Hur har era föräldras skillsmässa/relationer påverkat er?

Jag är runt 20 år och mina föräldrar skilde sig när jag var fem år. Mina förädrar har hela tiden bråkat under hela min uppväxten, dem kan inte alls prata med varandra. INTE ALLS.  Enda gången dem pratade med varandra var för cirka 12 år sen.Sen dess tror jag inte dem har haft någon kontakt, kanske något arg mejl men inte mer.  Minns chocken när jag insåg att skilda föräldrar faktiskt kan prata med varandra.

Jag växte upp med min mamma tills största delen av min uppväxt men våran relation har alltid varit lite sådär.  För min pappa var jobb och ny tjej viktigare än oss barn så han flyttade jag från när jag var åtta.  Nu har jag dock flyttat in hos honom igen för cirka ett år sedan och pratar ytterst lite med min mamma. 

Dock har mina föräldrar alltid snackat skit om varandra, känns som alltid varit tvungen att välja sida när ett gräl uppstått  och jag har pendlat mellan att avsky mamma eller pappa och varit asförbannad på både för jag vet inte vem man kan lita på.

Mina bonussyskon på min mammas sida har samma problem med deras mamma och pappa. Senast nu drog det igång ett gräl om min bonusbrosas student. Hade våra föräldrar fått välja hade dem velat haft två bröllop/dop/kalas etc. ....  Vilket gör mig explosions färdig av den tanken att man ens ska behöva passera den tanken. Min äldsta bror gifta sig faktiskt i hemlighet haha.

Dem gånger pappa har varit själv på ex julafton har man haft extrem ångest och min pappa har haft runt tre förhållande. Så jag har sen jag föddes upplevt cirka 7 olika familjeförhållande. Vilket jag inte tycker är jättehemskt för man har mött en del trevliga människor och ändå haft kul.

Jag har haft en bra uppväxt och aldrig saknat något. Dock är det enda lilla problemet jag är att min tillit för relationer mellan människo inte existerar.

Jag ser bara relationer som något tillfäligt och att förr elller senare gör folk slut eller går isär. Speciellt tonåringen eller unga människor som är i ett förhållande som håller på med alla dessa "Jag kommer älska dig för evigt. Utan dig är jag inngenting" Så jäka falskt räcker med att man ska byta stad så gör man slut. Folk tar lättvindigt på ordet "Älskar dig" Hade ett kort förhållande med en kille som blev sur på mig för att jag inte sa "Jag älskar dig" efter två veckor. Så ä nej. Inget förhållande för mig på ett tag.

 Hur fasen bygger man upp en tillit till att ens våga gå in i en relation i framtiden?

Har någon likande erfarenher som mig?