Sätt dig bredvid honom och prata med honom. Fråga honom på allvar varför han gör såhär ? Vad är det han vill uppnå ?
Sitt kvar tills han svarar på allvar.
Kolla om det finns nåt samordningsförbund där ni bor och om de har insatser i kommunen för unga vuxna.
Det normala borde vara att man sliter sig loss ( ungdomen alltså ) och försöker hitta vägar framåt. Även om vägen är krokig.
När jag var ung jobbar vi timmar i vården och på restaurang eller dagis. Det var riktiga skitjobb. Men vi gjorde det samtidigt som vi kanske pluggade, sparade ihop till en resa och planerade framåt.
Nu är det pandemi - så det går ju inte, men man ska inte ge upp utan se framåt.
Prata med honom, prata, vänta på svar.
Ett miljöombyr, folkhögskola, kan vara kul en tid kanske för honom.
Jag tycker du ska ringa kommunen. Berätta att du har en svår ekonomisk siuation och en omotiverad 21-åring. Många kommuner stöttar unga ut i arbetslivet, unga som behöver mer handgriplig hjälp.