• Anonym (Vet inte hur jag ska göra?)

    Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt

    Jag har en son på 21 år som fortfarande bor hemma. Han vill inget. Varken söker jobb eller soc. Han har alltså ingen inkomst. Han får mat och tak över huvudet. Det andra skiter han i. Han är ute ibland och träffar kompisar och kommer hem sent. Jag frågar om han sökt jobb men han säger ja och det är inte sant. Han vägrar gå till soc. Jag har även en dotter på 8år som jag har heltid är ensamstående och har utmätning. Jag kämpar varje dag. Och frågar sonen när han ska ta tag i saker. Och svaret blir ibland aldrig säger han. Vet inte om han skämtar men ibland undrar ja. Jag har mindre bostadsbidrag pga att han bor hemma och kan inte ta tag i saker. Vet att jag kanske birde slänga ut han. Men jag kan inte det heller. Han går med samma gamla kläder och jag köper inget till han. Jag vet inte vad jag ska göra längre

  • Svar på tråden Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt
  • Anonym (Been there (man))

    Han behöver input från positiv släkting eller närstående. Gärna någon som kan hjälpa honom med ansökningar etc.

    Om han hittar något nytt sammanhang t ex arbete eller skola så kommer han vidare förutsatt att han inte har något missbruk.

    Tjat kommer bara att få dig att må dåligt. Pepp och framtidstro skall du hjälpa med .

    Om inte du så någon annan i hans närhet.

    Det kommer säkert att gå bra.

    Var inte negativ bara. Säg inte saker som: det finns inga . jobb och liknande. Bara framåt uppåt. Testa det ett tag.

    Jag var själv ganska meningslös första året efter gymnasiet.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Folkis) skrev 2021-05-15 11:44:00 följande:
    Jag är inte så säker på det. Ett miljöombyte till en plats med vuxna som mött många, många i hans situation tror jag kan vara väldigt välgörande. Tvinga går så klart inte. Han måste åka dit frivilligt. Men han verkar ha hamnat i ett läge där han själv helt saknar initiativförmåga. Då måste någon annan gå in och ta initiativen.

    Han är 21 och bor fortfarande hos mamma, som egentligen inte har råd att ha honom där. Att komma ifrån pojkrummet och umgås med vuxna människor i en miljö där han ändå får mat serverad och elen betald kan bli en väldigt bra utslussning till vuxenlivet. Det är inte utbildningen han behöver utan frigörelsen från mamman och miljöombytet. En chans att ändra vanor. Jag tror att han behöver en uppstyrd vardag där han hålls sysselsatt med något han gillar. Sysslolöshet är förödande.

    Kanske blir reaktionen att han inser att någon sunkig folkhögskola vill han inte gå. Men då har han i vart fall tagit ett beslut och då får mamman hjälpa honom vidare därifrån. Hon kan leta jobbannonser, ställa honom i bostadskö, följa med till samtalsterapi, eller vad som nu kan tänka behövas.

    Han kommer inte klara att ta de initiativen själv. Då hade han ju gjort det för länge sedan.

    Jag har en kompis med ett barn som av olika skäl har svårare än andra att göra det som förväntas av en vuxen. Min kompis har landat i att hennes barn behöver mer stöd än en vanlig 20-åring. Men det är hennes barn och då gör hon vad som behövs. Hjälper till att hitta utbildningar, fylla i blanketter mm. Ibland behöver föräldraskapet sträcka sig lite extra långt fram. Men inte föräldraskap genom att hålla sonen hemma utan hjälp att ta sig vidare.

    Givetvis känner jag inte TS son. Men den bild jag får är att han fastnat och inte riktigt vet hur han ska ta sig vidare, från att vara skolpojke till att vara vuxen.
    Nej, det förstår jag att du inte är. Men det är jag. Jag har liknanade erfarenheter nämligen.

    Att bo hemma hos mamma när man är 21 är heller inte ovanligt idag, antar att du känner till bostadsbristen? Likaså är det inte så lätt att hitta ett arbete, speciellt utan erfarenheter eller utbildning. Och inte underlättar Covid saken heller direkt.

    Du har inte egna vuxna barn förstår jag när jag läser det du skriver. Vilken vuxen man tar med sig mamma till terapin?
    Sedan kan hon ändå inte göra något utan hans tillstånd, inga ansökningar eller liknande. Det är helt enkelt inte lagligt.
  • KKarate

    Ska han köpa villa i storstad kanske? Ge sig in i råtthjulet och skaka fram pengar till ha bostad familj etc? Precis som hans mamma gjort? Skakat fram massor med pengar .. för att köpa en riktigt lyxig bostad med pool?

    Grundläggande: vad motiverar en människa, i detta fall en man som är 21 år. Piska tror jag inte fungerar men den som lever får se. Fundera på det.

  • Anonym (Folkis)
    Anonym (Anna) skrev 2021-05-15 12:26:00 följande:

    Nej, det förstår jag att du inte är. Men det är jag. Jag har liknanade erfarenheter nämligen.

    Att bo hemma hos mamma när man är 21 är heller inte ovanligt idag, antar att du känner till bostadsbristen? Likaså är det inte så lätt att hitta ett arbete, speciellt utan erfarenheter eller utbildning. Och inte underlättar Covid saken heller direkt.

    Du har inte egna vuxna barn förstår jag när jag läser det du skriver. Vilken vuxen man tar med sig mamma till terapin?

    Sedan kan hon ändå inte göra något utan hans tillstånd, inga ansökningar eller liknande. Det är helt enkelt inte lagligt.


    Det är inget konstigt alls att ta sällskap med någon till terapin. Jag har gjort det för kompisar för att underlätta. Den här killen verkar inte ha så mycket umgänge utöver sin mamma. Bättre att mamma drar iväg honom dit än att det inte blir av. Den här killen har uppenbarligen ingen initiativförmåga. Någon måste ha det åt honom.

    Bara för att många 21-åringar tvingas bo hos föräldrarna pga bostadsbrist betyder inte det att det är bra. Tvärtom.

    Jag har inte skrivit att hon ska göra några ansökningar. Bara leta upp blanketterna och hjälpa honom fylla i dem. En blankett med massa oifyllda rutor kan kännas oöverkomlig när man är trött och nere. DET har jag egen erfarenhet av.

    Jag blir nyfiken på din avoga inställning till folkhögskola. Var kommer den ifrån?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Folkis) skrev 2021-05-15 13:00:48 följande:
    Det är inget konstigt alls att ta sällskap med någon till terapin. Jag har gjort det för kompisar för att underlätta. Den här killen verkar inte ha så mycket umgänge utöver sin mamma. Bättre att mamma drar iväg honom dit än att det inte blir av. Den här killen har uppenbarligen ingen initiativförmåga. Någon måste ha det åt honom.

    Bara för att många 21-åringar tvingas bo hos föräldrarna pga bostadsbrist betyder inte det att det är bra. Tvärtom.

    Jag har inte skrivit att hon ska göra några ansökningar. Bara leta upp blanketterna och hjälpa honom fylla i dem. En blankett med massa oifyllda rutor kan kännas oöverkomlig när man är trött och nere. DET har jag egen erfarenhet av.

    Jag blir nyfiken på din avoga inställning till folkhögskola. Var kommer den ifrån?
    Jag har ingen avog inställning till folkhögskola, jag anser dock inte att man ska skrivas in på en utbildning utan att man valt den själv.
    Hur fick du för dig detta???
  • Anonym (Vuxen)

    Han är vuxen och du måste sluta behandla honom som ert barn. Det är inte elakt, utan det är för både hans skull och dotterns skull.

    Sätt dig ner och berätta hur det är. Att du varken vill eller kan försörja honom längre. Sätt en tidsfrist, tex till augusti ska han flytta ut. Från tills dess får han städa och sköta andra hushållssysslor om han inte kan bidra ekonomiskt. Du får sluta köpa hem mat till honom (om han inte kan betala med sysslor). Han kommer inte att vakna upp om han bor på ett all inklusive hotell.

  • lövet2

    I första hand bör du ta reda på vad hans medicin har för biverkningar. Epilepsimedicin är starka grejor, och den kan påverka hela hans sätt att tänka och känna.

    Om du sedan är övertygad om att han kan bara han vill, då ger du honom ett ultimatum. Bestäm en löjligt låg summa (kanske 500 kr/månad) och säg att han måste börja betala det hemma, för annars kanske ni inte ens kan bo kvar. Ge honom alternativ för att få i hop pengarna. Han kan jobba, plugga och få CSN, skriva in sig på AF och få bidrag som arbetssökande, panta burkar, klippa gräsmattor eller vad som helst som är lagligt, men han ska ge dig 500 kr i månaden. Gör han inte det måste han flytta, för du har inte råd att försörja honom längre.

    Ett hett tips redan nu är att kolla på äldreboenden om de behöver timvikarier. På många ställen är de desperata efter folk.

  • Anonym (Folkis)
    Anonym (Anna) skrev 2021-05-15 13:57:45 följande:

    Jag har ingen avog inställning till folkhögskola, jag anser dock inte att man ska skrivas in på en utbildning utan att man valt den själv.

    Hur fick du för dig detta???


    Och det är det ju ingen som föreslagit heller. Sluta fäkta mot väderkvarnar. Jag orkar inte med ditt tjafs längre.
  • Anonym (lollo)

    Ring soc förklara ditt problem boka tid gå med din son på möte.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Folkis) skrev 2021-05-15 14:47:44 följande:
    Och det är det ju ingen som föreslagit heller. Sluta fäkta mot väderkvarnar. Jag orkar inte med ditt tjafs längre.
    Jo, du har.
    Men fine, du får gärna tjafsa med någon annan.
    Du verkar ju vara typen som gillar att peta med en pinne i en mystack, en sån där störande typ.
Svar på tråden Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt