En 13 åring med impulskontroll-problem är både en liten tonåring och ett barn. Min erfarenhet av 13 åringar är att de definitivt inte är tacksamma och förstående och att det som vuxen till viss del handlar om att stå ut och fortsatt förklara hur verkligheten ser ut.

Det är svårt att greppa som ung hur saker fungerar och det är lätt att gissa massa saker och inte fatta hur mycket det kostar att leva.

Jag tänker att man behöver vara konkret om vissa kostnader. Och på en lagom nivå. Till viss del är det också "bara" att berätta att du inte har råd med bil, villa och utlandsresa. Det finns liksom ingen att förstå, annat än så är livet.

Du kan ju knappast bittert berätta för barnet att du tar mer ansvar för hen och därför ej jobbar heltid. Det är faktiskt bättre att förklara att pengar är en begränsad resurs för alla och att man faktiskt får in olika mycket i olika hushåll. Ang. hur andra har råd kan du ju berätta att det är mycket man inte vet om andras ekonomi, men att ditt fokus är att ni ska ha det bra med de pengar ni har.

Lite bitterhet är också rätt normalt när man har en 13-åring. Grejen är väl att man inte ska låta den välla ut okontrollerat, utan faktiskt se att bitterhet ofta inte tillför något.

Det betyder dock inte att den ibland finns där.