sa upp kontakten. Vi har varit kompisar i lite drygt 20 år ända sen högstadiet. Har umgåtts lite mindre i perioder när småbarn och familjeliv kommit emellan men alltid funnits för varandra.

    För två år sedan blev jag lämnad av min man efter några år av psykisk misshandel och otrohet. Jag mådde jättedåligt och klarade knappt vardagen. Min kompis reagerade med att vilja gå ut på krogen igen. Hon drog ihop en fb grupp med våra gamla kompisar från tonårstiden. Vi blev ett litet gäng 6 personer. Jag var med första gången. Jättekul att träffa gamla vänner förstås men jag fixade inte att gå ut. Det var för tidigt. Nästa gång det blev aktuellt skyllde jag till gruppen på att jag inte hade någon barnvakt. Till min kompis sa jag sanningen. Sen kom Coronan och det blev inget mer. Vi i gänget har bara haft kontakt via Messenger sen dess och nu har det börjat pratas om att vi ska ses och ta en öl när restriktionerna släpps. Nu två år senare har jag läkt någorlunda och skulle jättegärna ses.

    Min kompis och jag har träffats under tiden fram till ungefär ett år sedan. Mest på caféer. Två av dom här gångerna var jag tvungen att lämna återbud. 1 gång när min yngsta fick magsjukan och en gång för att jag mådde för dåligt psykiskt och inte klarade av att sitta på ett fik.Min kompis vände det till att jag inte ville träffa henne och slutade höra av sej. Det hade ju såklart inget med henne att göra men hon köpte inte det jag sa. Ett halvår gick och hon hörde inte av sej. Jag messade ibland och fick svävande svar när jag frågade om hon ville ses. Till slut frågade jag rent ut och fick svaret att hon kände sej sviken av mej. Det gick inte att bestämma något med mej för jag bokade ju av med kort varsel om det kom upp något bättre. Det var ju inte alls så. Försökte förklara och bad samtidigt om ursäkt om hon uppfattat det så. Bad om att vi skulle träffas och prata. Hon kontrade med att hon inte ville. Hon var inte arg på mej med ville inte umgås mer med mej. Träffas vi på stan så kommer hon hälsa på mej typ.. inget mer. Har inte pratat med henne efter det.

    Det dröjer väl rätt länge än tills vi kan ta den där ölen, men det kommer bli aktuellt nån gång.

    Vet inte hur jag ska ställa mej till det. Träffar gärna mina gamla festarkompisar men är inte så sugen på att träffa henne igen. Hon gick rätt hårt åt mej sista gången vi hade kontakt. Vet inte vad jag ska säga till gänget. Om jag undviker att komma gång efter gång blir jag den där konstiga. Jag vill ju träffa mina gamla vänner men har ingen lust när det inkluderar en person som sagt rätt ut till mej att hon inte vill träffas. Kompisen kör på som vanligt o gruppen. Senast i dag la hon ut bilder på oss alla från förr men kommentaren om hur kul det ska bli när vi alla kan ses igen.. Inför gruppen låtsas hon som ingenting.

    Hur ställer man sej till det här? Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Min bästa vän sa upp kontakten.
  • Anonym (Es)
    Anonym (Anna) skrev 2021-05-09 14:09:32 följande:

    Min bästa vän sa upp kontakten. Vi har varit kompisar i lite drygt 20 år ända sen högstadiet. Har umgåtts lite mindre i perioder när småbarn och familjeliv kommit emellan men alltid funnits för varandra.

    För två år sedan blev jag lämnad av min man efter några år av psykisk misshandel och otrohet. Jag mådde jättedåligt och klarade knappt vardagen. Min kompis reagerade med att vilja gå ut på krogen igen. Hon drog ihop en fb grupp med våra gamla kompisar från tonårstiden. Vi blev ett litet gäng 6 personer. Jag var med första gången. Jättekul att träffa gamla vänner förstås men jag fixade inte att gå ut. Det var för tidigt. Nästa gång det blev aktuellt skyllde jag till gruppen på att jag inte hade någon barnvakt. Till min kompis sa jag sanningen. Sen kom Coronan och det blev inget mer. Vi i gänget har bara haft kontakt via Messenger sen dess och nu har det börjat pratas om att vi ska ses och ta en öl när restriktionerna släpps. Nu två år senare har jag läkt någorlunda och skulle jättegärna ses.

    Min kompis och jag har träffats under tiden fram till ungefär ett år sedan. Mest på caféer. Två av dom här gångerna var jag tvungen att lämna återbud. 1 gång när min yngsta fick magsjukan och en gång för att jag mådde för dåligt psykiskt och inte klarade av att sitta på ett fik.Min kompis vände det till att jag inte ville träffa henne och slutade höra av sej. Det hade ju såklart inget med henne att göra men hon köpte inte det jag sa. Ett halvår gick och hon hörde inte av sej. Jag messade ibland och fick svävande svar när jag frågade om hon ville ses. Till slut frågade jag rent ut och fick svaret att hon kände sej sviken av mej. Det gick inte att bestämma något med mej för jag bokade ju av med kort varsel om det kom upp något bättre. Det var ju inte alls så. Försökte förklara och bad samtidigt om ursäkt om hon uppfattat det så. Bad om att vi skulle träffas och prata. Hon kontrade med att hon inte ville. Hon var inte arg på mej med ville inte umgås mer med mej. Träffas vi på stan så kommer hon hälsa på mej typ.. inget mer. Har inte pratat med henne efter det.

    Det dröjer väl rätt länge än tills vi kan ta den där ölen, men det kommer bli aktuellt nån gång.

    Vet inte hur jag ska ställa mej till det. Träffar gärna mina gamla festarkompisar men är inte så sugen på att träffa henne igen. Hon gick rätt hårt åt mej sista gången vi hade kontakt. Vet inte vad jag ska säga till gänget. Om jag undviker att komma gång efter gång blir jag den där konstiga. Jag vill ju träffa mina gamla vänner men har ingen lust när det inkluderar en person som sagt rätt ut till mej att hon inte vill träffas. Kompisen kör på som vanligt o gruppen. Senast i dag la hon ut bilder på oss alla från förr men kommentaren om hur kul det ska bli när vi alla kan ses igen.. Inför gruppen låtsas hon som ingenting.

    Hur ställer man sej till det här? Hur hade ni gjort?


    Trist när ni varit vänner så länge. Känns som hon brustit i att förstå hur mycket skada du fått utstå i ditt senaste förhållande och hur det påverkar dig i det sociala än idag om jag förstått det hela rätt. Min känsla är att hon tänker på hur mycket hon ställt upp dig, fixat gruppchatt med gamla polare för ett försök att pigga upp dig osv. Om dynamiken mellan er är så att du har hamnat i svårigheter många gånger i ditt liv och hon har fått ställa upp många ggr så kan jag ju förstårs förstå att hon tillslut kanske inte orkar peppa/ställa upp. Om dynamiken inte alls sett ut så utan snarare 50/50 så känns detta beslut från henne lite drastiskt. Svårt att säga. Du får gärna dela med dig mer om er bakgrund.
  • Anonym (Teddy)

    Ännu en person som tänker på sig själv i första hand och har svårt för att sätta sig in i andras verklighet. Jag är säker på att din vän har visat liknande sidor förr men du har inte tänkt på det eller bortsett från det. Jag tror att du är alldeles för undergiven. När hon sa att hon kände sig sviken av dig kunde du kontrat med att du känner dig sviken av henne för att hon inte vill/kan sätta sig in i hur svårt du har det i livet just nu. För det gör du väl, känner dig sviken av din vän? Det kanske är så att du låter din vän göra mot dig lite vad ditt ex gjorde mot dig? Får allt att handla om henne och hennes känslor och upplevelser. Hon har fått dig att sitta och fundera på varför hon gör som hon gör, kanske du t.o.m har börjat fundera på vad det är för fel på dig som "sviker din vän" som hon fått dig att tro. I stället borde du fundera på hur du mår av hennes behandling av dig, vad det är för fel på henne som sviker dig och sen ignorerar dig när du vill prata och lösa konflikten. Hon är manipulerande och du borde sluta fokusera på henne. Tänk på dig själv istället.

  • Anonym (Mm)

    Ännu en rutten vän.

    Förbluffande hur många kvinnor som aldrig kan vara schyssta vänner.

    Jag tycker att hon låter som ett stort ego.

    Har hon egna barn?

    Kan hon sätta in sig i hur skadad man blir av den typen av relationer?

    Usch vilka kalla och ego tjejer det finns idag - i alla åldrar.

    Jag hade nog inte kunnat hålla käften i tjejgänget

  • Anonym (ppp)

    Fast ur hennes synvinkel var det så att du svek. Det är inte kul att vara den som bokar och vill ses och så ställer den andra in, flera gånger. Jag förstår att du förklarat men hennes självkänsla är antagligen för sårad för att våga tro på din förklaring. Hon tror att du avbokat för att du inte var tillräckligt lockad av att träffa just henne. 
    Jag är inte säker på att det går att reparera. 
    Någon skrev här ovan att hon var en egoistisk person, men jag tänker att så enkel är inte förklaringen. Det är helt enkelt så att hon sårats av detta, även om du så klart inte gjort något för att såra henne med flit. 

  • Anonym (Noll)
    Anonym (ppp) skrev 2021-05-09 18:17:56 följande:

    Fast ur hennes synvinkel var det så att du svek. Det är inte kul att vara den som bokar och vill ses och så ställer den andra in, flera gånger. Jag förstår att du förklarat men hennes självkänsla är antagligen för sårad för att våga tro på din förklaring. Hon tror att du avbokat för att du inte var tillräckligt lockad av att träffa just henne. 
    Jag är inte säker på att det går att reparera. 
    Någon skrev här ovan att hon var en egoistisk person, men jag tänker att så enkel är inte förklaringen. Det är helt enkelt så att hon sårats av detta, även om du så klart inte gjort något för att såra henne med flit. 


    Jag tror att du är inne på rätt spår här.
    Vem orkar vänta ut något tills de liksom "kan, vill eller orkar"?
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (ppp) skrev 2021-05-09 18:17:56 följande:

    Fast ur hennes synvinkel var det så att du svek. Det är inte kul att vara den som bokar och vill ses och så ställer den andra in, flera gånger. Jag förstår att du förklarat men hennes självkänsla är antagligen för sårad för att våga tro på din förklaring. Hon tror att du avbokat för att du inte var tillräckligt lockad av att träffa just henne. 

    Jag är inte säker på att det går att reparera. 

    Någon skrev här ovan att hon var en egoistisk person, men jag tänker att så enkel är inte förklaringen. Det är helt enkelt så att hon sårats av detta, även om du så klart inte gjort något för att såra henne med flit. 


    Om någon förklarar varför man avbokar oavsett anledning så kan jag inte se att någons självkänsla skulle påverkas. Är man så skör bör man nog inse att problemet ligger hos en själv och är något man borde jobba på.

    Om det dessutom är så att din vän avbokar pga en väldigt tuff livssituation och dåligt mående så har du dina prioriteringar helt fel om din självkänsla påverkas negativt. Då är du per definition en människa som inte kan se saker från andra människors synvinkel utan det enda du klarar av att se är hur du själv känner. Du är helt och hållet ett offer för dina egna känslor.
  • Anonym (Y)
    Anonym (ppp) skrev 2021-05-09 18:17:56 följande:

    Fast ur hennes synvinkel var det så att du svek. Det är inte kul att vara den som bokar och vill ses och så ställer den andra in, flera gånger. Jag förstår att du förklarat men hennes självkänsla är antagligen för sårad för att våga tro på din förklaring. Hon tror att du avbokat för att du inte var tillräckligt lockad av att träffa just henne. 

    Jag är inte säker på att det går att reparera. 

    Någon skrev här ovan att hon var en egoistisk person, men jag tänker att så enkel är inte förklaringen. Det är helt enkelt så att hon sårats av detta, även om du så klart inte gjort något för att såra henne med flit. 


    Exakt.

    Skulle den andra tjejen ha startat en tråd ur just hennes synvinkel skulle MN?s och

    Teddys svar kunnat appliceras lika bra på TS.
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Y) skrev 2021-05-09 18:47:59 följande:

    Exakt.

    Skulle den andra tjejen ha startat en tråd ur just hennes synvinkel skulle MN?s och

    Teddys svar kunnat appliceras lika bra på TS.


    Det beror helt på anledningen till avbokningarna tycker jag. Det är klart man tröttnar till slut på någon som ständigt bokar av och inte har tid att vara min vän. Då är det inte konstigt om man vill gå vidare. Men någon som mår dåligt och har gått igenom/befinner sig i en kris är det väl meningen att man ska stötta om man kallar sig vän? Och det är inte säkert att sättet du vill stötta på är det sättet din vän tycker är det bästa (gå ut på krogen). Då måste man kunna lyssna och anpassa sig, annars är man tondöv.
  • Anonym (A)
    Anonym (Teddy) skrev 2021-05-09 19:01:08 följande:
    Det beror helt på anledningen till avbokningarna tycker jag. Det är klart man tröttnar till slut på någon som ständigt bokar av och inte har tid att vara min vän. Då är det inte konstigt om man vill gå vidare. Men någon som mår dåligt och har gått igenom/befinner sig i en kris är det väl meningen att man ska stötta om man kallar sig vän? Och det är inte säkert att sättet du vill stötta på är det sättet din vän tycker är det bästa (gå ut på krogen). Då måste man kunna lyssna och anpassa sig, annars är man tondöv.
    Håller med
  • Anonym (Es)
    Anonym (A) skrev 2021-05-09 19:16:17 följande:

    Håller med


    Ja det har ju blivit en intressant diskussion här med olika perspektiv. Men som sagt, tror vi behöver mer bakgrund i hur deras dynamik i relationen varit under 20 år för att vännen ska ha kommit till denna konklusion. TS?
Svar på tråden Min bästa vän sa upp kontakten.