Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt

Sök folkhögskola med internat åt honom. Ja, han måste så klart skriva under ansökan själv, men du kan leta upp några passande utbildningar och skriva ut ansökningsblanketter. Om ni har tur finns det tomma platser kvar till hösten.

Folkhögskoleutbildningar är gratis och han har rätt till studiemedel.

Om han inte är klar med alla ämnen från gymnasiet kan han läsa in det där också.

Fixa blanketter för CSN. Skriv ut, fyll i och låt honom skriva under.

Jag är inte så säker på det. Ett miljöombyte till en plats med vuxna som mött många, många i hans situation tror jag kan vara väldigt välgörande. Tvinga går så klart inte. Han måste åka dit frivilligt. Men han verkar ha hamnat i ett läge där han själv helt saknar initiativförmåga. Då måste någon annan gå in och ta initiativen.

Han är 21 och bor fortfarande hos mamma, som egentligen inte har råd att ha honom där. Att komma ifrån pojkrummet och umgås med vuxna människor i en miljö där han ändå får mat serverad och elen betald kan bli en väldigt bra utslussning till vuxenlivet. Det är inte utbildningen han behöver utan frigörelsen från mamman och miljöombytet. En chans att ändra vanor. Jag tror att han behöver en uppstyrd vardag där han hålls sysselsatt med något han gillar. Sysslolöshet är förödande.

Kanske blir reaktionen att han inser att någon sunkig folkhögskola vill han inte gå. Men då har han i vart fall tagit ett beslut och då får mamman hjälpa honom vidare därifrån. Hon kan leta jobbannonser, ställa honom i bostadskö, följa med till samtalsterapi, eller vad som nu kan tänka behövas.

Han kommer inte klara att ta de initiativen själv. Då hade han ju gjort det för länge sedan.

Jag har en kompis med ett barn som av olika skäl har svårare än andra att göra det som förväntas av en vuxen. Min kompis har landat i att hennes barn behöver mer stöd än en vanlig 20-åring. Men det är hennes barn och då gör hon vad som behövs. Hjälper till att hitta utbildningar, fylla i blanketter mm. Ibland behöver föräldraskapet sträcka sig lite extra långt fram. Men inte föräldraskap genom att hålla sonen hemma utan hjälp att ta sig vidare.

Givetvis känner jag inte TS son. Men den bild jag får är att han fastnat och inte riktigt vet hur han ska ta sig vidare, från att vara skolpojke till att vara vuxen.

Det är inget konstigt alls att ta sällskap med någon till terapin. Jag har gjort det för kompisar för att underlätta. Den här killen verkar inte ha så mycket umgänge utöver sin mamma. Bättre att mamma drar iväg honom dit än att det inte blir av. Den här killen har uppenbarligen ingen initiativförmåga. Någon måste ha det åt honom.

Bara för att många 21-åringar tvingas bo hos föräldrarna pga bostadsbrist betyder inte det att det är bra. Tvärtom.

Jag har inte skrivit att hon ska göra några ansökningar. Bara leta upp blanketterna och hjälpa honom fylla i dem. En blankett med massa oifyllda rutor kan kännas oöverkomlig när man är trött och nere. DET har jag egen erfarenhet av.

Jag blir nyfiken på din avoga inställning till folkhögskola. Var kommer den ifrån?

Och det är det ju ingen som föreslagit heller. Sluta fäkta mot väderkvarnar. Jag orkar inte med ditt tjafs längre.

Kramisar! Ha en bra dag!

Sluta tjata. Gör.

Som jag nämnde tidigare, hitta utbildningar med internat och hjälp honom fylla i ansökningarna. Sök nu de kurser som börjar efter jul.

Hjälp honom ställa sig i bostadskö så att han har någonstans att ta vägen när studierna är avslutade.

Och det är det ingen som har sagt något om heller.