Hur har era föräldras skillsmässa/relationer påverkat er?

Mina föräldrar var gifta tills vuxen ålder och separerade p.g.a. död. Min åsikt är att de skulle ha brutit upp i min barndom.

Samtidigt blev de ju "lyckliga" några år efter jag flyttat, men de var verkligen sådana som inte förstärkte varandras goda sidor.

Det jag har med mig är att man behöver välja hur man själv beter sig och att konflikter påverkar ens barn.

Jag har flera vänner med idioter till föräldrar, precis som du har, som inte lyckas vara tillräckligt vuxna för att på riktigt släppa sin bitterhet mot varandra.

Detta är ingenting du behöver upprepa framöver, men tänk på att du kan ha snappat upp dåliga strategier av dina föräldrar, så leta någon annanstans efter förebilder om hur man gör.

Min erfarenhet är att man pratar mer om hur man som vuxen och skild vill förhålla sig numera. Jag har träffat många uppvuxna med skilda och barnsliga föräldrar som drar in barnen i sin konflikt som nu dom vuxna verkligen är tydliga med att detta är oacceptabelt.

Jag har t.o.m. en vän som inte säger ett enda negativt ord om sin fd. just för att hon absolut inte vill att barnet ska behöva höra detta från henne och att det faktiskt inte är hennes sak att kommunicera negativt om barnets pappa.

Detta trots att pappan gladeligen ljuger ihop både det ena och andra.

Jag tänker dock att man inte styr om den andra föräldern beter sig som en idiot, men att man trots vad som hänt kan låta bli att hålla igång en konflikt med den andra som vuxna.

Skittrist med föräldrar som förstör barnbarns dop och bröllop p.g.a. att de inte kan hantera en skilsmässa.