Hur har era föräldras skillsmässa/relationer påverkat er?

Jag var 20 när mina föräldrar skildes åt och det har nog haft väldigt liten påverkan på mig. Främst för att de aldrig var osams på det sätt som du beskriver. De var väldigt kärleksfulla mot varandra och det fanns inga konflikter på det sättet. Utan de konstaterade bara en dag att de var för olika för att fortsätta tillsammans och så gick de isär. Mina yngre syskon "drabbades" ju mer eftersom de var så små att det blev aktuellt med växelvis boende osv. Jag var precis på väg att flytta hemifrån.

Så jag för min del är mest glad att de tog steget och delade på sig. Båda är lyckligt omgifta idag så det var ju rätt på det sättet kan man säga. Jag hade redan reflekterat över att de var väldigt olika som personer, de hade olika intressen och rörde sig i helt skilda kretsar så de växte väl ifrån varann.

Jättetrist att läsa om alla som haft jobbiga upplevelser relaterat till föräldrarnas skilsmässa. Även om man förstås vet att det är så för många.
Mina föräldrar har alltid efter sin skilsmässa kunnat uppträda "hövligt" mot varandra. Dvs när man haft kalas, skolavslutningar, dop etc så har man utan problem kunnat bjuda både mamma + pappa plus deras nya respektive utan att vänta sig världens konflikt. De enda som inte riktigt går ihop är pappa och mormor men då behöver man kanske inte placera dem exakt vid samma bord.

Nu är jag själv förälder och även om mina föräldrars skilsmässa inte gett mig några "men" så tänker jag ju mycket på hur man beter sig som vuxen. Jag och en vän hade en dialog om det så sent som förra veckan, att den bild av att leva tillsammans i en relation som våra barn tar med sig är ju den dom ser varje dag. Hur vi pratar till och om varandra, hur vi tar i varandra, hur vi beter oss osv. Det är mönster som barnen tar med sig omedvetet, det är jag helt övertygad om. 
Och som detta med att stanna för barnen skull, det är ju samma sak fast omvänt. Barn känner av stämningar och konflikter som bubblar under ytan.