Min nya partner accepterar inte att jag umgås med ex med familj

Tack för ditt svar. Ja, det låter för mig som en klok lösning :)

Vad intressant att höra alla olika åsikter

Jag kan ju förstå min partner delvis eftersom han inte är van vid att man umgås på det här sättet, och hoppas att han ska inse att det liksom inte finns något "hot" i den här konstellationen. Han fokuserar på att det är mitt ex, och jag skulle önska att han mer skulle se det som ett par vänner till mig. 

En tidigare relation jag hade under några år hade inte alls den här problematiken. Den mannen var med på julmiddag hos mitt ex med familj för hans barn var hos deras mamma och han var också med på midsommar några år på min familjs sommarställe och där var mitt ex med familj med också. Sedan blev de inte bästa vänner men det var trevligt när vi väl umgicks och jag har väl lite naivt trott att det ska bli lika "lätt" med en annan person. Det är ju inte som att vi ska hänga hemma hos mitt ex var och varannan dag

Uppskattar era svar!

Kloka tankar hos er alla! Och nyttigt för mig att höra att det inte alltid är en självklarhet att umgås med sitt ex nya familj.

Det beror nog mycket på vilken relation man hade och hur den avslutades huruvida man vill/kan upprätthålla en vänskapsrelation.

Min och mitt ex relation grundades i en djup vänskap men vi passade med åren bättre som just vänner och kärlekskänslan försvann. Sedan levde jag utan partner i många år och hade ingen att anpassa mig till så jag är nog van vid att kunna göra lite som jag vill med sådana här saker och det inser jag ju att jag inte kan göra det i dagsläget på samma sätt när jag har en annan person att ta hänsyn till.

Någon frågade ovan varför han inte firar högtider med sina barn och det beror på att de glidit ifrån varandra av olika anledningar och de firar med deras mamma. Han älskar traditioner och är en ?familjemänniska? så det är ju en sorg för honom att det blivit så. Och det gör säkert att det blir ännu mer känsligt för honom kanske, att se hur bra vi har det i vår konstellation och han kanske känner sig mer ensam och långt bort från sina barn.

Ser du heller ingen vinst med det om det finns gemensamma barn med i bilden?

Man behöver ju inte umgås i den utsträckningen jag gör med mitt ex med familj. Men tex. barnens födelsedagar och student och liknande? Hur skulle ni göra då?

Väger er motvilja till att umgås med erat ex tyngre än era barns eventuella önskemål?

Genuint nyfiken, det är ingen kritik mot era åsikter????

Aha ok, jag förstår helt er situation och tycker ni har en bra lösning sett till det????????

(Ser att massa frågetecken hoppade in på mitt förra svar. Måste ha fastnat på tangentbordet, så frågande var jag inte????)

Haha, insåg det när det hände en andra gång :)

WhatDo­YouWan­t Tack för intressanta tankar och funderingar :) Jag är ju personligen fast i min övertygelse att jag ska hålla fast vid min "storfamilj" och inte prioritera bort den för att en ny partner inte kan acceptera det. Tänker att det kan vara svårt för honom att förstå att det inte finns något hot innan han själv upplevt vår relation irl. Kanske kommer han tycka att det är trevligt att umgås med dem och det är väl en slags invänjning som behövs kanske. Vi är ju alla öppna och välkomnande, men det är sant det du skriver om att vara noga att inte vara för interna så att han känner sig utanför, för det är ju en hemsk känsla. 

LFF

Vad fint att höra att det fungerade så bra för dina föräldrar :) Tack för ditt svar och dina tankar!

Tack för ditt svar <3

Och det är ju som du skriver att jag gick vidare rent känslomässigt för 15 år sedan, det är därför det känns lite svårt för mig att förstå att situationen kan vara laddad idag för min nya partner. Jag skulle nog kunna förstå det mer om det var ett färskare ex, eller ett ex som inte var pappan till mina barn.

Men, men. Vi kommer att fira midsommar på var sitt håll, det gick inte riktigt så bra i vår diskussion kring det.

Vi får arbeta på det framöver :)