• Sön 6 jun 2021 15:21
    180834 visningar
    2730 svar
    -2 +7
    2730
    180834

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Sön 6 jun 2021 15:23
    #1

    Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)

  • Sön 6 jun 2021 20:22
    #12

    Kul att så många ville ansluta sig hit <3 även om ingen av oss hade velat hamna här alls förstås >< ... 

  • Sön 6 jun 2021 20:23
    #13
    NatMar005 skrev 2021-06-06 19:42:33 följande:

    Är det okej om jag fortfarande här ger lite här med er? Risken finns ju att jag kommer behöva sälla mig till er igen och om inte annat så skulle jag vilja följa er om än något i bakgrunden. Har ju följt många av er länge och skulle så gärna vilja veta hur det går för er.

    Men om ni önskar helt gravidfritt här så förstår jag det och stannar såklart kvar i den gamla istället. No hard feelings <3


    Det är absolut ok <3 
  • Sön 6 jun 2021 20:27
    #14
    Molybden skrev 2021-06-06 16:06:16 följande:

    Hakar på här. Jag har ingen aning om jag har fått ägglossning eller inte. Inte fått de vanliga ägglossningkänningarna eller så men tempen är eventuellt hög, den verkar hoppig vilket kan bero på vädret. Nu skiter jag i att tempa så får jag helt enkelt se om mensen dyker upp någon gång runt BIM. :)

    RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)

    Sellcarro, BIM 12/6, 28 år (10:e försöket) 1 MA & 1 MF

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)

    Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)


    Tycker du gör helt rätt i att sluta tempa, det slutade jag med fr.o.m förra cykeln och är faktiskt väldigt lättad av det. Känner att allt som har med kontroll att göra, bara gör mig mer fixerad och stressad över denna processen. Så slutade båda tempa och ta ÄL-stickor, och går bara på känsla :) fertilitetskliniken rådde mig också till detta (efter att jag själv kommit fram till detta beslutet själv), för att stressa mindre. 
  • Sön 6 jun 2021 20:31
    #15
    MAKL skrev 2021-06-06 17:54:16 följande:

    Jag hänger gärna också på här :) Fick mensen igår vilken för en gång skull kändes ok. Tror det är för att vi bestämt att vi ger det tre försök till, alltså över sommaren, om det inte blivit något då så ska vi försöka boka in en utredning. Då har vi ju ett mål som gör att det känns lite lättare att inte falla allt för djupt ner och deppa den här tiden i cykeln.

    Heja oss alla nu :)

    RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)

    Sellcarro, BIM 12/6, 28 år (10:e försöket) 1 MA & 1 MF

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)

    Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)

    MAKL, BIM 3/7, 27 år (10:de försöket)


    Tråkigt att mensen kom :( <3 men skönt att det ändå känns ok. Känner igen känslan, att man liksom överlåter hoppet lite till att man kommer börja utreda och få hjälp <3 vi ska ta de sista proverna i vår utredning den kommande veckan, så får vi så vad som händer sen, om det blir ivf till hösten, annan hjälp, eller om det går av sig självt i sommar, vem vet :) 
  • Sön 6 jun 2021 22:40
    #19
    MAKL skrev 2021-06-06 20:39:21 följande:
    Ja det hjälper ju till så man kan slappna av lite, det kanske är det som behövs för att man ska lyckas plussa innan en utredning behövs. Skönt för er att ni snart är klara och kan förhoppningsvis få någon hjälp :)
    Ja precis! Man har ju hört en hel del historier där folk plussar i väntan på IVF eller utredning, förmodligen just för att man slappnar av mer och släpper taget om all press, så man vet aldrig :)) hoppas <3 för oss båda 
  • Sön 6 jun 2021 22:50
    #20
    Molybden skrev 2021-06-06 20:59:27 följande:
    Skönt att höra att det blivit en lättnad för dig. Jag hoppas att det ska bli det för mig med. Problemet är att jag hatar att inte veta när vi kan sluta ligga eller när mensen kommer så rädd att det kanske stressar mig mer att sluta. Men ska verkligen försöka sluta! :)

    Ja jag hoppas det kommer bli en lättnad för dig med. Man fungerar ju olika förstås, men för min del så känner jag att jag "kartlagt" min cykel så länge nu att det egentligen inte ger mig mer än stress att fortsätta. Jag började liksom analysera sönder mina temp-kurvor, och ibland kunde jag inte sova för att jag var rädd för vad tempen skulle visa på morgonen. Det kändes inte bra.


    Sen är det förstås svårare om man har en oregelbunden cykel, då kan jag tänka mig att det blir en stress att INTE tempa och ta ÄL-test (åtminstone fram tills att ÄL skett). Men har man en regelbunden cykel finns det egentligen ingen anledning att fortsätta tänker jag. 

  • Mån 7 jun 2021 14:51
    #37
    Ericky skrev 2021-06-07 10:28:06 följande:

    Hej på er brudar!

    Jag tycker detta var en strålande idé Soff. Även jag känner att jag vill hänga med er ut-filtrerade förstagångsförsökare enbart. Blir så mycket annars att jag inte mäktar med och ni är de jag känner att jag kan identifiera mig mest med <3

    Jag har precis kommit upp igen efter MF och är glad att mina gravtest redan visar negativt, då en del har kvar HCG i upp till två månader och man gärna ska avvakta med bebisverkstad tills dess att man är på noll igen. Och att jag bara blödde i 1,5 vecka. Så nu är ÄL-stickorna påfyllda igen ("hurra") för att få koll på min helt nya cykel. Har med anledning av MF inte alls koll på min cykel och således inte heller när BIM är. Jag trooor att ÄL kan vara på G att döma av stickorna, vi får se. Så jag tänker att jag lägger en hitte-på-BIM sista juni tillsvidare så får jag uppdatera när jag känner min nya cykel.

    RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)

    Sellcarro, BIM 12/6, 28 år (10:e försöket) 1 MA & 1 MF

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)

    Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)

    Janni91, BIM 22/6, 30 år (12:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

    Ericky, BIM 30/6, 33 år (11:e försöket och 1:a försöket efter MF)

    Vickan31, BIM 1/7, 32 år (13:e försöket)

    Stickling, bim 3/7, 33 år (12:e försöket, 2 mf, PCOS)

    MAKL, BIM 3/7, 27 år (10:de försöket)


    Hej <3 <3 


    Precis, samma här <3 känns skönt att ha en grupp där vi alla kan känna mest samhörighet <3


    Åh, jag har tänkt på dig flera gånger och förstår att du måste mått/mår dåligt över detta. Jag kan bara föreställa mig hur jag själv hade känt. Fruktansvärt! :( <3 känner verkligen med dig. Som att det inte varit kämpigt nog liksom. 


    Jag håller tummarna för dig <3 Kramar 

  • Tis 8 jun 2021 12:17
    #72
    Ericky skrev 2021-06-07 15:19:26 följande:
    Gulliga du <3 Tack! Älskar, älskar, älskar denna grupp! och att vi kokat ner oss första-försökare. Hoppas så mycket på att jag snart får plussa igen och att jag får ta med mig massa (helst alla förstås!) utav er till en BF-tråd, för jag vill fasiken aldrig lämna den här gruppen <3 

    Det har varit kämpigt och kan känna mig så tom emellanåt fortfarande, men mycket bättre sedan förra veckan. Blev lättare då man inte blöder och ständigt blir påmind om att man är mitt i det... Nu kan jag ändå se det positiva i att vi faktiskt lyckats en gång och hoppas på att det ska gå igen snart nu när polypen är borta. 

    Jag har fantastiska vänner, men när det kommer till den här historien så är det faktiskt hellre er jag pratar med. Hur omtänksamma och bra de än är, så kan de inte leva sig in i den här tröstlösa resan som ni kan. Jag har känt att min oro tidigare förminskats av de (på ett fint och försiktigt och peppigt sätt, men ändå) och det har varit och ÄR så himla viktigt för mig att FÅ prata om den. Den viftas ofta bort, precis som med mitt missfall. "Men tänk så bra att ni lyckats nu" är en fras som alla sa i första kontakten. Förstås. Jag hade säkert sagt samma sak eftersom man gärna vill vara peppig. Men är det något jag tar med mig från detta är det att vara finkänslig med det där... ofta vill man inte ha pepp när man sträcker ut en hand, utan bara få outa och ventilera och få en kram/medkänsla.

    Jag håller alla tummar för dig med <3

    <3 Jag med!! Tycker det känns mycket bättre så <3 Åh, det hoppas jag verkligen med! <3 


    Va skönt att du känner du att du tagit dig ur det värsta och kan se det så nu <3 även om det SÅKLART fortfarande är jobbigt! <3 Är hemskt hur man ska behöva slängas mellan hopp och förtvivlan på det sättet. 


    Förstår dig helt. Det är verkligen en helt annan sak att få ventilera med de som faktiskt går igenom denna resa som innebär så otroligt mycket blandade känslor. Innan jag gick in i detta så hade jag inte en ANING om detta. Och jag hade heller inte förstått tror jag om någon pratade med mig om det, även om jag hade försökt att vara stöttande förstås. Jag har varit tvungen att själv uppleva detta för att förstå vad det handlar om. Hur stark längtan blir, hur smärtsamt det är när det inte blir något, hur hopplöst det kan kännas etc. etc. etc. Och håller med om att det lätt viftas bort, istället för att faktiskt prata om det. Det gäller mycket annat också. Tror i många fall att vi är "programmerade" sen barnsben att man tröstar genom att rikta fokus framåt, inte i nuet. Ibland vill man ju bara prata, få medkänsla som du säger, ventilera, inte att det ska "hittas en lösning till problemet", att man ska "se det på det här sättet". Det är liksom vad det är, och låt mig vara där en stund.


    Min bror och hans sambo väntar ju barn nu som kommer i september. Jag har berättat för honom om detta, men jag märker att han inte riktigt förstår (det har gått extremt lätt för dom). Jag har pratat en hel del med min mamma, som i sin tur också pratat med min bror som undrat hur det är med mig. Hon har bland annat förklarat att jag exempelvis inte orkar med gravidmagar etc. just nu. Ändå så skickar han en bild på henne med gravidmagen och deras son häromdagen i en gruppkonversation. Jag svarade inte ens. Jag förstår ju att han inte menar illa, han ville bara dela med sig när dom var ute på en utflykt, men för mig blir det jättekonstigt när jag berättat om detta. 


    <3 Tack <3 Kramar

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.