Min nya partner accepterar inte att jag umgås med ex med familj

Sidan accepterar inte emojis från din mobil. De blir alltid frågetecken.

Haha, insåg det när det hände en andra gång :)

Du har en djup vänskap och fungerande relation med inte bara ditt ex utan även hans familj.
Är du beredd att kasta bort så många människor för en ny partners skull?

Känslan jag får (det kan ju för all del vara helt fel) är att han någon gång gjort ett val som resulterat i den dåliga relationen till barnen. Jobb, karriär, flytt, whatever, och jag tror därför att han är mindre familjeorienterad än vad du är. Barn väljer troligen inte alla högtider med mamma utan anledning. Som jag skrivit tidigare, var rädd om relationen till dina barn, och inkluderar den just nu exet, ja då är det så.

Jag hade blivit oerhört besviken om min partner inte hade velat bygga traditioner med mig, utan valt att fortsätta med traditionen med ex. 
Det hade nog gjort mig fundersam på om det var en man jag hade velat fortsätta att ha en seriös relation med. 
Med mina ex hade jag inga som helst ambitioner att bygga upp några traditioner med, så det kanske det jag refererar till. Att personen inte var seriös med mig. Är man seriös, då väljer man partnern framför ex, även skapar egna traditioner.

Hej!

Jag vill börja med att hur andra människor gör, huruvida de umgås med sina ex eller inte ska inte avgöra hur ni gör. Det viktiga är vad som funkar för er, du och din nya parter samt vad som känns bäst för dig respektive din partner individuellt.

Det finns många anledningar till att förhållanden inte håller i längden (kompromisser och avkall) alternativt att försöka hitta lösningar som båda känner ger mer än de tar, genom KONSTRUKTIV kommunikation och med åtanke att inställningar kan ändras.

Med det sagt, det är nog vanligare att man inte håller kontakten när ett förhållande tar slut. För att det gjordes slut på ett oschysst sätt, intressekonflikter eller problem med att man kommit olika långt känslomässigt osv.

Ibland måste man ses/hålla sig civiliserade om man kanske umgås i samma kompisgäng eller har barn. I slutänden handlar det om just de två som gjort slut (och ev framtida partners inställning). Enklast om man har samma inställning eller har en partner som är ok med att man har kontakt med sitt ex oavsett om den har det själv eller ej.

Du säger själv att ditt ex och dennes partner känns som dina VÄNNER (barn oavsett ålder vill nog umgås hela familjen så länge umgänget inte är fullt med konflikter, så att det blir bra för dem blir en bonus).

Hur känner du för att minska umgänge med dina vänner för en (relativt ny) partners skull?

Hur mycket är du villig att minska umgänget för partnerns skull? Vartannat ?ordinarie? tillfälle? Varannan jul/midsommar/födelsedag?

Hur mycket ger det dig, i förhållande till hur mycket det tar från dig, dina barn och dina vänner att fira jul med enbart din partner? (Eftersom jag uppfattade att det bara skulle vara ni två och inte med hans barn?) Vad betyder jul/nyårs/midsommarfirande för dig?

Jag firar jul/påsk/midsommar med svärföräldrar nu när vi fått barn för att min partner vill det + jag vill att mitt barn ska få en bra relation till farföräldrar?men det är skillnaden mot din situation: jag vill GE till dem, inte TA från dem. För jag känner mig inte helt bekväm med min store extended familj, hade jag bara tänkt på vad JAG vill hade jag föredragit en lugn dag/kväll bara jag, min partner och vårt barn.

Jag utgår från att du (som det står i trådstart) var tydlig med vilka som ingår i ?ditt? bagage, att det är så ni brukar umgås och vid vilka tillfällen etc.

Jag utgår också från att dina barn/exfamilj/vänner är inkluderande, involverar din partner i samtal o aktiviteter och inte bara drar interna skämt/referenser/gamla minnen.

Ps. Det är värderingsfritt hur man väljer/behöver/vill i livet, men det är viktigt att man är överens i ett förhållande över denna typ av saker. Det sägs att kärlek övervinner allt, vilket ibland skapar orealistiska bilder av vad man kan kompromissa bort ?om du verkligen älskar mig så? ?Att satsa på oss? där allt man vill ha likställs med att man väljer bort sin partner är en ganska skev bild av verkligheten. För verkligheten är att jag väljer min partner och dennes bagage - där dennes föräldrar, husdjur, barn, traumatiska händelser, minnen, upplevelser osv ingår. Verkligheten är inte att ens partner (och en själv) är isolerade i en bubbla och någon som vill skapa en sådan miljö kring sin partner bör man akta sig för. Istället för att kontrollera sådana faktorer/ändra på andra så kan en sådan partner börja jobba på sin självkänsla och acceptans av sånt som får ens partner att må bra - alternativt inse att det inte var ngt för den och lämna partnern istället för att ställa krav som TAR från ens partner. Det är inte kärlek.

Mina föräldrar separerade när jag var liten. Det var underbart att mamma och pappa var vänner, att de kunde umgås både med mina morföräldrar och farföräldrar utan att det var tvunget att styras av att jag var med "rätt" förälder för att kunna umgås med dem. Mamma träffade en ny man rätt kort efter att hon separerat från pappa, en man som hon fortfarande, 40+ år sedan, är tillsammans med. Att låta honom styra att hon inte skulle kunna umgås med pappa eller hans familj fanns inte på kartan. Och bara för att man inte funkar som kärlekspar så betyder inte det att man inte fungerar som vänner!

Att ha föräldrar som kan umgås med varandra även när de inte lever tillsammans är guld värt!

TS! Du gör helt rätt tycker jag som umgås och har en "storfamilj" med dina barns pappa och hans nya familj. Men, som du säger lite senare, att din nya man i livet är en familjeälskare och inte har den relationen med sitt ex gör det nog svårt för honom att kunna acceptera att du har en relation med ditt ex och barn som han kanske önskar att han hade. Då blir det lite "om inte jag kan så får inte du heller". 

WhatDo­YouWan­t Tack för intressanta tankar och funderingar :) Jag är ju personligen fast i min övertygelse att jag ska hålla fast vid min "storfamilj" och inte prioritera bort den för att en ny partner inte kan acceptera det. Tänker att det kan vara svårt för honom att förstå att det inte finns något hot innan han själv upplevt vår relation irl. Kanske kommer han tycka att det är trevligt att umgås med dem och det är väl en slags invänjning som behövs kanske. Vi är ju alla öppna och välkomnande, men det är sant det du skriver om att vara noga att inte vara för interna så att han känner sig utanför, för det är ju en hemsk känsla. 

 

LFF

Vad fint att höra att det fungerade så bra för dina föräldrar :) Tack för ditt svar och dina tankar!

Glömde skriva det att mina mor- och farföräldrar umgicks ibland utan de barn och barnbarn som "höll dem samman" Börjar tro att vår familj var rätt unik på så vis.

Men va? Vad olika man kan tolka saker. Den här typen av hjärtligt umgänge med ett ex och hans nya fru, där hon även tagit till sig deras gemensamma barn, ser jag som att VERKLIGEN ha gått vidare i livet. Hon har uppenbarligen helt släppt tanken på exet som en partner och han är numera hundra procent god vän och medförälder.

Med det satt låter det rimligt att anstränga sig för att skaffa lite egna traditioner med den nya partnern, men det kan väl rimligen inte vara så att de skall sitta de två på julafton, eller med några mer avlägsna släktingar, medan TS barn finns ?tillgängliga för umgänge? om de bara hade velat.

Tack för ditt svar <3

Och det är ju som du skriver att jag gick vidare rent känslomässigt för 15 år sedan, det är därför det känns lite svårt för mig att förstå att situationen kan vara laddad idag för min nya partner. Jag skulle nog kunna förstå det mer om det var ett färskare ex, eller ett ex som inte var pappan till mina barn.

Men, men. Vi kommer att fira midsommar på var sitt håll, det gick inte riktigt så bra i vår diskussion kring det.

Vi får arbeta på det framöver :)