Att vägleda två fantastiska individer genom livet och se dem utvecklas och bemästra olika uppgifter och aktiviteter. Att se dem ta hand om sin omgivning, visa medkänsla, hjälpa till och sprida kärlek.

Jag tänkte också just på kärleken i första hand :) Annars den glädje ett barn sprider i vardagen med sitt soliga humör. Alla fina minnen man skapar tillsammans. Att göra något för sitt barn som hen mår bra av.

Jag ska inte sticka under stol med att själva föräldraledigheten har varit bra, den lagliga rätten har gett mig två långa pauser ifrån arbetslivet. Och gör att jag utan knussel har rätt att jobba deltid i många år.
Men utöver det - kärleken till barnet/barnen. Att fått vara gravid. Bebisdoften. Att vara nära och ta hand om ett litet barn. Att få gå långa promenader med vagn. Att få amma. Att se barnet lära sig nya saker. Så småningom att läsa böcker, spela spel, rita, måla , lägga pussel.
Och som nu när jag har ett dagisbarn och ett skolbarn, att försöka finnas där för alla typer av behov. Från att hjälpa den lilla på med strumporna till att försöka lära den stora värdet av integritet på sociala medier och tjafsa om smutsiga kläder på golvet.

(Jag ser inte att barnen har något med relationen till min man/deras pappa att göra så därför skriver jag inte något om det. Den är liksom ett eget spår. Det är teamwork för hela slanten och såklart fördjupas relationen när man utsätts för nya prövningar. Men jag blev inte "nykär" när vi tillsammans blev föräldrar.)

Jag har alltid älskat familjeliv, som barn också. Är uppväxt i en varm och kärleksfull familj, vi hade nära relationer och tät kontakt både mellan oss syskon och med våra föräldrar.

Familjen är fantastisk, att ha dessa unga individer i min omedelbara närhet ger mig så otroligt mycket.

Så, vad är det bästa då? Det är att ha dessa människor, med liv och rörelse, nära mig.

I det långa loppet: att få se två människor växa, välja väg i livet, göra misstag, lyckas, lära sig, växa i sig själva med mer.

Men i vardagen: att gå till mina barns skola efter en lång dag på jobbet. Vänta på att barnen ska komma ut från klassrummen och få öppna famnen och krama om dem. Få prata om hur deras dag varit och få höra om deras tankar om stort och smått.

Livet har fått en mening. Utan barnen vore livet totalt meningslöst för det innehåller ingenting.