Jag klickar inte med mina kollegor
Behöver bara skriva av mig, kanske få nån slags klarhet i vad det är som händer. Jag har jobbat med mina kollegor i ungefär ett halvår, men vi klickar inte. Och det värsta är att jag känner mig skyldig till det. Det pratas otroligt mycket om prestationer och om deras egna liv, och jag känner inte att jag kommer in i samtalen på ett naturligt sätt. Jag är ingen skrytmänniska helt enkelt utan pratar hellre om intressantare saker, även om det finns mycket jag skulle kunna säga om mig själv. Det leder till att jag ofta är rätt tyst. Mina kollegor (speciellt en) verkar förvänta sig att man alltid ska beundra det han säger (wooow, vad kul, vad häftigt, vad hände då, hur länge har du kunnat det) och det gör ju mina andra kollegor, innan de själva drar till med nåt häftigt de gjort.
Jag försöker låta intresserad men finns dagar då jag inte orkar för det blir så himla ytligt, och det har jag dåligt samvete för. Jag hamnar liksom lite utanför gruppen. Idag var första gången på länge som någon frågade vad jag skulle göra i helgen och faktiskt hade följdfrågor på det. Jag inser ju också att jag gör mig själv en otjänst genom att sitta tyst, har bara så svårt för alla dessa ytliga samtal. Kanske ska det vara så? Hur gör ni andra, gillar ni såna konversationer eller spelar ni bara med? Jag förstår att jag nånstans måste bjuda till mer på en arbetsplats men borde inte de också ha ett ansvar? Förstå att jag inte vill lyssna 20 min om kollegans kompis kompis och hur häftig han är? Kanske är det jag som är oskön men jag blir inte imponerad. Känns dessutom som att vi har så lite gememsamt. Men jag vill ju att det ska kännas bra i gruppen. Så, bita ihop och låtsas imponerad?