Jag tror att det är bättre att använda "lika möjligheter" i stället för "lika förutsättningar". För mig betyder "lika möjligheter" att varje individ är fri att göra sina egna val oavsett vilka förutsättningar man råkar ha.
Sedan kanske inte alla dessa val är möjliga utifrån förutsättningarna. Har man noll bollsinne kommer man inte att spela i fotbollslandslaget, och om man knappt kan läsa, skriva och prata svenska så är svensklärare ingen karriär man ska satsa på.
Jag tycker att individens valfrihet är mycket viktigare än något ideologiskt mål om att könsfördelningen ska vara 50-50 på arbetsplatser, i bolagsstyrelser osv. Att man sätter ideologi före frihet blir så fel på flera områden.
För det första så vet man att om människor kan välja efter eget huvud, så kommer det att bli en snedfördelning mellan könen, eftersom människor på gruppnivå har en tendens att välja yrke efter de påstådda könsnormerna (jämställdhetsparadoxen).
För det andra så är kvotering diskriminerande till sin natur, vilket är rätt ironiskt med tanke på vissa högljudda röster är mot diskriminering bara när det gynnar deras ideologi, och talar sig varma för just diskriminering när de vill tvinga folk att följa en viss ideologisk mall.
För det tredje så går tanken om jämställdhet mellan könen inte ihop med tanken om att genus är flytande, eller i alla fall oberoende av vad man råkar ha mellan benen vid födseln. Ska man vara konsekvent, så ska man inte sträva efter en 50/50-fördelning, eftersom det finns jag inte hur många olika typer av könsidentiteter. Anser man att man är det kön man känner sig som, eller alla kön samtidigt eller inget kön alls, då är det totalt ologiskt att samtidigt ha åsikten att man ska kvotera efter en binär köns-syn. Det ironiska här är, att majoriteten av dem som är för könskvotering, även är för att kön/genus är upp till varje individ och oberoende av biologiska faktorer. Men så är den här typen av ideologier inte direkt kända för att vara rationella eller inbördes konsekventa, heller.
Så, jag är för jämställdhet så till vida att jag anser att inget av könen (två stycken) är överlägset det andra, och att kvinnor och män ska ha möjlighet att välja vad de vill jobba med, hur de ska klä sig, vilka fritidsintressen de har och så vidare. Kort sagt så anser jag att vuxna, normalbegåvade människor ska ha rätt att själva välja vad som passar dem och deras familj utan att någon annan, varken andra människor eller staten, ska värdera och lägga sig i dessa val.
Jag tycker att det är svårt att välja ett svarsalternativ, detta då det är en förenkling av en mycket komplex fråga. Givetvis i den bästa av de bästa världar så skulle jag anse att det enbart skulle gå på förutsättningar. Problemet är att vi inte riktigt lever i den bästa världen. Underrepresentation är ett kartlagt faktum, gäller inte bara kvinna vs man utan även områden som etnicitet. Problemet som jag ser det är att många verkar ha fått det här med kvotering om foten. Visst sker det ibland enbart för att få in en kvinna/man men oftast när ett företag, organisation, bolag osv säger att det tillämpas positiv kvotering så menas det att vid tillsättning av ny tjänst, med två sökande med samma meriter och kvalifikationer så kommer man tillsätta efter den som det är "bristvara " på. Men ingen kommer stå utan jobb pga fel kön om de är mer lämpade för jobbet. Det skulle ju också motverka hela jämställdhetsarbetet om alla på riktigt trodde att kvinnorna bara fått sina höga positioner pga sitt kön, inte för att de är mest kvalificerade. På min arbetsplats så tillämpas positiv kvotering och det går åt båda hållen. För humaniora fakulteten som vi nyss anställde till stod det tydligt i annonsen att vid omständigheten att två sökande skulle ha samma kvalifikationer och lämplighet för jobbet så kommer mannen få jobbet pga jämställdhetskvotering då fakulteten idag bemannas av 70% kvinnor.
Så, vill jag ha kvotering? Nej! Men tror jag att det är ett bra verktyg tills vi fått bukt på gamla fördomar gällande män/kvinnor och arbetsplatser? Ja!
Kvotering är även ett sätt att tvinga grabb -tjejklubbarna från att enbart kunna rekrytera likasinnade, vilket (speciellt för kvinnor) har stått i vägen i alldeles för många år för att bryta normer och stereotyper.