Jag är nybliven singel och 35 år. Överallt omkring mig får folk barn, och nu t.o.m. min syrra som typ aldrig haft ngn pojkvän har fått barn. Och nu har jag panik över att jag aldrig kommer att träffa ngn eller aldrig kommer att få barn. Mår så fruktansvärt dåligt över detta. Sitter och skakar av ångest ibland över det. Vet inte vad jag ska göra?!
Ta några djupa andetag till att börja med. Det finns spermiedonation, på många sätt är det lättare att slippa tjafsa med en annan part om saker kring uppfostran osv, läs några trådar på FL om både kärnfamiljer och par som gått isär så ser du vad jag menar.
Vill du så kan du få barn.
Puffar
Du är inte ensam om det, finns många kvinnor som gått på samhällets nya kvinnoideal.
Hitta inte en man i era bästa barnafödande år att skaffa familj med. 23-27.
Vänta till mycket senare. Utbilda er till förbannelse först, skaffa en karriär och avancera, res, lek och ha skoj.
Sedan vaknar ni sent och klockan tickar högt, väggen och katterna närmar sig med stormsteg och ingen man är längre intresserad. Han som är intresserad, vill du inte ha. Du vet han som funnits i din friendzon lista länge, men han är säkert inte intresserad längre heller.
Det blir på egen hand eller katter.
Det är sådana här lägen min personlighet kommer till sin rätt. Handla först, och ge fan i att tänka efter. Min paradgren!
Se till att bli gravid. Svårare än så är det inte! Sen handlar det bara om metod! Allt löser sig.
1. Landstinget
2. Privata Kliniker
3. Privat Donator
Vilken metod föredrar du bäst?