Min nya partner accepterar inte att jag umgås med ex med familj

Är jag egoistisk?

Jag har träffat en fantastisk man och vi har haft en distansrelation (30 mil) i 9 månader. Jag har två barn 21 och 19 år och han har två barn som är utflyttade sedan länge. Jag har en mycket nära relation mina barns pappa och hans fru samt deras barn och har haft det i kanske 12 år. Deras son älskar jag som ett syskonbarn och jag har varit med honom mycket sedan han föddes för 9 år sedan. Vi firar alltid julafton tillsammans och de har även varit med när min familj firat midsommar genom åren och vi bjuder hem varandra vid födelsedagar men också middagar då och då. Jag är så glad och stolt över den relationen vi har byggt upp och både mitt ex och hans fru ser jag som två av mina närmsta vänner. Jag sade till min nya partner nyligen att om man träffar mig så får man acceptera att det innebär att man får umgås lite med mitt ex med familj och han förstår inte det och tycker att det är ett konstigt krav att ställa. Samtidigt som jag inte kan se mig själv ha en relation med någon som inte kan umgås med dom eftersom det för mig är som vilket kompispar som helst, med skillnaden att mannen dessutom "råkar" vara pappa till mina barn. Min nya partner tycker att jag har många traditioner med mitt ex som är huggna i sten och tycker att man när man träffar någon ny istället ska skapa nya traditioner. På ett sätt förstår jag var han menar, men eftersom han själv inte firar några högtider med sina barn så tycker jag att det mest logiska blir att han följer med mig på mina traditioner eftersom jag vill och kan fira med mina barn, istället för att han och jag ska skapa en ny tradition bara för sakens skull. Mina barn är ju väldigt glada över att vi alla kan fira julafton och annat tillsammans och de skulle tycka det var jättekonstigt om jag helt plötsligt ska avbryta de traditionerna för att jag träffat en ny man. 
Det är 15 år sedan jag och barnens pappa separerade och min nya partner separerade för typ lika länge sedan och han har däremot noll kontakt med mamman till sina barn och inte heller så tight kontakt med sina barn vilket han är ledsen för. Kan det kanske vara där skon klämmer?

Vad tycker ni? Tänker jag fel? 

Tack för ditt svar. Ja, det låter för mig som en klok lösning :)