Hur bevisa för rätten om bristande abstrakt föräldraförmåga?

Ska upp i rätten angående umgänge för mitt och min föredettas barn. Jag yrkar på att barnet ska ha umgänge varannan helg och lov, medan pappan yrkar på varannan vecka.

Barnet är 4 år.

Problemet är att pappan brister i sin föräldraförmåga. Han gjorde det när vi var tillsammans och jag har till viss del sett att problemen kvarstår, men svårt veta allt när man inte bor där. Men att vissa grejer fortgår tyder ju att han inte förändrats alls. Han brister delvis i den basala omsorgen.

Han lagar aldrig mat utan ger barnet hamburgare och pizza varje dag. Han sitter uppe sent och spelar så barnet kommer sent i säng, långt efter 21. Barnet duschar ibland inte under hela veckan. Han glömmer skicka med ombyte till förskolan, glömmer vissa ytterkläder hemma etc.

Men det som är det största är väl att han brister i den känslomässiga omsorgen. Ignorerar barnet när denne söker kontakt. Låter barnet sitta framför en skärm större delen av sin fritid. Han svarar ibland inte på tilltal när barnet ropar på honom, han suckar och beter sig som att han är less när barnet söker närhet/trygghet. Orkar inte läsa bok eller ligga en stund med barnet på kvällarna. Glömmer påminna om toalettbesök så barnet kissar ner sig flera gånger per dag. Han visar ingen kärlek eller omtanke utan köper prylar istället som han tänker ska göra barnet glad. Han spenderar stor del av sin fritid till egna intressen t ez datorer och låter barnet spela eller se film under denna tiden. Han är egentligen inte intresserad av att ha barn men gör det för att det är "hans plikt", men det finns inget intresse egentligen.

Sedan lämnar han över en stor del av föräldraansvaret på sina föräldrar. De hämtar barnet från förskolan nästan varje dag. Lagar middag ibland. Städar hemma hos dem och tvättar kläder. Barnet är där stora delar av helgerna då han ska jobba extra. Många kvällar jobbar han över så barnet är med farföräldrarna. De köper kläder, ytterkläder och skor till barnet. Köper alla sportprylar barnet behöver t ex skridskor, skidor, cyklar etc. Det är ju jätte snällt, men när de inte gör det så går barnet utan. Nu får jag stå för inköp av ytterkläder och kläder som jag skickar med då barnet fått gå i för små kläder hemma hos honom.

Men....

Nu till dilemmat. Detta är bara mina ord. Finns inga bevis för dessa saker. Föräldrarna skyddar honom. När jag tagit upp detta med dem så säger de att "han måste jobba, hur ska han hinna med?" t ex.

Hur ska jag kunna få fram detta till rätten?

Han kan såklart prata för sig. Han vet vad som är rätt och fel men väljer att göra fel. Detta är en stor anledning till vår separation, men oron jag hade innan kring hur han skulle kunna ta hand om barnet gjorde att jag stannade tills barnet var 3 år. Nu står vi här och min oro var sann. Vad gör man!?