Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt

Jo, du har.

Men fine, du får gärna tjafsa med någon annan.

Du verkar ju vara typen som gillar att peta med en pinne i en mystack, en sån där störande typ.

Kramisar! Ha en bra dag!

Håller med om att folkhögskola kan vara ett en bra ide att uppmuntra honom att söka. Han kommer iväg och får något gjort, men har ändå ett skyddsnät och kraven är efter vad han klarar.

Att bara vänta in att han för egen maskin ska komma loss ser jag inte vitsen med. Då kan ju detta pågå i flera år och det mår ingen bra av.

Att han ska fixa själv i fråga om ansökningar, alltså att inte hjälpa till och puffa på och uppmuntra för att han är så gammal förstår jag inte alls. Han beter sig ju inte direkt åldersadekvat som bor hemma utan att bidra och käftar med sin mamma. Strunt i hur gammal han är, hjälp honom att komma loss.

Jag har en son på 21 år som fortfarande bor hemma. Han vill inget. Varken söker jobb eller soc. Han har alltså ingen inkomst. Han får mat och tak över huvudet. Det andra skiter han i. Han är ute ibland och träffar kompisar och kommer hem sent. Jag frågar om han sökt jobb men han säger ja och det är inte sant. Han vägrar gå till soc. Jag har även en dotter på 8år som jag har heltid är ensamstående och har utmätning. Jag kämpar varje dag. Och frågar sonen när han ska ta tag i saker. Och svaret blir ibland aldrig säger han. Vet inte om han skämtar men ibland undrar ja. Jag har mindre bostadsbidrag pga att han bor hemma och kan inte ta tag i saker. Vet att jag kanske birde slänga ut han. Men jag kan inte det heller. Han går med samma gamla kläder och jag köper inget till han. Jag vet inte vad jag ska göra längre

Det normala borde vara att man sliter sig loss ( ungdomen alltså ) och försöker hitta vägar framåt. Även om vägen är krokig.

.

Jag har en son på 21 år som fortfarande bor hemma. Han vill inget. Varken söker jobb eller soc. Han har alltså ingen inkomst. Han får mat och tak över huvudet. Det andra skiter han i. Han är ute ibland och träffar kompisar och kommer hem sent. Jag frågar om han sökt jobb men han säger ja och det är inte sant. Han vägrar gå till soc. Jag har även en dotter på 8år som jag har heltid är ensamstående och har utmätning. Jag kämpar varje dag. Och frågar sonen när han ska ta tag i saker. Och svaret blir ibland aldrig säger han. Vet inte om han skämtar men ibland undrar ja. Jag har mindre bostadsbidrag pga att han bor hemma och kan inte ta tag i saker. Vet att jag kanske birde slänga ut han. Men jag kan inte det heller. Han går med samma gamla kläder och jag köper inget till han. Jag vet inte vad jag ska göra längre