Hur bevisa för rätten om bristande abstrakt föräldraförmåga?

Han ser själv inga brister och är inte intresserad av föräldrautbildningar. Jag har försökt tipsa honom samt erbjudit mig att jag kan gå tillsammans med honom.

Han har själv en aspergerdiagnos som gör att han har svårt med det sociala och känslomässiga.

På vilket sätt kan jag stötta honom när vi inte bor tillsammans? Jag har försökt under den tiden vi bodde tillsammans genom att ge tips och råd. Jag har läst böcker för honom om barns behov av känslomässig närhet etc. Han tar inte till sig det.Ja. Han äter pizza och hamburgare varje dag. Han kan intelaga mat själv utan beställer alltid mat. Detta är inte något som kommer från 4-åringen utan från honom själv när jag frågar vad de ätit under veckan. Han ser inget problem med det.

Hans känslomässiga brist är en stor anledning till att vi separerade. Att han inte tog ansvar för barnet. Var jag inte hemma satt barnet endast vid skärm och han satt vid sin dator och spelade.

Är det en bra uppväxt? Att sitta vid en tv hela sin fritid och äta beställd pizza framför teven? Ingen stimulans eller något. Detta kommer påverka hans utveckling.

Handlar inte om att jag vill hämnas utan att jag vill det som är det bästa för barnet. Om barnet är hos honom varannan helg och lov t ex så gör det inget att det är mycket snabbmat och tv tittande för det blir under en relativt kort period. Men att spendera halva sitt liv framför en skärm påverkar utvecklingen negativt. Att inte prata med sitt barn och bekräfta, trösta etc det är en brist. Om barnet är ledsen vara strunta i denna t ex. Jag har när vi bodde tillsammans fått ge instruktioner. Att "Nu är X ledsen. Du borde lyfta upp honom." När han väl lyft upp har mab fått säga att "Du kanske måste trösta honom. Prata med honom." Då gör han det. Men han förstår det inte själv. Som jag skrev i tidigare svar har han en asperger diagnos som gör att han har svårt med det sociala och känslomässiga.Tack!Här handlar det inte om att det serveras snabbmat eller använder skärmen som barnvakt. Jag köper också pizza ibland. Sonen sitter framför skärm här också. Utan det handlar om en onormal mängd. Det är snabbmat VARJE dag förutom om hans föräldrar lagar middag. Det är skärm HELA barnens fritid eller att barnet leker själv. Pappan sitter vid dator. Uppmärksammar inte om barnet gör sig illa och om han gör det så tröstar han inte.

Jag tänker om man vänder på steken. Om du hade enkark som inte svarade dig på tilltal, uppmärksammar när du är ledsen etc. Hur skulle det få dig att känna dig? När du söker kontakt och vill prata om något tittar din sambo inte ens på dig. Hur skulle det påverka dig om det pågick varje dag?

Jag har levt med denna mannen och jag vet hur det påverkar en människa. Jag tror att det kan vara svårt för en utomstående att förstå. När man är glad och vill berätta något men möts av en vägg och någon som stirrar in i en skärm. Att man kan gråta framför någon utan att det uppmärksammas. Man känner sig till slut ganska obetydlig och värdelös och så blir det ju för barnet till slut också. Det är ingen idé att söka kontakt för man får ingen respons, man får ingen tröst och man får inte hjälp när man behöver det. Hur påverkar det anknytningen t ex?

Plus det så blir ens vilja överkörd hela tiden. Barnet gråter för att den inte vill äta pizza, men det struntar pappan i.

Jag blir förvånad över att flera tycker detta är normalt och acceptabelt. Känns som att ni kanske inte förstått omfattningen utan tror att jag överdriver eller att jag menar att det är snabbmat då och då.

Han stimulerar aldrig barnet. Går aldrig ut med barnet. Leker aldrig med barnet. Ligger aldrig med barnet vid nattning. Tröstar aldrig när denne är ledsen. Hjälper aldrig när barnet ber om hjälp. Svarar inte på tilltal. Prioriterar istället att spela datorspel eller jobba övertid.Ingenting. Ska till rätten första gången snart. Inget annat har skett.

Vad är annan grövre misskötsel för dig? Handlar det endast om fysisk brist i föräldraskapet? Det psykiska då? Kan mab psykiskt missköta sina barn?