• Anonym (Mat)
    Mon 24 May 2021 20:18
    3473 visningar
    77 svar
    77
    3473

    Barnfamiljer - Vad brukar ni laga för mat?

    Avskyr att planera matsedel då jag inte vet vad jag ska laga. Har ett kräset barn som vägrar grönsaker, så blir svårt att laga rätter med grönsaker i (som inte går att plocka bort). Barnet föredrar lite enklare maträtter men kan inte laga för mycket av det för då klagar mannen. Och två maträtter varje dag orkar jag inte göra.

    Så vad lagar ni för mat till vardags?

    Kanske kan få lite tips på rätter.

  • Svar på tråden Barnfamiljer - Vad brukar ni laga för mat?
  • Wed 26 May 2021 13:41
    #61
    +1
    Anonym (L) skrev 2021-05-26 13:35:17 följande:

    Barn dör av svält för att de inte HAR mat. Tror få barn i fattiga områden i t ex Bangladesh ba "nej, jag vill inte ha din äckliga gryta tack, jag vill ha korv & makaroner..."


    Givetvis för barn tyvärr också pga att familjen saknar mat. Men även hos fattiga familjer där mat finns dör barn av svält pga ätstörningar och ätovilja. Min egen läkare kommer senast från Jemen och berättar om barn som svurit ihjäl av ätovilja.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Wed 26 May 2021 13:44
    #62
    fluu skrev 2021-05-26 13:39:19 följande:

    Till ts: skämmas och pressa inte ett kräsen barn. Det finns så många anledningar till att barn inte äter. Det kan handla om bortskämdhet eller maktspel, men lika gärna om något annat. I vilket fall vinner man inget med tvång. Min dotter ville inte börja äta fast föda. Samtidigt var hon väldigt aktiv och gick då ner i vikt. Hon vägrade äta tills vi hittade blw, då gick det sakta framåt och från 1,5 års ålder har hon varit en unge som äter typ allt. Hon är fortfarande pocket sized, men äter som en häst. Det är normalt för henne.

    Själv hade jag många jobbiga perioder med maten när jag var liten. Jag har Ehler Danlos syndrom(men det visste vi inte som barn) och har mycket magproblem. När det var perioder av extra problem med magen som barn så satte det sig på ätandet. I den akuta fasen åt jag oftast bara en sak och vägrade äta utanför hemmet. När det sedan började bli bättre var det många saker jag inte åt och det kunde variera vad som gick och inte. Lyckligtvis hade jag föräldrar som inte trodde på tvång och lät mig hållas. Därför blev det ingen dramatik kring maten och när magen lugnat sig och jag tränat upp ätandet igen så återfick jag till att äta allt med god aptit. Människor utanför familjen kunde däremot ha åsikter kring mitt ätande och det gjorde ont att få kommentarer. Nej, jag kunde inte äta. Hade jag kunnat så hade jag gjort det bara för att du ska hålla käften. Jag lovar att jag inte hittar på att tomat skulle få mig att kräkas idag fast att det var gott igår. Nej, jag bantar inte och jag vill verkligen inte ha uppmärksamhet, så sluta ge mig det.

    Nu när jag är ordentligt sjuk i min sjukdom är maten

    återigen problematisk. Är jag inte sugen på en grej så kan jag inte få ner det. Jag kan inte äta varje dag och jag kan inte äta tre mål(än mindre fem-sex som diverse dietister tjatat om) om dagen. Ibland kan jag inte äta fast föda på länge. Det är väldigt jobbigt eftersom att jag älskar att både laga och äta mat. Lyckligtvis har jag en förstående man och en unge som äter allt och som dessutom tycker att det godaste och lyxigaste som finns är att äta frukost till middag så om det är totalstopp för mig vissa dagar och jag skulle kräkas bara av lukten av matos så äter familjen gärna exempelvis gröt. Men visst finns det människor som tror att jag spelar och tycker att jag är jobbig, det gör ont eftersom att jag skulle ge vad som helst för att slippa min sjukdom. Just för att inte få en ätstörning så lyssnar jag på kroppen och gör bara det som känns bra. Försöker jag tvinga mig till saker kommer lätt beteenden där jag försöker undvika mat, jag ljuger för mannen om att jag ätit lunch idag så därför smakar jag inte ens på middagen, jag blir rädd för mat och sånt. Efter att jag hamnade på sjukhus förra året pga att jag inte ätit alls på fyra dagar så har jag lovat mig själv att om jag nu bara kan tänka mig att äta gurka idag så gör jag det.


    Bah...jag hatar min nya telefon som inte låter en skriva vad man vill.... skamma inte ett kräset barn...ska det stå.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (Quinn­)
    Wed 26 May 2021 14:00
    #63
    +1
    fluu skrev 2021-05-26 13:44:43 följande:
    Bah...jag hatar min nya telefon som inte låter en skriva vad man vill.... skamma inte ett kräset barn...ska det stå.
    Och jag älskar att du tar dig tid att skriva trots ny telefon! Det behövde sägas och du gjorde det så mycket bättre än jag skulle ha gjort. Tack!{#emotions_dlg.flower}
    MVH,
    mamma och dotter till personer med ätstörningar.
  • Anonym (Rita)
    Wed 26 May 2021 14:41
    #64
    fluu skrev 2021-05-26 13:39:19 följande:

    Till ts: skämmas och pressa inte ett kräsen barn. Det finns så många anledningar till att barn inte äter. Det kan handla om bortskämdhet eller maktspel, men lika gärna om något annat. I vilket fall vinner man inget med tvång. Min dotter ville inte börja äta fast föda. Samtidigt var hon väldigt aktiv och gick då ner i vikt. Hon vägrade äta tills vi hittade blw, då gick det sakta framåt och från 1,5 års ålder har hon varit en unge som äter typ allt. Hon är fortfarande pocket sized, men äter som en häst. Det är normalt för henne.

    Själv hade jag många jobbiga perioder med maten när jag var liten. Jag har Ehler Danlos syndrom(men det visste vi inte som barn) och har mycket magproblem. När det var perioder av extra problem med magen som barn så satte det sig på ätandet. I den akuta fasen åt jag oftast bara en sak och vägrade äta utanför hemmet. När det sedan började bli bättre var det många saker jag inte åt och det kunde variera vad som gick och inte. Lyckligtvis hade jag föräldrar som inte trodde på tvång och lät mig hållas. Därför blev det ingen dramatik kring maten och när magen lugnat sig och jag tränat upp ätandet igen så återfick jag till att äta allt med god aptit. Människor utanför familjen kunde däremot ha åsikter kring mitt ätande och det gjorde ont att få kommentarer. Nej, jag kunde inte äta. Hade jag kunnat så hade jag gjort det bara för att du ska hålla käften. Jag lovar att jag inte hittar på att tomat skulle få mig att kräkas idag fast att det var gott igår. Nej, jag bantar inte och jag vill verkligen inte ha uppmärksamhet, så sluta ge mig det.

    Nu när jag är ordentligt sjuk i min sjukdom är maten

    återigen problematisk. Är jag inte sugen på en grej så kan jag inte få ner det. Jag kan inte äta varje dag och jag kan inte äta tre mål(än mindre fem-sex som diverse dietister tjatat om) om dagen. Ibland kan jag inte äta fast föda på länge. Det är väldigt jobbigt eftersom att jag älskar att både laga och äta mat. Lyckligtvis har jag en förstående man och en unge som äter allt och som dessutom tycker att det godaste och lyxigaste som finns är att äta frukost till middag så om det är totalstopp för mig vissa dagar och jag skulle kräkas bara av lukten av matos så äter familjen gärna exempelvis gröt. Men visst finns det människor som tror att jag spelar och tycker att jag är jobbig, det gör ont eftersom att jag skulle ge vad som helst för att slippa min sjukdom. Just för att inte få en ätstörning så lyssnar jag på kroppen och gör bara det som känns bra. Försöker jag tvinga mig till saker kommer lätt beteenden där jag försöker undvika mat, jag ljuger för mannen om att jag ätit lunch idag så därför smakar jag inte ens på middagen, jag blir rädd för mat och sånt. Efter att jag hamnade på sjukhus förra året pga att jag inte ätit alls på fyra dagar så har jag lovat mig själv att om jag nu bara kan tänka mig att äta gurka idag så gör jag det.


    Tack att du delar med dig. Jag trodde länge att jag hade gjort fel med min son men fick till sist kontakt men den bra psykolog. Jag älskar mat själv och kan inte förstå. Psykologen sa till mig nu ska du sluta lyssna på lekparkshobbypsykologerna och bara göra som hon sa. Vid den tiden åt sonen en sak och kräktes både innan och efter han stoppat något i munnen. Det var inte smaken utan konsistensen som var problemet. Långsamt långsamt la vi till saker och ju äldre han blev desto mer försökte han själv. Nu mår han bra och älskar att gå restaurang och njuter av mat. Något jag aldrig skulle hända.
  • Anonym (Rita)
    Wed 26 May 2021 14:45
    #65
    Anonym (Quinn) skrev 2021-05-25 17:09:32 följande:
    Jag har tre barn, varav två äter nästan allt och älskar att testa nya, spännande rätter och ett som knappt äter något alls. Precis samma familj och precis samma matbord och rätter och regler, samma grad av bortskämdhet och bordsskick. 

    Mitt kräsna barn hade en pedagog på sin förskola, som påminner mig om dig, och hon ville testa en hårdare linje i matsituationer, men de fick avbryta efter några dagar för han åt ingenting alls. Och det här är ingen stor kille till att börja med, så han har inte direkt några marginaler att ta av. De ringde mig till och med för att han var trött och grinig, men då fick jag nog, för ger de honom ingen mat han kan äta är det liksom en direkt konsekvens att han inte har någon energi. Ge honom en banan och han är tillbaka igen.
    Vi hade bra förskollärare som när de förstod bara hjälpte och var nyfikna på vad psykologen på bvc hade att säga. När alla vuxna samarbetade åt samma håll med gemensam strategi så gick den bra.  
  • Wed 26 May 2021 14:49
    #66

    Ett tips! Försök få barnen med på matlagningen. Köp hem lite roliga prylar att göra roliga saker med grönsakerna tex. Små barn älskar att veva grönsaksstrimlaren, gurka är roligt att göra spiraler osv. Kanske egen kniv och skärbräda? Oftast är också råa grönsaker godare än kokta också. Låt de blanda ihop egna sallader, smaka och lukta på olika saker. Och vilket barn gillar inte att forma egna köttbullar och steka dem? Och inga pekpinnar från vuxna hur det ska vara, låt de vara kreativa och skapa själva

  • Wed 26 May 2021 14:50
    #67

    Vi har flera i familjen som är kräsna (Asperger/autism), men vi är också många (åtta stycken) och det är helt enkelt omöjligt att alla får sin favoriträtt varje dag.

    Jag lagar en rätt, skulle aldrig få för mig att stå och laga massa rätter, då skulle jag få ägna hela kvällen vid spisen. Det jag kan göra, är om vi till exempel har stuvade makaroner (som två av barnen inte gillar), är att jag kokar några portioner på vanligt sätt i en separat gryta. Eller när jag gör gratäng, att jag ställer in en liten form i ugnen som inte innehåller morötter. Men aldrig laga flera olika rätter.

    Vi har alltid knäckebröd på bordet, och om barnen inte gillar maten får de äta det eller vänta tills kvällsmaten. Hemma hos oss får barnen inte gnälla på mat eller kalla den äcklig. Gillar de inte den är det okej, men man klagar inte högt, det är vansinnigt ohyfsat.

    På fredagar försöker jag laga något som alla äter, vilket resulterar i att det är tre-fyra rätter som vi konstant växlar mellan på fredagarna.

  • Anonym (Quinn­)
    Wed 26 May 2021 15:01
    #68
    Anonym (Rita) skrev 2021-05-26 14:45:56 följande:
    Vi hade bra förskollärare som när de förstod bara hjälpte och var nyfikna på vad psykologen på bvc hade att säga. När alla vuxna samarbetade åt samma håll med gemensam strategi så gick den bra.  
    Ärligt talat så var min sons förskollärare väldigt fina och förstående på det stora hela. En var åt det kategoriska, fyrkantiga, inga-barn-svälter-ihjäl hållet, men hon fick ju testa sin linje och ställde inte till problem när det inte var framgångsrikt. Och min son, som nu är 9 år, växer och utvecklas och jobbar själv på att kunna äta mer varierat. Ibland tror jag att vårt jobb som föräldrar bara är att hålla dem vid liv och älska dem ordentligt, tills de  har vuxit ur mer utmanande stadier.
  • Wed 26 May 2021 15:12
    #69

    Haha tänk att de som vet bäst hur kräsna barn ska hanteras är de som inte har stött på det själva.

    Ungefär som föräldraskap i stort.

    Jag har ett kräset (och ett icke kräset) barn. Vi varierar: lagar bara en rätt, och serverar inte mackor odyl (sällsynta undantag för sånt vi vet att det verkligen inte går ner). Men ok att inte äta upp eller att tex bara äta pasta utan sås. Grönsaker främst separat och färska men finns undantag.

    Den (vuxna) som inte planerar och lagar mat har ingen rätt att klaga ;) men visst föredrar vi vuxna roligare mat även om det ibland är lätt att ta till makaroner och falukorv.

    Äter en hel del såser/snabba grytor odyl. Rätt mycket vegetariskt (men inte enbart) och miljövänligt på annat sätt.

    Några spontana från senaste tiden (utöver barnklassiker då):

    Halloumipasta med citron

    Vegetarisk lasagne

    Lax i ugn

    Tofusås med grönsaker och garam masala

    Kikärtscurry

  • Wed 26 May 2021 15:13
    #70

    Så som sagt, vi håller oss inte bara till barnets favoriter, däremot försöker vi planera så det inte blir alldeles för många måltider med sånt han inte äter alls.

  • Anonym (k)
    Wed 26 May 2021 15:23
    #71
    +1
    Anonym (L) skrev 2021-05-26 12:13:47 följande:

    Det är så konstigt att "selektiv ätstörning" endast förekommer i välfärdsländer, KAN det ha med bortskämdhet att göra? 


    Och barn svälter sig sällan om de inte har en autismdiagnos t ex. Jag har aldrig gett annat än den mat jag lagar. Om barnen äter allt i förskola/skola men inte hemma så har man ju det där. Man mjäkar för mycket.


    Mitt bonusbarn äter typ 3 maträtter - för att hens pappa endast lagar det hen vill ha. Hen svälter sig inte hos sin mamma eller i skolan där inte det alternativet finns. Hen är bortskämd. (Vi bor inte ihop).


    Alltid någon som har erfarenhet av ett normalkräset/bortskämt barn som ska försöka ge pekpinnar om SÄ. Gärna ett bonusbarn... Nej, SÄ finns överallt och har givetvis inget att göra med bortskämdhet men du verkar inte vilja bemöta responsen på idiotin som du spyr ur dig. Dessa barn blir sedan vuxna som fortsätter att kämpa med maten.
  • Wed 26 May 2021 16:05
    #72
    LFF skrev 2021-05-25 20:58:42 följande:

    Man behöver inte ha en diagnos för att ha SÄ. Men ja, äter hon sötsaker så är det bara en maktkamp. Bryt den, erbjud alternativ men tvinga inte. Se till att det finns något på bordet som hon faktiskt äter och uppmuntra till att smaka men utan tvång. Om det är något okänt hon smakar på och inte verkar gilla, försök få veta om det är smak eller konsistens som är problemet. Båda går att göra något åt med kryddning eller annat tillagningssätt/kortare/längre tillagningstid.

    Mina barn är villiga att smaka på allt. Den ene har nu börjat gilla både sparris och tillagad paprika så länge de är lite knapriga tex. Är de för tillagade och mjuka vill han inte ha. Rå paprika älskar han.


    Vad menar du med maktkamp?
  • Anonym (Elin)
    Sat 29 May 2021 11:02
    #73

    Min mamma tvingade mig att äta. Vi satt i timmar vid bordet och hon värmde på maten flera gånger. Jag utvecklade bulimi för att slippa undan.

    Tryckte i mig maten. Mamma nöjd. Gick sen in på toaletten och kräktes så tyst jag kunde. Hade det problemet i flera år sen.

  • Sat 29 May 2021 11:22
    #74
    Anonym (Elin) skrev 2021-05-29 11:02:46 följande:

    Min mamma tvingade mig att äta. Vi satt i timmar vid bordet och hon värmde på maten flera gånger. Jag utvecklade bulimi för att slippa undan.

    Tryckte i mig maten. Mamma nöjd. Gick sen in på toaletten och kräktes så tyst jag kunde. Hade det problemet i flera år sen.


    Tråkig upplevelse och erfarenhet du har av mat. Hoppas du har kommit dig ur det och ser mat som något roligt, spännande och positivt nu istället.
  • Sat 29 May 2021 14:21
    #75
    Anonym (Quinn) skrev 2021-05-26 14:00:48 följande:

    Och jag älskar att du tar dig tid att skriva trots ny telefon! Det behövde sägas och du gjorde det så mycket bättre än jag skulle ha gjort. Tack!

    MVH,

    mamma och dotter till personer med ätstörningar.


    Anonym (Rita) skrev 2021-05-26 14:41:37 följande:

    Tack att du delar med dig. Jag trodde länge att jag hade gjort fel med min son men fick till sist kontakt men den bra psykolog. Jag älskar mat själv och kan inte förstå. Psykologen sa till mig nu ska du sluta lyssna på lekparkshobbypsykologerna och bara göra som hon sa. Vid den tiden åt sonen en sak och kräktes både innan och efter han stoppat något i munnen. Det var inte smaken utan konsistensen som var problemet. Långsamt långsamt la vi till saker och ju äldre han blev desto mer försökte han själv. Nu mår han bra och älskar att gå restaurang och njuter av mat. Något jag aldrig skulle hända.


    Tack!
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (Elin)
    Sat 29 May 2021 16:47
    #76
    Mr K69 skrev 2021-05-29 11:22:35 följande:

    Tråkig upplevelse och erfarenhet du har av mat. Hoppas du har kommit dig ur det och ser mat som något roligt, spännande och positivt nu istället.


    Tack så mycket för omtanken! Ja idag mår jag bra och tycker att det är kul med mat.
  • Sat 29 May 2021 16:52
    #77
    Anonym (Elin) skrev 2021-05-29 16:47:07 följande:

    Tack så mycket för omtanken! Ja idag mår jag bra och tycker att det är kul med mat.


    Men det var ju härligt att höra! Lev, må och njut av livet.. Och maten
Svar på tråden Barnfamiljer - Vad brukar ni laga för mat?