Jag förstår dig men jag tror också att du oroar dig i onödan. Ju äldre barnet blir kommer han allt mer styra över sin kost. Vissa äter knappt frukost, andra tar något litet, andra jättemycket. Gör inte matsituationen till en konfliktfylld situation för det kan växa och bli oerhörda problem i tonåren annars.
Däremot kan inte pappan dyka upp som gubben i lådan och lämna en massa godis hos er! Låter ju helgalet! Det kan du säga till sonen att det kommer inte ske mer och så förklarar du att det ni ska handla/köpa hos er, sköter ni om. Detta måste verkligen pappan respektera! Säg åt pappan riktigt på skarpen och om han kommer med grejer så tar du inte in det i huset.
Sedan kan jag berätta att hos oss har vi flera ungdomar: en diabetiker som äter gröt på morgonen + någon macka, en vegetarian som äter nyttigt resten av dagen men frukost äts knappat alls eller möjligen knapras det på en rostmacka utan något på. Den tredje äter yoghurt med müsli + ev. en smörgås men inte alltid. Den fjärde äter sällan frukost alls och om det äts frukost så är det rostmackor med kokt ägg eller inget på + mjölk. Den femte äter rostbröd/annat bröd med ägg, ost, skinka (men absolut inte yoghurt eller gröt!). Alla är i tonåren/unga vuxna och vi styr inte över vad det stoppar i sig längre. Alla är friska och mår bra.
Om du tjatar på din son blir det nog inget bra, men om du bara fortsätter att laga nyttigt, och tillmötesgå sonen på något som han verkligen vill ha, så får ni ha den kompromissen helt enkelt. Det kommer gynna er relation, att sonen känner sig delaktig och att ni kanske har ett lite mer "vuxet" samtal om detta. Sonen kommer då fatta att pappan inte ska komma farande med grejer hem till er.
