Min nya partner accepterar inte att jag umgås med ex med familj

Jag tycker man ska akta sig för en partner som kräver att man inte ska umgås så mycket med sina vänner. För det är ju det ditt ex och frun är; vänner. Sen att din nya vill fokusera på ert tidigare kärleksliv för, vad var det, 15 år sedan? så är det något som han får hantera, inte du genom att minimera en kontakt som glädjer så många inklusive era barn.

Varför firar han inte högtider med sina barn? Är han inte så familjeorienterad kanske. Då passar ni inte ihop. Var rädd om dina relationer till barnen, de är viktigare än en ny snubbe som ska komma och diktera något för dig.

Jag förstår inte dagens resonemang.

Jag umgås med mitt ex och hans nya fru. De har barn tillsammans som jag tycker mycket om. Vi firar högtider tillsammans.

Jag tycker det är sjukt. Helt galet sjukt. Ibland måste man träffa sitt ex vid speciella tillfällen och orsaker. Men att frivilligt med lust och glädje umgås med sitt ex och dennes nya partner nä nä fy blää.

Det är inget som jag och min nya partner gör. Vi är överens. Vi träffar våra ex så lite som möjligt nu när alla inblandade barn är vuxna.

Han kanske inte menade att du måste sluta träffa dem, men om de ALLTID ska vara med på alla dina traditioner så finne det ju ingen möjlighet för dig och den nya att skap ERA traditionet, känns som allt är på dina villkor (i texten)

Han kanske känner: my way or the highway...

Det kanske kan vara så att ni firar varannan jul hos varandra, eller på midsommar låter du han bjuda iväg dig på en weekend, barnens födelsedagar är ju givetvis viktiga att hålla på, men någon stans måste du släppa in honom...

Jag tycker inte att du gör något fel alls. Tvärtom låter det riktigt trevligt att ni kan vara vänner och umgås som ni gör. Samtidigt får man förstå att det är ovanligt och konstigt för utomstående, speciellt nya partners. Alla kommer inte vara toleranta nog att känna sig bekväma i den familj ni skapat och det är inte heller fel. Det enda ni kan göra är att prata om det och se vad det egentligen är som stör honom, om det går att kompromissa eller om det helt enkelt inte kommer att fungera.

Kloka tankar hos er alla! Och nyttigt för mig att höra att det inte alltid är en självklarhet att umgås med sitt ex nya familj.

Det beror nog mycket på vilken relation man hade och hur den avslutades huruvida man vill/kan upprätthålla en vänskapsrelation.

Min och mitt ex relation grundades i en djup vänskap men vi passade med åren bättre som just vänner och kärlekskänslan försvann. Sedan levde jag utan partner i många år och hade ingen att anpassa mig till så jag är nog van vid att kunna göra lite som jag vill med sådana här saker och det inser jag ju att jag inte kan göra det i dagsläget på samma sätt när jag har en annan person att ta hänsyn till.

Någon frågade ovan varför han inte firar högtider med sina barn och det beror på att de glidit ifrån varandra av olika anledningar och de firar med deras mamma. Han älskar traditioner och är en ?familjemänniska? så det är ju en sorg för honom att det blivit så. Och det gör säkert att det blir ännu mer känsligt för honom kanske, att se hur bra vi har det i vår konstellation och han kanske känner sig mer ensam och långt bort från sina barn.

Jag håller med. Ex är just ex. De som håller kvar sina relationer med ex och deras släkt har inte gått vidare i livet. Det är inte särskilt trevligt för en ny partner att tvingas umgås med någons expartner. Usch så sjukt.

Ser du heller ingen vinst med det om det finns gemensamma barn med i bilden?

Man behöver ju inte umgås i den utsträckningen jag gör med mitt ex med familj. Men tex. barnens födelsedagar och student och liknande? Hur skulle ni göra då?

Väger er motvilja till att umgås med erat ex tyngre än era barns eventuella önskemål?

Genuint nyfiken, det är ingen kritik mot era åsikter????

Hos oss har vi firat tex barnens 18-års dag ihop med ex + dennes nya partner och det går helt ok att göra så (på min sida). Vi gör det dock bara för stora saker. 

På den andra sidan däremot går det inte (vi vill  inte umgås med hans ex alls). Orsaken är att personen har en så pass allvarlig psykisk sjukdom att hon förlorat vårdnad + boende för ett antal år sedan. Barnen umgås med henne när de vill, men det är inte mer än så. 

I år har vi en ungdom som tar examen och då var vi beredda på att vi kunde ha mottagning här hemma och då skulle alla som ville få komma, oavsett släkt - men ungdomen ville inte göra så. Då gör vi inte det. Hade ungdomen önskat bjuda in sin mamma hade hen fått göra det (och då hade vi fått acceptera det). 

Att fira jul och liknande med gamla konstellationer vill varken jag eller min man. Det är VI som är familjen nu, med alla vår barn.
Summa summarum: återkommande traditioner vill vi inte fira med ex, men vi kan förstå nödvändigheten att ibland göra det (som vid examen). 

När ungdomarna flyttat hemifrån framöver, och om de då bjuder in alla samtidigt till tex en födelsedag så kommer vi givetvis inte ha några synpunkter på det. 

Aha ok, jag förstår helt er situation och tycker ni har en bra lösning sett till det????????

(Ser att massa frågetecken hoppade in på mitt förra svar. Måste ha fastnat på tangentbordet, så frågande var jag inte????)